Henrik Sjöholm

Idag tillkännagav Hillary Clinton att hon kandiderar till presidentposten (se t.ex. artikel i DN). För många svenskar är det naturligtvis det mest kända ansiktet i kampanjen, men hon har onekligen en lång uppförsbacke.

I Zogbys mätning inför Iowa-primärvalet (OK, caucus), ligger Clinton på delad tredjeplats, en procentenhet bakom valets mest hypade kandidat för närvarande, Barack Obama. Likväl är det intressant - är demokraterna redo att ha en kvinna eller en svart som sin presidentkandidat och kan det bära hela vägen?

Mest sannolikt är att de inte är det. Demokraterna har just nu ett lysande läge att ta tillbaka presidentmakten och en enorm vilja att utnyttja den möjligheten. Det är osannolikt att man i ett sådant läge skulle välja en kandidat som kan skrämma bort många väljare.

Clinton må vara en kandidat i mitten av det politiska fältet (hon protesterade t.ex. inte mot kriget i Irak), men hennes politiska fiender har knappast glömt bort tiden som presidentfru och kommer att göra allt för att röra upp Hillary-hatet om de får chansen igen.

Obama har visat sig vara tämligen radikal i sociala frÃ¥gor, även om han verkar hylla traditionella “family values” i sitt eget liv genom att lyfta fram sin familj, sin lokala förankring och sin aktivitet i kyrkan (nej, han är alltsÃ¥ inte muslim, vilket mÃ¥nga tycks tro - kongressens förste, och ende muslim, är Keith Ellison), och liknar alltsÃ¥ mÃ¥nga i den svarta väljarkÃ¥ren. FrÃ¥gan är dock om han bedöms vara tillräckligt attraktiv för mittenväljarna.

Som framgår av Zogbys mätning verkar det vara en viss rörelse mot mitten, säkerligen som en reaktion hos de republikanska aktivisterna mot det fallande stödet för Bush och kriget i Irak. I toppen på den republikanska sidan hittar vi de moderata republikanerna Giuliani och McCain före de konservativas förstakandidat Gingrich. Med en sannolik moderat kandidat på den republikanska sidan borde sannolikheten för ett säkert kort hos demokraterna ökar.

Det gynnar säkerligen John Edwards som toppar Zogbys mätning. Med en typisk mitten-framtoning, där han varit kritisk mot Bush, men stöttat såväl militärt våld mot Irak som den omtvistade Patriot Act och en stabil förankring i amerikanska södern, där demokraterna de senaste decennierna har tappat stort, kan han vara det enande namn demokraterna behöver föra fram.

En sak är dock säker: Amerikansk politik kommer att förändras redan före nästa val. Ingen kandidat som på fullt allvar vill bli vald kommer att kunna liera sig med president Bush, utan republikanernas kampanj kommer i stor utsträckning att handla om vilken republikan som kan utlova någon form av långsiktigt ledarskap och förnyelse. Den demokratiska kommer istället handla om vilken kandidat som både är valbar och kan hålla de mer radikala demokratiska aktivisterna på gott humör.

Under alla omständigheter går en märklig era i USA mot sitt slut. Det bådar gott också för Europa.

Läs intressanta inlägg om: USA, Hillary Clinton, John Edwards, Barack Obama, presidentval, politik

Technorati Tags: Clinton, kampanj, Obama, presidentval, USA, utrikespolitik, val, valet

Etiketter: Clinton, kampanj, Obama, presidentval, USA, utrikespolitik, val, valet

Liknande inlägg

• Viktiga lärdomar för Alliansen frÃ¥n HRC (0)
• Pengar i politiken är inte bara av ondo (0)
• Hur hÃ¥rt vÃ¥gar Alliansen angripa Sahlin? (4)
• Höga ambitioner, men lÃ¥ga förväntningar (0)
• GOTV (0)