Sviker Centerpartiet integriteten?
Tillsammans med Annie Johansson diskuterade jag integritet hos Centerpartiet i Stockholm stad på en pubkväll igår. Mycket till debatt blev det ju inte - Annie är i stort sett lika kritisk som jag (men sitter naturligtvis i en annan position som riksdagsledamot).
I Annies, liksom alla andra dragningar av Integritetsskyddskommitténs delbetänkande, är det frapperande hur massiv och enig kritiken är mot hur integritetsfrÃ¥gor har hanterats i Sverige. Alla regeringar, oavsett färg, har bortsett frÃ¥n de krav som trots allt finns att beakta personlig integritet i beredningen av lagstiftning. I stort sett har det handlat om en och samma schablonmässiga mening: “Förslaget bedöms inte medföra nÃ¥gon större inskränkning av den personliga integriteten”. Den totala avsaknaden av bedömningar av proportionaliteten i de Ã¥tgärder man vidtar har varit mer regel än undantag.
Just därför är FRA-historien så tragisk. Samtidigt som en utredning läxar upp alla tidigare regeringar för att ha negligerat integritetsskyddet, så tar den nuvarande regeringen ett gigantiskt kliv mot mer utbredd övervakning utan att invänta resultatet av utredningen.
Dessutom fortsätter enigheten - som Oscar Swartz pekar ut idag, så har socialdemokraterna mycket snabbt gått från motstånd mot förslaget till att lova FRA att de visst ska få lyssna på trådbunden kommunikation. Med all säkerhet kommer enigheten att visa sig också på dagens hearing om FRA-lagen i försvarsutskottet (tack till Jonas Morian, som uppmärksammat den)
För Alliansregeringen borde det finnas ett ideologiskt problem. Liberala tänkare har genom historien tagit avstånd från föreställningen att staten är god. Den är nödvändig, ja, men god, nej. Därför måste statsmakten kontrolleras, genom maktdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt, genom en utvecklad rätsstat och respekt för individuella fri- och rättigheter. Det går en spikrak ideologisk linje mellan stärkt skydd för äganderätten (som alla borgerliga partier eftersträvar) och ett utökat skydd för personlig integritet (vilket man uppenbarligen är beredd att tumma på).
FRA-lagen är naturligtvis inte ett särskilt stort problem så länge vi litar på de goda intentionerna hos makthavarna (jo, det är det förresten, eftersom även de bästa intentioner kan leda till katastrofala resultat), men i händerna på andra makthavare blir resurserna för övervakning ett formidabelt vapen för att inskränka friheten och demokratin. En regering som, i andra sammanhang, gör anspråk på att stärka individen, kan inte bara bortse från risken, även om den idag tycks liten.
För mindre än ett år sedan varnade Centerpartiet för utvecklingen i sitt Öppenhetsmanifest (pdf). I de inledande formuleringarna varnade man för den tilltagande övervakningen, med exempel som trafikdatalagring, hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte och möjligheten för FRA att spana på trådbunden kommunikation. De centerpartister som idag varnar för konsekvenserna står alltså kortfattat för det som i maj i fjor var Centerpartiets officiella hållning.
Har då Centerpartiet svikit integriteten? Inte nödvändigtvis, om man bara ser till att de accepterat att regeringen lägger fram FRA-förslaget. I en koalitionsregering är det mycket givande och tagande och ibland tvingas partier vika sig även i väldigt centrala frågor. Men om man gör sig själva till entusiastiska anhängare av förslaget (som genom Centerpartiets försorg i regeringsförhandlingarna gått från att vara uselt till mycket dåligt), ja, då sviker man de ideal man säger sig stå för. Man kan, av nödvändighet, acceptera saker man inte själv stödjer. Men därifrån till att entusiastiskt tala om nödvändigheten av integritetskränkande lagstiftning är det ett långt och principiellt mycket viktigt steg.
Dessutom kommer de känsliga frÃ¥gorna slag i slag den närmaste tiden. Beatrice Ask har “lovat” att lägga fram förslag om förebyggande avlyssning och hon kommer snart att lägga fram den uppdaterade propositionen om buggning, som Alliansen gemensamt sköt upp behandlingen av för ett Ã¥r sedan. IntegritetsfrÃ¥gan kommer att fortsätta spöka för Centerpartiet och för Alliansen.
Läs intressanta inlägg om: politik, integritet, övervakning, fra, centerpartiet, alliansen
Etiketter: alliansen, övervakning, beatrice ask, Centerpartiet, försvar, ideologi, integritet, kommunikation, SocialdemokraternaLiknande inlägg
Personligen… Jag tycker att alliansövervägandena gÃ¥r ut över nÃ¥got som centerpartiet fokuserade väldigt hÃ¥rt pÃ¥ i valet, nämligen integritetsfrÃ¥gorna. Om dÃ¥ partipiskan börjar vina för kompromisser om just väldigt integritetskränkande lagar, dÃ¥ kan man med fog säga att Centerpartiet sviker en utpekad kärnstÃ¥ndpunkt.
Det hela borde förstås ha skötts mera taktiskt på så vis att man internt inom alliansen borde ha informerat sina partners att om frågan kom upp, så skulle vi reagera med avståndstagande. Då hade det blivit en fråga för alliansledningen om man ville utsätta sig för den splittringsdebatt som skulle ha följt om man ändå insisterade på lagen.
Problemet är förstÃ¥s ocksÃ¥ att det inte finns - ännu - en extern arena där vi centerpartister kan diskutera och vrida och vända pÃ¥ sÃ¥dana här problem. Jag har försökt att etablera en <a href=”http://helios.dagenspolitik.se” target=”_blank”>sÃ¥dan arena med Helios</a> och nu säger partiledningen att det ska bli en tankesmedja.
Tills den kommer igång, om det nu blir Helios eller något annat, så kommer problemet att kvarstå att statsråd som redan är fulltecknade ska ägna mycket tid att arbeta med rent centerpartistiska ståndpunkter utanför allianssamarbetet.
Givetvis ÄR det ett principiellt svårt problem för Centerpartiet, i all synnerhet som man själv pekat ut FRA-lagen som problematisk. Men det återstår flera svåra frågor och det kommer att bli intressant att se hur Centerpartiet agerar inom Alliansen när frågorna dyker upp.
Frågan hur man förenar arbete i en Alliansregering med egen idéutveckling har upprepade gånger visat sig vara svårt (det gäller även i en enpartiregering - idéarbetet blomstrade inte i socialdemokratin den senaste mandatperioden). De viktigaste medlen för att komma tillrätta med detta tror jag inte man kan institutionalisera fram. De ligger istället i en kultur där riksdagsledamöter blir självständigare (personval) och där riksdagen ibland vågar säga ifrån även gentemot egna statsråd.
Jag tror att den enklaste sättet att skapa en idéutveckling i regeringsställning är just en extern enhet där debatten kan fortgÃ¥. DÃ¥ kan partiledningen ocksÃ¥ ha en “plausibel förnekbarhet”, för att använda ett uttryck frÃ¥n Jan Guillous böcker. Man kan avfärda enheten som lite stolliga om de gÃ¥r för lÃ¥ngt och riskerar allianssamarbetet. Eller sÃ¥ kan man ta till sig det hela eftersom det är bra grundberett och peka pÃ¥ att “rörelsen vill detta”.
Och i det externa arbetet kan just riksdagsmän och partiets topptjänstemän delta och formulera sina tankar — precis som du och Annie gjorde igÃ¥r kväll. GÃ¥rdagen var bra idéutveckling, med det felet att det inte finns ett uppenbart sätt att följa upp debatten.