Folkpartiets problem kan lätt bli Alliansens
Idag fortsätter dokusåpan Folkpartiet med ett nytt avsnitt. Ana Maria Narti angriper den egna partiledningen för kortsiktigt PR-tänkande, satt seriös politik på undantag. De exempel hon använder är två utspel om invandrare på temat “hårdare tag”. (DN Debatt).
I sig behöver man inte förvånas över de hårda tagen folkpartister emellan (eller att de angriper andra partier i Alliansen); det är ett känt folkpartimanér, där en högljudd och aggressiv debatt tas som intäkt för att liberalismen lever (de har också, enligt uppgift, en av de mest fritänkande riksdagsgrupperna som ständigt ifrågasätter ledningen).
Men med Erik Ullenhags artikel och märkliga beteende (som Johan Hammarqvist skriver om) igår, då han vägrade diskutera innehållet i sin kritik med centerpartisterna, framstår en bild av ett parti som just nu befinner sig i sönderfall. I så fall bör övriga partier i Alliansen vara oroliga; Folkpartiets väl och ve är främst deras huvudvärk, men möjligheten att vinna valet 2010 är en gemensam uppgift. I den uppgiften behövs också Folkpartiet, oavsett vad man tycker om deras beteende just nu.
Det vore naturligtvis lätt att, som många ledarskribenter, förklara hela beteendet med sviktande opinionssiffror och avundsjuka från Folkpartiets sida. En sådan förklaring är emellertid att göra det lätt för sig. Oavsett hur avundsjuk Ullenhag är på Centerpartiets enorma väljarstöd (på hela 6,8 procent) borde det inte i sig leda till ett irrationellt beteende, där han redan på förhand kunde förutse massiv kritik (se ledarsammanfattningen nedan). En rimligare förklaring är att de interna stridigheter som Nartis artikel idag ger uttryck för innebär en stressfaktor och ett behov av att markera utåt.
Ett parti som befinner sig i en negativ spiral har ofta svårt att bryta den; intern kritik omsätts i ett mer aggressivt och kannibalistiskt beteende utåt, vilket sällan leder till ökat väljarstöd, och så tilltar den interna kritiken. Det börjar bli hög tid för Ullenhag och övriga folkpartister att begrunda vad man vill åstadkomma inför valet 2010 och hur Folkpartiet ska kunna förena partiprofilering med bra lagspel; något annat alternativ gives icke.
Liberalt ledarmedley om Ullenhags artikel
Gårdagens utspel föll inte väl ut i den liberala pressen. Dagens Nyheter har rubriken “Alliansens svaga länk”. I artikeln lyfts fps omprofilering i värdefrågor apropå högersvängar och DN konstaterar att folkpartistisk bitterhet nog är ett större hot än centerpartistisk nyliberalism.
Även Eskilstunakuriren lyfter värdefrågor. De menar att den viktigaste skiljelinjen inom borgerligheten inte går mellan olika slags liberalism, utan mellan liberalism och konservatism. I den distinktionen menar tidningen dessutom att fp haft störst svårigheter att hålla sig på rätt sida de senaste åren.
UNT påpekar att det Ullenhag kritiserar c för är sådant som bevisligen också diskuteras inom fp. Tidningen tar också upp att borgerliga debattörer länge haft ett förakt för bokstavskombinationer inom vänstern, men att artikeln är ett exempel på hur meningslösa prefix, ny-, social-, gammal-, eller krav- används för att definiera politiska vänner och motståndare. Med sådana vänner behöver liberalismen inga fiender, avslutar UNT.
Västerbottenskuriren berömmer Ullenhag för nytänkande i rollen som partisekreterare, men menar att han i angreppet på c skjuter förbi målet. VK tycker att Alliansen behöver frispråkiga företrädare i alla partier och att Ullenhags krav på rättning i leden hos andra inte övertygar.
Sundsvalls tidning anser, liksom flera andra, att Ullenhag borde glädjas över att c tillhör den liberala familjen. Och istället för att rädas över nya företrädare, som Fredrick Federley, borde han ta kampen med konservatismen inom borgerligheten och verkligen göra upp med dataintrånget i det egna partiet. Under rubriken “Ullenhag och väderkvarnarna” avslutas artikeln med att folkpartistisk kannibalism är ett större problem för Alliansen inför 2010 än centerpartistisk förnyelse.
Tidningen Ångermanland gör en intressant iakttagelse. Efter fps utflykt till hårdare tag i valet 2002, där dataintrånget 2006 blev ett slags vändpunkt, visade det sig att två gamla fp-positioner redan var upptagna. C hade tagit socialliberalismen och tänkte inte maka på sig och m hade lagt beslag på snällismen. Det skulle kunna förklara frustrationen som ledde till utspelet.
Göteborgsposten tar också de upp att marknadshyror och arbetsrätt brukar vara återkommande frågor på fps landsmöten. Tidningen undrar dessutom om det finns någon mindre upphetsande debatt än de om vem som är bäst liberal. “Det skulle i så fall vara vem som är mest renlärig socialist”, svarar man självt.
Kristianstadsbladet hävdar att Ullenhags utspel är en fara för Alliansregeringen. Tidningen frågar sig om utspelet inte främst är riktat mot inre fiender och att striden mellan socialliberaler och marknadsliberaler internt i så fall är hårdare än vad utomstående betraktare kunnat se. Samtidigt hädar tidningen att kritik som går ut på att han skulle hållit tyst faller lika platt som Ullenhags egen artikel; “nyfikenhet och omprövning är legio i liberal tradition”.
Uppdatering: Jag hade glömt Sydsvenskan, som väljer en helt egen linje. Efter sedvanlig sågning av Ullenhags artikel - han vet inte vilket ben han ska stå på: (1) det är bra att c blivit liberalt, (2) det är dåligt att c blivit nyliberalt, (3) Alliansen behöver mer nyliberal debatt - hävdar tidningen att han inte alls ska hålla käften. Tvärtom, säger tidningen, debatt melllan regeringspartierna är vitalisreande och hjälper för att utmejsla den bästa politiken. “ Kom igen, centern. Ge tillbaka. På honom bara.”, avslutar man.
Sist och slutligen - som Johan (PLC) skrev om igår, så svarade Maud Olofsson inte genom att skälla, utan genom att faktiskt leverera som minister. Förslaget om regelförenkling kanske inte är omvälvande på kort sikt, men för mig och andra små- och egenföretagare är det en välkommen signal om att man har satt igång arbetet med att göra livet för oss lite lättare.
Läs intressanta inlägg om: politik, alliansen, folkpartiet, centerpartiet, erik ullenhag, ana maria narti
Etiketter: alliansen, arbetsrätt, Centerpartiet, Folkpartiet, konservatism, liberalism, marknadshyror, Maud Olofsson, val, valet, vänsterLiknande inlägg
