Därför behöver LSS förändras
Leif Lewin mfl skriver på DN Debatt om att stödet enligt LSS varierar över landet, trots ambitionen att funktionshindrade ska ha rätt till likvärdigt stöd. Bortsett från de politiska slutsatserna i artikeln, sätter de fingret på en viktig svaghet med LSS: Det är en rättighetslagstiftning som bygger på prövning och beviljande av stöd, inte absoluta rättigheter. Som jag tidigare har påpekat, så är nästan all “rättighetslagstiftning” i Sverige utformad på detta sätt - kommuner och landsting är skyldiga att tillgodose vissa rättigheter/krav, men det finns ingen motsvarande individuell rätt att kräva dem.
I stor utsträckning beror detta på att svensk politik strävat efter att tillgodose “rättigheter” hos den stora gruppen medelklassväljare. Därför har vi en omfattande lagstiftning om barnomsorg, föräldrarådgivning, bibliotek och budgetrådgivning, för att nämna några exempel. Men, som sagt, det motsvaras inte av rättigheter för enskilda. Mitt i denna härva av skyldigheter ska kommuner också försöka tillgodose rättigheter för de människor som verkligen är i stort behov av dem; ungdomar som råkar på glid, funktionshindrade, bostadslösa och andra. Eftersom lagstiftningen inte gör någon prioritering av dessa olika rättigheter och skyldigheter är risken uppenbar att de som verkligen behöver lagarnas stöd inte kan kräva sin rätt.
Det talar starkt för att pröva en annan modell, där vi accepterar att medelsvensson kanske får lite färre rättigheter (de förväntas kunna ta vara på sina egna intressen, t.ex. i val eftersom de är många och kan utöva starka politiska påtryckningar), medan de människor som verkligen behöver lagstiftade rättigheter också får rätt att hävda dessa i domstol.
Visserligen kan det uppfattas som en inskränkning av det kommunala självstyret. Så är det, men det finns omfattande belägg för att det är svårt att formulera rättigheter när man handskas med de konkreta fallen; grundläggande rättigheter bör helt enkelt formuleras så långt från det enskilda fallet som möjligt. Kommuner bör alltså inte ha möjlighet att sätta vissa rättigheter på undantag, därför att det råkar finnas starka och högljudda grupper som kräver egna förmåner. Däremot behöver de få större möjligheter att påverka hur dessa rättigheter tillgodoses, något som är svårt med dagens detaljerade lagstiftning.
En lagstiftning om individuella och utkrävbara rättigheter, men som inte föreskriver hur dessa rättigheter ska tillgodoses, skulle alltså, paradoxalt nog, även öka det kommunala självstyret (inte minst därför att en massa “rättigheter” borde lämnas åt den kommuanala demokratin att besluta om) samtidigt som det skulle stärka individen.
Läs intressanta inlägg om: politik, lss, rättstrygghet
Edit: korrigerat fellänkning
Etiketter: barn, kommuner, valLiknande inlägg
