Goda intentioner hotar yttrandefriheten
Inte bara hets mot folkgrupp, utan även främlingsfientliga uttalanden och förnekande av folkmord ska bli straffbara i hela EU, hoppas det tyska ordförandeskapet i sitt program för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Det bygger på goda intentioner, men innebär också att yttrandefriheten kan inskränkas.
Programmet bygger på fem punkter:
- rasistisk och xenofobisk argumentation ska vara straffbar
- offentligt bifall, förnekande eller grovt förminskande av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott ska vara straffbart
- rasistiska och xenofobiska motiv ska vara försvårande omständigheter vid bedömningen av andra brott
- Ingen brottsanmälan är nödvändig - myndigheter ska självmant ta upp målen
- I implementeringen ska man ta hänsyn till fundamentala och mänskliga rättigheter, som yttrandefrihet
Det är naturligtvis goda intentioner, men frågan är vad man uppnår, och till vilket pris. På många sätt liknar det naturligtvis den svenska lagstiftningen (med det besvärliga uttrycket “grov missaktning” som en del i begreppet “hets mot folkgrupp”). Men det finns allvarligare bekymmer ut yttrandefrihetssynpunkt, särskilt ifråga om den andra punkten.
Kunskapen om Förintelsen ökar knappast genom att man förbjuder revisionister. Snarare gör man dem till martyrer och revisionism till något mer intressant än vad det förtjänar att vara. Det måste vara bättre att sakligt visa på alla dumheter och inkonsekvenser i argumentationen. Dessutom: Vad innebär det att det ska bli straffbart att förneka folkmord i övrigt? Svenska partier trätte för något år sedan om det som pågick i Rwanda var ett folkmord eller ej. Ingen förnekade allvaret, men innebär det verkligen att de som hävdade att det var “vanliga” krigsövergrepp ska betraktas som kriminiella? I Belgien är det ett etablerat faktum att Turkiet begick folkmord på armenier i början av förra seklet, medan det är omtvistat på andra ställen. Ska forskare som hävdar att det inte var ett folkmord kunna dömas i Belgien, medan de kan uttrycka sina åsikter i Holland?
Det är inte rimligt; en lagstiftning mot hets måste visa sådan moderation att den samtidigt försvarar yttrande- och åsiktsfriheten. I det sammanhanget är den femte punkten om respekt för mänskliga rättigheter viktig, men säkerligen alltför svag, något som visat sig gång på gång när frågan verkligen prövats i lagstiftningsprocessen - invändningar om den svenska yttrandefriheten viftas bort med att “det berör ju bara er”.
Nu har det visat sig att den svenska yttrandefrihetslagstiftningen är förhållandevis motståndskraftig mot EU-lagstiftning, som i fallet med personuppgiftslagen. Frågan är bara om den mår väl av att ständigt utsättas för nya prövningar.
Tysklands program, hur vällovligt det än är, riskerar att bli ytterligare ett exempel på lagstiftning där goda intentioner gör att också svenska politiker röstar igenom det i Ministerrådet och Parlamentet utan att alltför mycket tänka på konsekvenserna, bara för att senare upptäcka vilka svårigheter det orsakar när vi tvingas tillämpa det.
Eftersom området rör rättsligt samarbete krävs enighet och regeringen kan, i värsta fall, helt stoppa ett beslut. Nu är det förmodligen inte önskvärt, om inte annat av politiska skäl. Därför är det viktigt att debatten om förslaget börjar föras redan nu och att regeringen redan från början markerar sitt försvar för yttrandefrihet, och att det inte betyder att vi ger avkall på kampen mot rasism.
För övrigt är det deprimerande att inse att politiker alltför ofta saknar tilltro till sina egna argument och sin egen förmåga att övertyga och därför så lätt hemfaller åt lagstiftning när det gäller att skydda grundläggande värden.
Läs intressanta inlägg om: Politik, Yttrandefrihet, Europa, EU, Rasism
Etiketter: försvar, yttrandefrihetLiknande inlägg
