Ordning eller polisskola?
Fp, M och Kd, som utgör majoriteten i Stockholms stadshus vill införa ordningsbetyg, skriver de på DN Debatt. De har tröttnat (efter fyra månader!) på att vänta på besked från regeringen. Följaktligen införs det skriftliga omdömen i terminsbetygen redan från nästa hösttermin.
För vänner av kommunalt självstyre borde det visserligen vara självklart att erkänna deras rätt att göra så, men är det verkligen klokt? Debattartikeln övertygar åtminstone inte mig. Det saknas all form av belägg för att reformen verkligen skulle leda till mindre problem i klassrummen och all form av djupare analys av problemen uteblir helt.
Det är möjligt att stöket är större i svenska skolor än utomlands, men är då lösningen verkligen en quick fix som stigmatiserar snarare än går till roten med problemen?
Om vi utgår från att det finns ett verkligt problem i svenska skolor, måste man också resonera kring orsakerna. Några kandidater skulle kunna vara den höga andelen splittrade familjer, det stora utanförskapet bland invandrargrupper, den höga graden av sekularisering eller det faktum att Sverige i undersökning efter undersökning visar sig vara det mest postmodernistiska landeti världen. Med ett traditionellt synsätt borde alla dessa faktorer bidra till att luckra upp normer och samhälleliga regler. Nu är då frågan om svaret på en sådan “normupplösning” helt enkelt är att införa ordningsbetyg och ytterligare stämpla elever som har svårigheter med att de dessutom anses vara sociala problem?
En ytterligare förklaring som förs fram i olika sammanhang är den svaga roll lärare har i den svenska skolan. Frågan är då om den bristande auktoriteten har med avsaknaden av ordningsbetyg att göra, eller om den kan hänga samman med eftersläpande lönesättning, social status och ständigt påtalade brister i lärarutbildningen?
Om analysen brister, hur är det då med förslaget som sådant? I rapportering, t.ex. i SVT, har Lotta Edholm sagt att hon tror det blir mindre accepterat att vara stökig i klassrummet om beteendet dokumenteras. Även om det i sig låter rimligt, skulle jag gärna vilja se belägg för att det är så.
Frågan är också vad införandet av ordningsbetyg får för effekt på relationen mellan lärare och elever. Om läraren inte bara ska vara lärare och så effektivt som möjligt arbeta för att eleverna tillgodogör sig kunskap, utan också ska fungera i en polisroll, är det mycket möjligt att eleverna kanske beter sig lugnare, men också får en större misstro och vaksamhet gentemot läraren. Den bristande tilltron skulle i sin tur kunna påverka möjligheten till lärande negativt. Åtminstone är logiken sådan för de debattörer som vill skilja rollerna som vårdare och fångvaktare i fängelser åt.
Dessutom konstaterar Edholm att det nog inte hjälper för de väldigt stökiga eleverna, utan främst är tänkt att vara ett stöd för elever som är på glid.
Om man nu konstaterat detta, så borde det finnas en mängd andra förslag som är värda att fundera på, som stödundervisning eller att erbjuda familjerna stöd och rådgivning.
Det är mycket möjligt att man vinner val och sympatier på hårdare tag mot stökiga elever. Men som politisk företrädare har man ett ansvar att inte bara ansluta sig till lynchmobbar utan att faktiskt utgå från vad man menar är rätt och riktigt och från vad som har förutsättningar att fungera.
Detta inlägg är intressant
Andra bloggar om: ordningsbetyg, skola, folkpartiet, lotta edholm, stockholm
Liknande inlägg
