Odenberg övertygar inte
På en presskonferens idag presenterade Mikael Odenberg regeringens lagrådsremiss om möjligheten för FRA att avlyssna trådbunden trafik. Medierapporteringen om att förslaget är “sockrat” för att behaga kritiska riksdagsledamöter verkar ha en hel del sanning i sig. Ekot rapporterar om tidsbegränsade tillstånd och ett integritetsskyddsråd.
Men Odenberg övertygar inte - trots många ord och storvulna försäkringar, finns känslan kvar att han både förringar integritetshoten och dessutom överskattar förslagets betydelse. Allra värst är att han, som svar på en direkt fråga, inte kunde uttala sig om det finns bevisade effekter av denna typ av ökad övervakning från andra länder. Inte heller hade han någon uppfattning om vilken trafikmängd det handlar om att övervaka.
Presskonferensen är sevärd! Det är intressant att höra en minister avfärda all kritik från SÄPO, RPS och justitiedepartementet och andra med att all kritik bygger på missuppfattningar. (Detta blir ett långt inlägg, för det finns mycket att säga).
Innehållet i lagrådsremissen
Förslaget är omfattande och betyder att man ändrar i flera lagar. Bland de förändringar som är värda att uppmärksamma ser jag följande:
- Alla yttre hot mot Sverige ska kartläggas, oavsett om de är militära eller ej.
- Ansvaret för att ange närmare inriktning på underrättelseverksamheten kan delegeras till myndigheter
- Myndigheter som signalspanar får, om det inte finns lagliga hinder, ge stöd åt nationella brottsbekämpande myndigheter.
- Tillstånd för övervakning får ges för högst sex månader åt gången.
- Sökbegrepp prövas i efterhand.
- Uppgifter som berör enskild person och saknar betydelse för verksamheten (som ändamålet anger) ska förstöras. Detsamma gäller saker som berör TF och YGL (meddelarfrihet och yttrandefrihet).
- Operatörer åläggs att erbjuda kontaktpunkter för att tappa informationen. De ska göra det på ett sådant sätt att verksamheten inte röjs.
- Möjligheten att samarbeta med underrättelsemyndigheter också i sådana här frågor slås fast.
- Myndigheten som ska övervaka verksamheten får möjlighet att kräva att den stoppas eller att uppgifter förstörs.
Är avlyssning effektivt?
Den bästa uppfattningen om frågan kan man nog få genom att titta på hur befintlig avlyssning fungerar. Varje år lämnar regeringen en skrivelse till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel. I den senaste finns uppgifter från 2005:
- 2005 lämnades tillstånd till 833 fall av hemlig avlyssning. 542 av dessa gällde grovt narkotikabrott.
- 12 (1,4 %) ansökningar avslogs
- 353 (42 %) avlyssningsfall ledde till åtgärder mot den misstänkte
- 139 (17 %) ledde till åtgärder mot andra än den misstänkte.
- 90 (11 %) fall avbröts av tekniska eller andra skäl.
- i 251 (30 %) lades förundersökningen ner för att brott inte kunde styrkas.
Mest intressant är uppgiften om de nedlagda fallen och dess relation till antalet avslag. Trots att man vetat vad man spanat efter, vilka som är intressanta och kunnat komplettera övervakningen med andra åtgärder, ledde alltså nästan en tredjedel till en nedlagd förundersökning. Trots detta var det ytterst ovanligt att en domstol nekade polisen rätten att avlyssna de misstänkta.
Det inger onekligen farhågor för en allmänt utökad övervakning. Om intresset av att stoppa omotiverade integritetsintrång inte är större, vad betyder då vackra ord om att man ska stärka kontrollen över övervakningen?
Är detta förslaget effektivt?
Utan att vara alltför kunnig i hur terrorister och agenter beter sig (Men Odenberg spekulerar ju fritt, så varför inte jag), så utgår jag från att de i de flesta fall har en hög självbevarelsedrift, om inte annat för att kunna genomföra sina projekt. Det borde betyda att de också undviker att alltför tydligt nämner mål och medel i mail och telefonsamtal. En annan gissning, som åtminstone jag skulle ta till, är att de faktiskt använder sig av krypterade överföringar, något som ju är fullt möjligt för en privatperson att använda också över telefon.
Det borde naturligtvis vara en fullständig självklarhet att en lagrådsremiss och senare proposition innehåller en genomarbetad analys av förväntade resultat och vilka förutsättningar åtgärderna har att bli verkningsfulla. På samma sätt borde det vara självklart att försvarsministern åtminstone har en uppfattning om detta när han blir tillfrågad. Men de uteblivna beskeden är också ett besked: Det har varit viktigare att visa handlingskraft än att åstadkomma resultat.
Det politiska läget
Enligt Ekots rapportering har Fp:s riksdagsgrupp nu sagt ja till det förändrade förslaget. Kd och Centerpartiet är lite mer avvaktande, men har varit positiva till de förändringar som gjorts. Båda partierna vill avvakta lagrådet innan de tar ställning.
Vid det här läget har det självfallet gått prestige i frågan - Mikael Odenberg skulle tappa ansiktet om han tvingades backa. Därför kommer han också att ha statsministerns stöd och därför kommer förslaget att bli verklighet. Låt oss därför nu hoppas på att enskilda riksdagsledamöter med hög integritet vågar säga ifrån och kräva ytterligare analys och debatt innan förslaget antas.
En sista reflektion angående förhandlingar: Genom att anta en orimlig och oresonlig position från början, har nu Mikael Odenberg tvingat övriga i regeringen att gå med på ett dåligt, illa underbyggt och obehagligt förslag som en kompromiss. Det är intressant att kompromisser i en regering fungerar så - förslag som direkt borde kastats i papperskorgen blir till regeringspolitik, därför att det alltid är jobbigare att säga blankt nej än att förhandla om varje detalj.
Läs intressanta inlägg om: Politik, Regeringen, Alliansen, Mikael Odenberg, FRA, Avlyssning, Integritet, Övervakning
Etiketter: alliansen, ansvar, övervakning, Centerpartiet, försvar, integritet, medier, skatt, yttrandefrihetLiknande inlägg
