Kina bygger fusionsreaktor
Vetenskapsradion rapporterar om att Kina har byggt en experimentell fusionsreaktor, EAST. Visserligen är Kina med i det internationella fusionsprojektet ITER, men storsatsar också nationellt.
Reaktorn har varit i drift sedan september och har en förbluffande liten budget jämfört med andra fusionsprojekt. Orsakerna till detta kan naturligtvis vara varierande, men det är en positiv signal om att fusionskraft kan bli ekonomiskt överkomlig.
För Kina är satsningen på fusion viktig för att så småningom komma ifrån det oerhörda beroendet av kolkraft. Den stora tillväxten drivs av en kraftfull utbyggnad av kolkraftverk, vilket lett till att Kina inom några år kommer att släppa ut mer koldioxid än USA (vissa bedömare tror till och med att de redan kan vara större om man räknar in användningen av småskalig kolkraft, som undgår den officiella statistiken)
För Europas del innebär det välkommen konkurrens och ett positivt bidrag till satsningen på ITER. För Sverige borde det vara en påminnelse att uteblivet intresse här inte betyder att andra struntar i frågan. Som långsiktig lösning på klimatproblematiken är det attraktivt med en energikälla som kan producera stora mängder energi utan klimatpåverkan och med begränsade strålningsproblem (även om inneslutningen blir radioaktiv så uppstår inget långlivat radioaktivt avfall).
Det politiska intresset för fusionsforskning här är nämligen lågt. Det nämns emellanåt i riksdagsmotioner, som ett exempel på framtida energilösningar, men väcker närmast ett förstulet intresse. Det tydliga undantaget är miljöpartiet, som återkommande motionerar mot svenskt deltagande i fusionsforskning.
Svensk fusionsforskning omsätter ungefär 65 miljoner kronor om året, utöver det bidrag vi ger genom EU till ITER. Det är en hygglig summa, men skulle gott kunna öka om politiker bestämde sig för att fusionskraft är värt att satsa på.
Den vanliga invändningen att “fusionskraft alltid är 30 Ã¥r bort, och sÃ¥ har det varit i 50 Ã¥r” har förvisso visst fog för sig, men idag har forskningen kommit sÃ¥ pass lÃ¥ngt att man kan driva reaktorer under förhÃ¥llandevis lÃ¥nga stunder (nÃ¥gra sekunder, men skillnaden mellan fem sekunder och kontinuerlig drift är betydligt mindre än skillnaden mellan nÃ¥gon tiondels sekund och fem sekunder).
Så frågan är, i klimatdebattens tidevarv, om fusionskraften kan få också en politisk renässans. För vetenskapligt har den makat sig sakta framåt, även när politiker tänkt på annat.
Läs intressanta inlägg om: politik, forskning, fusionskraft, kina, eu
Etiketter: ekonomi, energi, klimat, konkurrens, miljö, Miljöpartiet, USALiknande inlägg
En liten brasklapp är ocksÃ¥ att den förbrukar mer energi än den ger om inte nÃ¥tt hänt sedan sist jag kollade? men vist är det värt att fortsätta… det är dock inget man bör ta för givet, politiker bör hÃ¥lla sig undan frÃ¥n att styra för mycket över forskningsbidrag imho…
Kina bygger 30 stora karnkarftverk, samtidigt satsar dom pa utbyggnad av alla slags annan energi for att kunna stodja den starkt expanderande ekonomin. VI har inte mycket att saja till i Kina, men det vara vart att namna att dom nu satsar stort pa sin militar dessutom, jag antar att dom vill forsvara sin nya position i varlden, som en begynnande stormakt. Finns det nagon som tycker att Sverige borde upphora med att skicka miljoner i bidrag till Kina? Jag tycker det, ar jag den enda, eller ar jag kanske den enda som vet om det?
I en ideal värld borde naturligtvis inte politiker styra forskningen, det är sant. Men i Sverige, liksom varje annat land, sker den styrningen ändå (t.,ex. genom öronmärkta pengar till viss energiforskning, men inte till annan). I det sammanhanget tycker jag det är beklagligt att fusionsforskningen verkar falla utanför det politiska medvetandet.
försökt lobba för detta, men det är svÃ¥rt att fÃ¥ nÃ¥gon reaktion bland “trupperna” för en frÃ¥ga av det slaget… =/
Eftersom politiker ser sin framtid i 4-års perioder kan man inte vänta sig något större stöd eller engagemang i framtida fusionskraftverk. Tyvärr är det personer som i första hand söker makt för kortare perioder - då ryms inte projekt som t.ex ITER i deras program - det ger ju inga väljare under mandatperioden. Vi väljare har oss själva att skylla eftersom vi röstar på det som för dagen ger oss mest i plånboken. Så ser verkligheten ut!