Krypskytte mot ansvarskommittén
I bÃ¥da de stora tidningarna kritiseras Ansvarskommittén redan innan betänkandet lagts fram. PÃ¥ DN Debatt skriver Anders Björck (m-märkt landshövding i Uppland) kritiskt och menar att förslaget “bygger pÃ¥ förlegade tankegÃ¥ngar om storskalighet och tro pÃ¥ att man med hjälp av administrativa ingrepp kan skapa tillväxt och utveckling”, samt att inget parti har ett mandat för de genomgripande förändringar som kommer att föreslÃ¥s. PÃ¥ SvD Brännpunkt skriver Tobias Krantz (riksdagsledamot fp) om “politiskt självplÃ¥geri” och att kommittén inte kommer att föreslÃ¥ nÃ¥gra utökade uppdrag för regionerna.
Det märks att frÃ¥gan börjar bli het och att partier nu positionerar sig för att vara vinnare i den debatt som kommer. Tidigare har moderaternas partisekreterare Per Schlingmann signalerat att partiet inte är överdrivet förtjust i Ansvarskommitténs tankar och att en regionalisering “mÃ¥ste först ha folkligt stöd”, vilket i blir ett slags kod för att inte göra nÃ¥got om opinionsmätningar visar bristande stöd.
För moderaternas del spökar naturligtvis frågan om Västra Götaland, där partiet från första dagen varit mot försöksverksamheten med regionbildning och därefter våndats över hur man ska handskas med det. Lösningen verkar bli en asymmetrisk lösning, som Schlingmann resonerar kring, där det finns regioner på vissa håll, men inte på andra.
För alla partier utgör Halland en svÃ¥righet, eftersom hallänningarna nu driver kampanj pÃ¥ temat “dela inte Halland” och alla lösningar som ännu diskuterats verkar förutsätta en delning mellan SkÃ¥ne, Västra Götaland och, eventuellt, SmÃ¥land. Det är inte självklart att nÃ¥got parti med självbevarelsedrift kommer att gÃ¥ in i en valrörelse 2010 med ett tydligt förslag om en uppdelning…
Indelningarna till trots, så verkar den stora bristen i Ansvarskommitténs förslag att vara bristen på diskussion om ett utökat regionalt uppdrag, som Tobias Krantz pekar på, och som jag själv skrivit om tidigare (25/2 och 27/1). Samtidigt har det inte varit en framkomlig väg, eftersom den grundläggande moderata skepsisen mot en regional nivå överhuvudtaget kombineras med socialdemokraternas ovilja att regionalisera makten. När Sven-Erik Österberg uttalade sig i Ekot om Ansvarskommittén, handlade det inte om demokrati och medborgarinflytande, utan om effektivitet i sjukvården genom större sjukvårdsregioner.
Centerpartiet har, å andra sidan, varit konsekventa anhängare av regionbildningar. Partiets ledamot i Ansvarskommittén, Stefan Tornberg, beskriver på sin blogg sina fem argument för regionbildningar. Även han lyfter fram behovet av att flytta offentlig makt från staten (inklusive länsstyrelserna) som ett viktigt argument vid sidan av en mer rationell statlig förvaltning.
Det är med andra ord bäddat för fortsatta bråk om regionfrågan och det är inte ens självklart att Alliansen kommer att kunna finna en gemensam linje. Det borde vara en viktig uppgift för Alliansens partiledare att åtminstone resonera sig fram till ett slags gemensam grundhållning och undvika att partierna försöker använda en viktig reform som tillhygge gentemot varandra.
Läs intressanta inlägg om: politik, regioner, ansvarskommittén
Etiketter: alliansen, ansvar, ansvarskommittén, Centerpartiet, kampanj, Moderaterna, opinionsmätningar, regioner, sjukvård, Socialdemokraterna, valLiknande inlägg
Det är väl befogade invändningar att som Anders Björck peka på tveksamheten i att storskalighetvinster finns att göra. Varför kostar offentlig vård så otroligt mycket och presterar så förhållandevis lite (kvantitativt)? Hur kan t o m mycket små privata vårdgivare i systemet gå med mångmiljonvinst på samma villkor som de offentliga? Svaret stavas svällande byråkrati, ett fenomen som i Sverige effektivt neutraliserar alla storskalighetsfördelar och omvandlar dem till storskalighetsförluster.
Skrota landstingen och för ned verksamheten på kommunal nivå. Eventuella skillnader i kommunal ekonomisk bärkraft som kan medföra klyftor mellan olika geografiska regioner kan kompenseras av staten. Vissa riktigt stora sjukhus kan också tas över av staten om de är för stora för att drivas av en kommun, eller så kan de brytas upp i mindre enheter.
Ett annat skäl till att skrota landstingen är att de ur demokratisynpunkt för en närmast anonym tillvaro i de flesta medborgares sinne. De flesta ser inte på landstingen som en poltisk parlamentarisk entitet utan som ett verk som ansvarar för vården. Genom att föra ned besluten på kommunal nivå vitaliserar och decentraliserar man demokratin.
Landstingen är ineffektiva kolosser, ett system där 21 landsting slås samman till 8-9 regioner vore etter värre för medborgarna, både beträffande demokratiskt inflytande och vad man får ut per skattekrona.
I grund och botten delar jag din kritik av hur landstingen fungerar idag. Därför är en regionreform i grunden förnuftig.
Däremot innebär en regionreform i sig inte förbättrad demokrati om man samtidigt inte lyfter makt från staten till regionerna.
Björcks problem är att han argumenterat mot också detta utifrån ett typiskt statsföreträdarperspektiv. Det ar än tydligare i hans förra DN Debatt.
Du har rätt i att det viktigaste är att stärka den lokala demokratin genom ökat självstyre för kommunerna. Här finns mycket att göra ifråga om självstyre ifråga om skola, omsorg och övrig kommunal service.
Det står inte i motsats till starkare regioner som tar över ansvar för regional utveckling, infrastruktur och kultur, för att nämna några exempel. Som jag ser det är starka kommuner och regioner bra för varandra. En tvånivålösning skulle bara befästa den ordning vi har idag, där kommunerna blir leverantörer av en välfärdspolitik som bestäms nationellt.