Halvbefogad rysk irritation om gasledning
Rysslands ambassadör i Stockholm, Alexandr Kadakin, skräder inte orden när han talar om den svenska debatten om den planerade gasledningen i Östersjön (SvD, Ekot). Stundtals förs den pÃ¥ en “idiotnivÃ¥”, säger han och fortsätter därmed den nya ryska linjen att använda rakt och tydligt sprÃ¥k (som Putin i Tyskland i helgen, DN).
På en punkt måste man ge honom rätt - det finns starka inslag av gammal rysskräck i den svenska debatten. Välmotiverade farhågor om miljöproblem på Östersjöns botten och resonemang kring ekonomi och leveranssäkerhet blandas med upprörda uttalanden om spioncentraler och resonemang kring rysk utrikespolitik (t.ex. Carl B Hamilton på Gotlandska.se, ungefär som om gasledningen var ett ensidigt ryskt projekt.
Skulle dessutom miljöprövningen som ska genomföras visa att gasledningen inte bör byggas, ligger den typen av argumentation bara till last, eftersom prövningen då kommer att ifrågasättas för att vara politiskt styrd. Resonemanget riskerar m.ao. bli kontraproduktivt, eftersom ledningen inte kan stoppas politiskt (enligt de två konventioner som styr ledningar på botten).
Att han har rätt i den punkten innebär naturligtvis inte att han har rätt i stort - Ryssland har ingen vacker historia när det gäller att använda energin som maktpolitiskt vapen, och det nya engagemanget för Östersjöns miljö är, just, nytt.
Men de farhågor som finns hanteras inte bäst genom en hetsig debatt med chauvinistiska övertoner. Är det något som debatten om gasledningen visar, så är det istället att EU behöver en gemensam energipolitik. Problemet är naturligtvis inte att Ryssland vill kränga gas (eller, för den delen, att de själva vill kontrollera ledningen, d.vs. inte dra den genom Polen och Baltikum), utan att EU-medlemmarna självständigt och högljutt intagit positioner utan att rådgöra med varandra. Det är inte Ryssland som drivit in en kil mellan Tyskland och Polen, det har deras ledande politiker klarat väl på egen hand.
Jag vet inte om gasledningen är ett klokt projekt eller inte, men jag är övertygad om att en sansad debatt utan övertoner från Karl XII:s tid leder till ett bättre beslut.
Läs intressanta inlägg om: Politik, EU, Gas, Gasledning, Energi, Ryssland
Etiketter: ekonomi, energi, miljö, utrikespolitikLiknande inlägg
Jag tycker inte om hur rysk ambassadör beter sig, men jag kan förstå honom. Varför kan andra länder bygga gasledningar och Ryssar inte får göra det? Jag fattar inte det.
Vi vill vara bra partners med Europa. Jag köper inte snack att man inte kan lita på Ryssland pga Putin stängde gas till Ukraina. Ukrainerna höll på att stjäla rysk gas och inte ville betala. Varför snackar ingen om det? När du kommer till ICA och handlar ska du inte betala? Javisst, man måste betala när man handlar något. Alltså det var ingen Ryssland som ville stanga av gasen, det var ukraina och klaga på dem.
Som sakt vi vill samarbeta med Europa och det behövs mer förstÃ¥else för varandra. Vi mÃ¥ste fortsätta med dialog, men det blir svÃ¥rt om ni beskriver Ryssland som “javla komunister” eller hur säger ni? Javla röda björnar? Kom igen, lägg av med det.
Jag håller med, som framgår ovan, om att debatten tagit sig ett väl skruvat tonläge i Sverige. Det finns argument både för och emot gasledningen (inte främst miljöskäl), och politiken skulle må bra av att kunna diskutera detta sansat.
ÄndÃ¥ kan man konstatera att Ryssland använder gas som ett maktpolitiskt instrument i förhÃ¥llande till grannarna. Som Statens Energimyndighet pekat ut, var alla turerna kring den avstängda gasledningen i Ukraina ganska komplicerade och det är uppenbart att den ryska regeringen använde prisinstrumentet som ett straff för “fel” valresultat.
Trots det håller jag delvis med dig; det faktum att Ukraina inte ville betala kom inte fram i den svenska debatten. Likaväl som Ryssland vill använda gasen för att stärka sitt inflytande vill ju grannländerna både begränsa det inflytandet och dessutom säkra tillgång till billig energi. Geopolitiken är inte bara rysk.