Bevis för att EU:s kemikalielagstiftning är för svag
Idag rapporterar SvD om att EU:s kemikaliemyndighet, EFSA, vill öka den tillåtna halten av bisfenol A i nappflaskor. Motivet är att djurförsök på olika slags råttor visar olika resultat. I det läget väljer EFSA att tro på den studie som visar att ett slags råttor är helt okänsliga för ämnet.
Bisfenol A är/antas vara ett hormonstörande ämne. Denna grupp tillhörde de mest omdebatterade ämnena när EU:s kemikalielagstiftning REACH (regeringen, KEMI, SNF, EU) antogs. Parlamentet, liksom den samlade miljörörelsen och många forskare ville då att hormonstörande ämnen skulle omfattas av kravet på substitution. Ministerrådet motsatte sig detta och kompromissen blev att man om sex år ska pröva frågan igen.
Oförmågan att komma framåt i sådana knäckfrågor var ett av de viktigaste skälen till att Lena Ek, som jag jobbade för då, inte kunde stödja förslaget i den avslutande voteringen i Parlamentet.
Rapporteringen om bisfenol A visar på en grundläggande svårighet med det förhållningssätt som EU:s medlemsstater ställde sig bakom - det finns inga lätta sätt att fastställa gränsvärden på ett objektivt sätt. Antingen finns det studier som pekar i olika riktning, eller så är mätmetoderna inte tillräckligt bra. Därför ser vi också en utveckling mot att lägre gränsvärden för kemikalier i takt med att vår kunskap och vår förmåga att mäta effekterna ökar.
Det talar i sin tur för den försiktighetsprincip som parlamentet krävde, men som också den avvisades av ministerrådet. När kompromissen diskuterades i EU, menade man från ministerrådets sida att den praktiska skillnaden skulle bli ganska liten. Idag får vi första belägget på att skillnaden faktiskt är ganska stor.
Läs intressanta inlägg om: politik, eu, miljö, reach, kemikalier
Etiketter: miljö, snfLiknande inlägg
