Nytändning i utrikespolitiken, men mer krävs
De senaste dagarna har Carl Bildt väckt ny uppmärksamhet genom att tala klarspråk om övergrepp mot mänskliga rättigheter i diktaturer. Iran, Vitryssland och, framförallt, Kuba reagerade alla starkt på Bildts anförande.
Världen behöver mer sådant klarspråk. De senaste åren har kritik mot USA alltför ofta kommit att betyda fördragsamhet med diktaturer på olika håll i landet. Genom anförandet visar Bildt att den moderna versionen av kålsuparteorin - att det in grund och botten inte är en skillnad på en demokrati, som USA (oavsett hur illa man tycker om den förda politiken) och diktaturer som systematiskt förtrycker de egna medborgarna - en gång för alla har rensats ut ur svensk utrikespolitik.
Nu återstår dock nästa utmaning - att gå från det generella till det individuella. Idag har kulturcheferna i de sex största dagstidningarna (DN, SvD) ett gemensamt upprop för Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea i 2000 dagar. UD fortsätter hävda att det är “ett känsligt läge” och att man inte vill uttala sig. Detta “känsliga läge” har uppenbarligen bestått i flera år vid det här laget. Det börjar bli dags för utrikesministern att använda sitt uttalade engagemang för mänskliga rättigheter för att, till sist, verkligen få Dawit fri.
Och, just det ja, Bildts kollega Tobias Billström, borde inte slippa undan att ta ansvar för fallet Hassan Assad, som nyligen förlorade sitt fall i Migrationsöverdomstolen, då denna konstaterade att det inte finns några hinder för att utvisa honom till Jordanien. Utan möjlighet att försvara sig ska han skickas till ett land, där vi vet att tortyr förekommer, men uppenbarligen inte tror på det. Rättssäkert?
Läs intressanta inlägg om: carl bildt, politik, utrikespolitik, dawit isaak, kuba, kina, tobias billström, hassan assad
Etiketter: ansvar, Carl Bildt, försvar, USA, utrikespolitikLiknande inlägg
