Kontraster och ambition i Kina
En frapperande insikt under besöken den här veckan har varit hur stora kontraster som kännetecknar landet. Det gäller också inkomsterna. En normal industriarbetarlön ligger runt 1500 yuan (ungefär detsamma i kronor), men inom attraktiva branscher gäller helt andra nivåer.
Specialister inom t.ex. IT och telekom kan utan vidare ha sju gÃ¥nger sÃ¥ mycket, i trakten av 10-12 000. “Site managers”, alltsÃ¥ chefer för avdelningarna i Kina verkar ha löner som börjar pÃ¥ 25 000 och för att fÃ¥ en erfaren lokal chef kan man räkna med att behöva betala 40-50 och iblande uppemot 60 000 i mÃ¥naden. Det motsvarar utan vidare samma löneläge som i Sverige (men med en avgjort högre köpkraft).
Det är naturligtvis stora skillnader och det är svårt att föreställa sig hur olika villkor människor lever under, inte minst mellan dem som har och dem som saknar jobb (det finns förvisso ett slags a-kassa, men det har sagts mig att den är oerhört låg, runt 400-500 yuan i månaden).
I längden är det naturligtvis svårt att föreställa sig att de skillnaderna kan fortleva, i den storleksordningen. Men, lustigt nog, verkar det vara något som accepteras och istället tar sig uttryck i ambitioner. Det har sagts på alla företag att alla anställda ständigt strävar efter att göra karriär. Det leder också till att de ständigt söker möjligheten att gå vidare, om inte på det nuvarande företaget, så på nästa. Därmed får företagen också stor personalomsättning. Inte minst inom de attraktiva branscherna är det verkligen arbetarnas marknad.
Läs intressanta inlägg om: ekonomi, löner, kina
Artikelserie - Kina
- I Kina
- Marknadskommunikation inte trivialt i Kina
- Gröna mössor inget för kinseser
- Lärdomar om statligt företagande
- Ett kommande IT-under
- Kontraster och ambition i Kina
- Förtryckets logik
- Kinesisk kommunism är inte kommunism
- Bilder från Kinaresan
- Globalisering 2.0
- Tillväxtens ekologiska avtryck
- Kan politisk ofrihet förenas med ekonomisk frihet?
- Var finns den nyanserade Kinadebatten?
Liknande inlägg
Det är endast i ett fåtal storstäder, med stor andel utländska företag, som högre löner än ca 5000 (Yuan och kronor ungefär lika) förekommer.
Jag satt för några år sedan med en grupp; en chef för trafikpolisen, en domare, en doktor vid kommunikationsuniversitetet, en chef för glasindustri. Kommunen hade 5,6 miljoner invånare. Ingen tjänade över 3000, men alla tyckte de hade det bra för de hade: Fri bil med chaufför 24 timmar, fri bostad, fria luncher, sjukvård osv. Chefen hade 1500 i månaden men hade representerat för 60.000 det senaste halvåret.
De “fattiga” arbetarna, med sovbÃ¥s, tjänar mindre än 1500 per mÃ¥nad, men spara ofta 80% av lönen — för ingen har avsikt att stanna hela livet pÃ¥ fabriken. Kanske 200.000.000 kineser arbetar pÃ¥ annan plats än de är skrivna. De fÃ¥r bara stanna pÃ¥ jobbet om det finns arbete, annars tillbaka till jordbruket pÃ¥ landet. Det finns igen socialhjälp för den som inte är skriven pÃ¥ orten.
De som är skrivna i storstäder tar hand om de bättre arbeten som erbjuds, och finns det utländska företag, så trissas lönerna upp.
Om vi jämför storsstaden Shanghai med per capita lön/år på ca 30.000 med den till folkmängd lika stora, men glesare befolkade staden Chongqing, så är snittlönerna bara 40% av Shanghai.
Om vi därtill lägger att kinesen i snitt har 28.000 i sparat kapital, att en ny lägenhet på ca 75 kvm kostar mellan 400.000 - 1.000.000 i de flesta städer, samt att en sådan lägenhet kan hyras, möblerad, för ca 2500/månad. Ja - då inser man att mycket i Kina bygger på spekulation, och värdestegringar. Men, som en kines sa till mig, även om fastighetsmarknaden kraschar, så står ju byggnaden kvar.
I detta avseende böjer jag mig gärna för sakkunskapen. Fortfarande var det intressant att se de dramatiska löneskillnaderna för tjänstemän i Shanghai och att de snarare verkar vara drivande för ambitionen än en källa till avundsjuka. Dessutom verkar det leda till en mycket stor personalomsättning - det finns verkligen i storstäderna en lönekonkurrens mellan företagen, som de som etablerar sig där också måste hantera.
Dessutom är det, som du antyder, ett cyniskt system, där arberare är helt utbytbara och där “inrikes gästarbetare” i storstäderna stÃ¥r helt utan socialt skydd.
Du sätte fingret på en öm punkt när Du talar om sakkunskap gällande Kina. Landet har ju en viss historisk benägenhet att anse verkan av ett budskap viktigare, än att budskapet i sig är baserar på ett riktigt underlag. Även om 30000 år är officiell siffror, är det svårt att riktigt tro på dem när man är i Shanghai. Själv har jag en känsla att Kina kan mycket väl vara så pragmatisk att man t.o.m. är ännu framgångsrikare än man officiellt vill medge. Det finns trots allt många fördelar med att utåt verka fattigare än man är.
Visst är det glädjande att se dynamiken, och glädjen, som finns i Kina. Folk vågar byta arbete, trots sämre skyddsnät. Folk vågar satsa. Man får bli rik på annat än lotterivinster i Kina, men måste man spela så finns säkerhetventilen i Macao - så blir ju pengarna kvar i Kina i alla fall.