Ministerrådet kunde inte enas om klimatåtgärder
På dagens ministerrådsmöte sade EU:s ekonomi- och energiministrar nej till kommissionens förslag om bindande mål på 20 % biobränslen till 2020. Kompromissen i ministerrådet blev 10 % under perioden. Och målet är endast bindande förutsatt att “biobränslen blir kommersiellt tillgängliga” (vad nu det betyder).
Det är en intressant slutsats, eftersom ministrarna samtidigt konstaterade att “klimatförändring är tydlig och närvarande risk”.
När man ser det blir det kompakta motståndet mot en gemensam energipolitik obegriplig. Trots att alla inser att klimatfrågorna kräver ett närmare och bindande samarbete, där inte enskilda länder tillåts slippa undan strängare krav (olika länder är bovar på olika områden - Polen vill gärna fortsätta elda med kol, Danmark är usla på biobränslen, men bra på vind, och Sverige tillverkar bilar som ligger skyhögt över alla klimatmålsättningar i sina utsläpp), så segrar divergerande nationella särintressen.
Med den svenska kärnkraftsdebatten och den delikata balans som uppnåts efter ett antal år kanske det är förnuftigt att hårt driva linjen att varje land ska ha full självständighet i vilka energikällor man utnyttjar. Men frågan är om det gynnar våra möjligheter att driva på för de hårdare klimatmål som den svenska regeringen förtjänstfullt har drivit (ja till 20 % biobränslen 2020 och ett hårdare åtagande för minskade utsläppav växthusgaser).
I praktiken innebär ju denna chimära självständighet att EU:s energipolitik riskerar att utsättas för det som brukar kallas “allmänningens tragedi” - vinsten för ett enskilt land av att överutnyttja en gemensam resurs är större än dess andel av den totala förlusten, men det leder till att alla överutnyttjar den och den samlade förlusten ökar för alla. Väl värt att begrunda för dem som tror att nationell självständighet inom energiområdet verkligen är positiv.
Jag har berört ämnet tidigare, ifråga om EU-ländernas svårigheter att finna en gemensam hållning till den rysk-tyska gasledningen. Med tanke på att det idag uppenbarligen finns en opinion mot ledningen, vore det betydligt klokare att söka fördjupat samarbete med övriga EU-länder än att använda opinionen enkom för att piska upp anti-ryska känslor i Sverige, på det sätt som Carl B Hamilton fortsätter göra.
Läs intressanta inlägg om: Politik, Energi, Gasledningen, Växthuseffekten
Etiketter: ekonomi, energi, kärnkraft, klimatLiknande inlägg
