Pengar i politiken är inte bara av ondo
Nu börjar redovisningarna för hur mycket de demokratiska presidentkandidaterna samlat in under första kvartalet 2007 trilla in. Det rör sig om astronomiska summor (Clinton 26 miljoner USD, Obama 21 miljoner USD, enligt rykten, och Edwards 15 miljoner USD). Totalt för de tre främsta demokratiska kandidaterna handlar det alltså om betydligt mer än en halv miljard svenska kronor (via SvD och Usaval.se)
Det sätter den svenska diskussionen om pengar i personval i ett lite annat ljus. Under valrörelsen 2006 rapporterade t.ex. SR Blekinge om att det är “mycket pengar inblandat i personval” och att en kandidat hade satsat 25.000 kronor på sin kampanj. Den förmodligen mest uppmärksammade personvalskampanjen i Sverige, Anna Kinberg Batras (hon som hävdade att “stockholmare är smartare än lantisar”) sponsrades med 360.000 kronor från muf-distriktet i Stockholm.
Svenska personvalskampanjer är tämligen bleka även i jämförelse med vårt grannland Finland, där den genomsnittliga kampanjen för dem som valts in i Riksdagen i valet 2003 kostade 26 089 € (magisteruppsats av Jenny Maria Broberg, wordfil). Men inte heller de når upp till amerikanska nivåer.
När det börjar handla om större summor är det naturligt, som i stort sett varje annat land, att införa reglering av kampanjfinansiering, både ifråga om storleken på bidragen och om offentlig redovisning. Det är inte heller konstigt att personval och pengar väcker mycket känslor.
En fråga som tyvärr tenderar att komma i skymundan av debatten om pengar och personval är en viktig positiv aspekt som handlar om banden mellan väljare och kandidater. Genom att bidra till en kandidats kampanj gör också bidragsgivaren ett åtagande och kan förmodas vara mer engagerad i att kampanjen blir framgångsrik. Man gör en insats och blir därmed en intressent i valet.
Enligt de obekräftade uppgifterna om Obamas kampanj har 80.000 personer gett bidrag till kampanjen. Det innebär att varje bidrag i genomsnitt varit lite drygt 260 USD. Men eftersom en grupp storfinansiärer (t.ex. Hollywood-kändisar) ger betydligt mer än så, så talar vi om tiotusentals människor som skänkt ett mindre belopp på något eller några tiotal dollar.
Genomsnittet visar på en intressant skillnad mellan Obama och Clinton. I hennes kampanj har bidrag kommit från ca 50.000 personer, vilket innebär att genomsnittsbidraget hamnar en bra bit över 500 USD, eller ungefär dubbelt så mycket som i Obamas kampanj. Clinton har således än så länge haft starkare finansiärer, men Obama en bredare bas.
Räknar vi in övriga demokratiska och republikanska kandidater ser vi alltså en situation där hundratusentals människor har engagerat sig i valet, trots att det är ett och ett halvt år dit och trots att primärvalen där kandidaterna utses ligger nio månader fram i tiden. De har till och med engagerat sig så pass att de faktiskt ger bidrag till sin kandidat för att påverka utgången. Det engagemanget måste väl också vara värt något när man diskuterar för- och nackdelar med personval, också i Sverige?
Läs intressanta inlägg om: politik, personval, usa, presidentval, clinton, obama
Etiketter: Clinton, kampanj, Obama, presidentval, USA, val, valetLiknande inlägg
