Är bostadsmarknaden verkligen för lite reglerad?
Lotta Jaensson, tillsatt nationell bostadssamordnare av (s)-regeringen och sedermera utredare i Boutredningen, har lämnat sitt slutbetänkande. Det blev framhastat eftersom Mats Odell lade ner utredningen, skriver SvD.
I utredningen konstateras att många ungdomar betalat överhyror eller varit inblandade i svarthandel med bostäder. Det är inte ägnat att förbluffa; bostadsmarknaden, framförallt i större städer, är hopplös för dem som befinner sig utanför.
Jaenssons recept är skärpt lagstiftning för andrahandslägenheter. Men egentligen uppstår ju problemet därför att det är så förtvivlat svårt att få tag på ett förstahandskontrakt. De är helt enkelt hårdvaluta; den som inte längre behöver sitt kontrakt har lite att vinna på att lämna tillbaka den. Istället behåller man den och hyr ut i andra hand till en god förtjänst, ibland i förhoppning om en ombildning till bostadsrätt och en nätt vinst på lägenheten. Bostadsmarknaden har helt enkelt väldigt lite att göra med en ordinär marknad.
Tyvärr vågar partierna inte riktigt tackla frågan, som har att göra med att decenniers politisk reglering satt all form av sund marknadsekonomi ur spel. Och självklart har de rätt när de säger att man inte kan förändra bostadsmarknaden snabbt - en omedelbar övergång till marknadshyror skulle t.ex. i ett slag göra fastighetsägare mycket förmögna och leda till en enorm förmögenhetsöverföring från boende till fastighetsägare, och det är inte rimligt att hyror skulle kunna höjas godtyckligt över en natt utan trygghet för de boende.
Nu finns det givetvis lösningar, som att stärka besittningsskyddet och bara tillÃ¥ta omförhandling av hyran dÃ¥ kontraktet tecknas (eventuellt dessutom efter ett antal Ã¥r). Sedan hyran är satt, sÃ¥ kan den indexregleras. Därmed skulle även problemet med “lyxrenoveringar” vara löst, samtidigt som vi pÃ¥ sikt skulle skapa fungerande marknad, där hyresvärdarna dessutom skulle ha starka incitament att komma tillrätta med andrahandshandeln. FrÃ¥gan är bara om nÃ¥gon regering vÃ¥gar ta de första stegen mot en rimligare ordning.
För övrigt skriver SvD om att Odell “duckar” frÃ¥gan om varför utredningen lades ned, som om det skulle vara underligt att en nytillträdd regering inte vill sitta med handplockade socialdemokratiska utredare i känsliga frÃ¥gor. Det behöver han varken mörka eller skämmas för.
Läs intressanta inlägg om: politik, bostadspolitik, bostäder, mats odell
Etiketter: ekonomi, handel, marknadshyror, valLiknande inlägg
Bostadsmarknaden är inte en markand i ordet rätta bemärkelse eftersom det inte råder fri etablering eller hur man ska uttrycka det. Den som inte är nöjd med det befintliga kan inte bara bygga ett nytt hus i innerstaden och konkurrera med de befintliga. Bostäder är och måste i stor utsträckning förbli en fråga för stadsplanerare, demografer och den parlamentariska demokratin.
Ett för litet utbud av bostäder kan inte på ett hedervärt sätt neutraliseras genom att införa marknadshyror, i varje fall inte om man inte vill ha en strikt ekonomisk segregering av boendet. Vill vi verkligen att Stockholms innerstad ska bli stadsmiljöns motsvarighet till Djursholm?
Nej, möjligheten att bosätta sig i attraktiva områden ska inte inskränkas till allenast en fet plånbok. Den möjligheten finns redan idag. Det måste finnas andra vägar för inte fullt så bemedlade, exempelvis kötider hos bostadsförmedlingar och allmännyttiga bostadsbolags interna bytesköer. Det förutsätter också att hyresnivåerna inte är markant högre i de attraktiva områdena, det räcker gott att priserna på bostadsrätter är det.
Och hur ska de som talar om marknadshyror kringgå att små bostadsrättsföreningar i innerstan av omsorg om sina egna medlemmar ändå följer bruksvärdesprincipen och bara tar ut en månadsavgift som är befogad för att driva fastigheten? Blir det inte en väldigt märklig och inkonsekvent hyresbild i innerstaden om grannfastighens privata ägare och värd tar ut det dubbla av sina hyresgäster?
Ifråga om bostadrätter: det är ju en marknad, där kostnaden består i priset för bostadsrätten i sig (för många som köper bostadsrätt centralt i dag är månadsavgiften, som ska täcka drift och underhåll) en ganska liten del. Dessutom består ju föreningen av sina medlemmar - det finns alltså inget vinstintresse i själva föreningen (annat än att en välskött förening skapar värde för de boende genom att priset på bostadsrätterna stiger).
Tyvärr är det väl redan så att bostadsmarknaden är starkt segregerad, inte minst därför att omsättningen på bostäder är minimal. Det är logiskt eftersom reglerna gjort att vinsten på att inte följa reglerna är groteskt hög.
En förnuftig form av marknadshyror, med starkt besittningsskydd och indexreglering av hyrorna, skulle visserligen leda till att hyrorna successivt höjdes i attraktiva omrÃ¥den, men det skulle ocksÃ¥ innebära ett slut pÃ¥ lyxrenoveringar för att bli av med “svaga” kunder och det skulle vara ett starkt incitament för nybyggen.