Luddig födelsedagsdeklaration istället för EU-konstitution
Efter haveriet för EU:s konstitutionella fördrag i folkomröstningar i Nederländerna och Frankrike, var förhoppningarna stora inför det tyska ordförandeskapet första halvåret 2007. Nu skulle fördraget räddas!
Verkligheten visade sig tyvärr inte vara med på noterna. Diskussionerna har kärvat och ingen vågar längre hoppas på att man ska kunna anta det nya fördraget i år. I brist på reella framgångar har det tyska ordförandeskapet istället tagit fram en deklaration med anledning av EU:s 50-årsfirande.
I födelsedagsdeklarationen har de stolta ambitionerna om ett nytt fördrag reducerats till en förhoppning om att EU ska kunna ha löst de institutionella frågorna till parlamentsvalet 2009. I stället redogörs på ett fåtal sidor för EU:s historiska framgångar, grundläggande värdeirngar och framtida utmaningar. Vad som kommit fram än så länge pekar på att det blir i ganska vaga ord som energi och miljö samt EU:s globala roll pekas ut bland dessa. (EUobserver).
Bara något år efter utvidgningen och de euroforiska tongångarna då har åtminstone två av de nya medlemsländerna (Polen och Tjeckien) EU-skeptiska regeringar. Även om svenskarna alltid tillhört de skeptiska medborgarna, så har skepsisen de senaste åren blivit alltmer utbredd. I en mätning beställd av Financial Times, menade 44 % av EU-medborgarna att deras land har fått det sämre efter EU-medlemskapet. Bara 25 % menade att man fått det bättre. Samtidigt förknippas EU främst med den inre marknaden och byråkrati (20 % vardera) och inte med demokrati (endast 9 %) (EurActiv).
Det är naturligtvis ett underbetyg för de politiska ledarna i EU, som inte förmår tydliggöra värdet av det europeiska samarbetet och som möter en allt mer skeptisk befolkning genom att använda EU som en ursäkt för impopulära beslut på hemmaplan. Samtidigt visar ingen någon större handlingskraft för att reformera EU och föra det närmare medborgarna. Försök att reformera strandar antingen på nationell småskurenhet eller på reformmotstånd inom själva institutionerna.
Istället för ett storartat firande är det alltså en introspektiv och nervös Union som nu förhandlar för att överhuvudtaget ha något att säga på 50-årsdagen. I stor utsträckning verkar det vara en personfråga - under 80- och 90-talen fanns Kohl och Mitterand som europeiska visionärer. Margot Wallström har också uttryckt att oviljan att ta ansvar för samarbetet i Unionen är en ganska ny företeelse. (EUobserver)
De grundläggande bristerna i dagens samarbete går inte att dölja med högtidliga deklarationer. Därför hörs nu också välförtjänt kritik, t.ex. från Rolf Gustafsson i SvD som avfärdar den med “pinsamt pompöst EU-snömos”. Förhoppningsvis tar sig unionen igenom denna medelålderskris för att istället se fram mot de kommande åren med lite större tillförsikt.
Läs intressanta inlägg om: politik, eu, europa
Etiketter: ansvar, energi, Frankrike, miljö, val, valetLiknande inlägg
