Farsartad FN-omröstning om religionsfrihet
FN:s råd för mänskliga rättigheter röstade på sista dagen under den nuvarande sessionen igenom en resolution om att bekämpa religiös intolerans (Ekot). Resolutionen, som lades fram av Pakistan å islamiska konferensens vägnar, exemplifierar intolerans uteslutande med vad som beskrivs som övergrepp mot islam (Muhammedteckningarna, ökad intolerans efter 11 september). Även om resolutionen inte är bindande, oroas EU (däribland Sverige) över kraven på inskränkningar av yttrandefriheten.
I rapporteringen kring resolutionen (ingen direktlänkt till avsnittet; texten finns på nedre tredjedelen av den långa sidan, eller sök på Action on Resolution on Combating Defamation of Religions) är det mest intressanta kanske inte själva innehållet, utan att studera vilka länder som röstade för, respektive mot, förslaget.
I följande sammanställning har jag också markerat bedömningen av graden av frihet i länderna, enligt Freedom House 2006. Bokstäverna inom parentes: f = fritt, df = delvis fritt, of = ofritt:
Röstade för: Algeriet (of), Azerbadjan (of), Bahrain (df), Bangladesh (df), Kamerun (of), Kina (of), Kuba (of), Dijboutii (df), Gabon (df), Indonsien (f), Jordanien (df), Malaysia (df), Mali (f), Mauritius (f), Mexico (f), Marocko (df), Pakistan (of), Filippinerna (df), Ryssland (of), Saudiarabien (of), Senegal (f), Sydafrika (f), Sri Lanka (df) och Tunisien (of).
Röstade mot: Kanada (f), Tjeckien (f), Finland (f), Frankrike (f), Tyskland (f), Guatemala (df), Japan (f), Nederländerna (f), Polen (f), Sydkorea (f), Rumänien (f), Schweiz (f), Ukraina (f) och Storbritannien (f).
Den observante läsaren kan måhända upptäcka ett mönster i detta. Det är en farsartad omröstning när länder som, regelmässigt, kränker politiska och civila fri- och rättigheter kan bilda en majoritet som ställer krav på inskränkta fri- och rättigheter i fria länder.
Än mer bekymmersamt blir det när man tittar lite närmare på den religiösa friheten, som majoriteten säger sig vurma för. I flera av länderna förekommer ett omfattande religiöst förtryck (som Pakistan och Saudiarabien, som båda har dödsstraff för religiösa brott). Även i länder som är förhållandevis toleranta mot religiösa minoriteter (som Bahrain) förekommer ett slags administrativ diskriminering t.ex. genom ändlösa processer för att få tillstånd att bygga en kyrka. Anti-islamska texter är förbjudna och Internet censureras för att förhindra tillgång till icke-islamskt innehåll.
I Bangladesh rapporteras övergrepp på religiösa minoriteter ha ökat de senaste åren och även att polisen har ett begränsat intresse av att utreda dessa övergrepp. Även i ett land som Ryssland förekommer religiös diskriminering (det är t.ex. inte tillåtet att utöva annan religion än rysk-ortodox kristendom i det militära).
Även för den mest välvillige uttolkaren av resolutionen borde det stå klart att det knappast var religionsfrihet som var målet. Snarare handlade det om att värna rätten att fortsätta kränka den egna befolkningen i religionens namn och att förhindra en kritisk debatt om religiös intolerans. Hette det verkligen FN:s råd för mänskliga rättigheter?
Läs intressanta inlägg om: politik, religion, mänskliga rättigheter, fn, religionsfrihet
Etiketter: Frankrike, religion, yttrandefrihetLiknande inlägg
VI BEHOVER ETT DEMOKRATISKT FN O ALLA DIKTATURERNA FAR LEKA FOR SEJ SJALVA.