Kinesisk kommunism är inte kommunism
Under flera samtal i Kina, främst med utlänningar bosatta där, har jag kommit att diskutera hur kinesisk politik ser ut och vad man kan förvänta sig från regimen. Ett bestående intryck är att dagens diktatur har mycket lite gemensamt med hur de flesta föreställer sig en kommunistisk diktatur.
Den kinesiska ekonomin kännetecknas närmast av hyperkapitalism, där det finns ytterligt få begränsningar för människors och företags ekonomiska aktivitet. Det sociala skyddet är urholkat, på gränsen till obefintligt och såväl bra skolor som bra sjukvård kostar pengar som den enskilde förväntas stå för (eller fixa genom avtal på arbetsplatsen). Den statliga kontrollen av ekonomin är begränsad och främst koncentrerad inom några centrala sektorer, som telekom.
När jag försökt hitta jämförelser har diskussionen närmas kretsat kring Francos Spanien och Pinochets Chile, snarare än Kuba och Nordkorea. Det kommunistiska ledarskapet har, enligt en av dem jag träffade, ersatt målet om det socialistiska samhället med målet att åstadkomma tillväxt och rikedom. Samma totalitära stat, således, men med ett annat syfte.
Så vitt jag förstår innebär det också en annorlunda attityd från ledarskapet till oppositionella tankar. Så länge människor inte öppet utmanar systemet, antingen alltför tydlig genom offentlig kritik eller alltför avvikande beteende, så låter man medborgarna hållas.
Dessutom, som Staffan Crona påpekat i en kommentar till mitt förra inlägg om förtryckets logik, så verkar “medel Zhang” vara mer intresserad av högre ekonomisk välfärd än av politik. Det sades mig under besöket att de flesta kineser betraktar politik ungefär som vädret - man kan inte göra annat än att njuta av solen när det är varmt och huka sig när det stormar, men inte förvänta sig att påverka det.
Kanske skulle man kunna betrakta det som ett slags märkligt samhällskontrakt, där de flesta accepterar diktaturen i utbyte mot växande ekonomiskt välstånd. Det är ingen slump att de politiska ledarna fruktar ekonomisk stagnation mer än något annat idag.
Läs intressanta inlägg om: politik, kina, diktatur, kommunism
Artikelserie - Kina
- I Kina
- Marknadskommunikation inte trivialt i Kina
- Gröna mössor inget för kinseser
- Lärdomar om statligt företagande
- Ett kommande IT-under
- Kontraster och ambition i Kina
- Förtryckets logik
- Kinesisk kommunism är inte kommunism
- Bilder från Kinaresan
- Globalisering 2.0
- Tillväxtens ekologiska avtryck
- Kan politisk ofrihet förenas med ekonomisk frihet?
- Var finns den nyanserade Kinadebatten?
Liknande inlägg
Den bästa analys jag sett om Kina, nu måste media göra slarvsylta av dig. Det är ännu inte tillåtet i Sverige att vara så klarsynt gällande Kina.
“Den kinesiska ekonomin kännetecknas närmast av hyperkapitalism, där det finns ytterligt få begränsningar för människors och företags ekonomiska aktivitet.”
Mja, det där är nog lite överdrivet. Faktum är att staten har med sina fingrar i spelet överallt, och behöver godkänna det mesta och har “fackföreningar”, dvs partifolk som kontrollerar att allt går “rätt till” mest överallt. Många bönder äger dessutom inte sin markm utan hyr den, även om det håller på att ändra sig om jag kommer ihåg rätt. Allt detta vilket gör det mycket svårt att kalla det “hyperkapitalistiskt” vilket borde betyda att kapitalismen är helt ohejdad, utan statlig inblandning och med obegränsad äganderätt även av mark.
Du implicerar också att avsaknad av skyddsnät på nåt vis är “hyperkapitalism”, vilket mycket få kapitalister skulle hålla med om. Jag misstänker att du med “hyperkapitalism” menar “sånt jag inte gillar” och då har du säkert rätt.
Men i resten av analysen har du helt rätt vad jag kan se,
Det är visserligen Henriks sak att försvara “hyperkapitalism”, åtminstone som ordval, men det är en bra beskrivning tycker jag.
Lennart har rätt att det alltid finns någon politiker med, om än maskerad som Vd eller annat.
Jag vill ändå exemplifiera hur man kan arbeta i en utvecklingszon.
Avtal sluts mellan en svensk uppfinnare om att han skall tillverka syntetiska diamanter. Zonen ställer upp med mark (50 år), och lånegaranti om företagets importerade maskiner inte skall räcka som säkerhet. Man bestämmer behov av lokaler, ström och vatten. Tre dagar senare kommer zonen med förslag på ritningar. Ritningar revideras och kontor får en extra våning för att bygga lägenhet åt företagaren. 3D bilder tas fram, och markbearbetning påbörjas — allt klart på en vecka. Alla tillstånd, ritningar, och påbörjat markarbete på en vecka. Politiskt eller markandsekonomiska beslut hos samma person?
Förutsättningen för kinas hela tillväxt var när kinas bönder fick morötter istället för partipiska i början av 80-talet. Kollektiv jordbrukens jord delades ut till brukarna. Jag är osäker på exakta villkor, men troligen får man betala arrende eller skatt på avkastning - för jag har hört något om att man kan förhandla med skattmasen, och att om skattmasen får endel själv blir totala skatten för jorden lägre. Inget för svenska bönder tror jag.
Kinas jordbruksproduktion sköt i höjden efter denna reform, och “lösgjorde” bönder till industrin — osv.
Vad som är kapitalism eller inte kan vara lite flytande. Polens andel av självägande bönder gjorde ju att större andel av den polska ekonomin var privat under det början av kommunisttiden, faktiskt större än den privata andelen var i USA:s ekonomi under samma tid.
Kapitalism är privatäganderätt och avsaknad av statligt inflytande. Hyperkapitalism måste rimligtvis vara oerhört stark äganderätt och extremt litet statligt inflytande. Det stämmer inte på Kina. Kapitalism, ja. Hyper, nej.
Jag tycker det är olyckligt när ban böjer på ord på det viset.
“Politiskt eller markandsekonomiska beslut hos samma person?”
Ja, i det här fallet är det ju politiskt. Hade det varit ett marknadsekonomiskt beslut hade personen i fråga varit ägaren av Zonen.
Även om ordvalet måhända var en smula slarvigt anser jag mig dock kunna försvara det.
En snabb slagning av hypercapitalism på google ger vid handen att de flesta som debatterat frågan verkar ha ungefär samma förståelse av begreppet som jag har, dvs ett samhälle där de politiska spärrarna för vad som kan “produktifieras” är mycket små och där samhället inte heller tar ansvar ens för vad som betraktas som grundläggande behov.
Det står inte i motsats till statliga (eller snarare regionala) ingrepp i ekonomin. Tvärtom, så öppnar en situation där allt kan prissättas för mer omfattande politisk inblandning eftersom det är lukrativt för skrupelfria politiker. Jag skrev i en annan blogpost om tyranniets logik att avsaknaden av en fungerande rättsstat är grunden för att kontrollera befolkningen. Samma avsaknad gör också att politiker kan utnyttja sin ställning rejält (även om det blivit svårare sedan centralmakten börjat ingripa åtminstone mot den lokala korruptionen).
En ekonom, som jag själv inte läst, utan bara läst om, som skrivit om hypterkapitalism är Jeremy Rifkin, just i relation till vad som sker i länder med mycket snabb ekonomisk utveckling.
Sammantaget tycker jag nog att begreppet hyperkapitalism är en hygglig beskrivning av vad som pågår i Kina just nu, där också tidigare självklarheter som utbildning och hälsovård prissätts för den enskilda, liksom den egna basala tryggheten.
Så, nej, jag gillar inte kapitalism i den versionen, vare sig i Kina eller här. Därmed förbehåller jag mig rätten att också etikettera den
). Däremot är den en realitet som också svenska politiker måste börja förhålla sig till.
Det är för övrigt alltid lika kul att få mothugg. Jag hoppas bara att ordet inte ska blockera en förnuftig diskussion om vad som verligen pågår i Kina.
OK, begreppet hyperkapitalism är inte en hyper version av kapitalism, alltså, utan betyder att det inte är en socialism, och att man inte har ett socialt skyddsnät.
Jaha.
Gissa varför jag inte gillar när man sysslar med sådana ordlekar.
Vad som verkligen pågår i Kina är att Kina håller på att globaliseras och börjar tjäna pengar, precis som alla andra fattiga länder som har lyckats med kombinationen av fred och globalisering. Det är inget konstigt, och bara bra. Tyvärr finns det ingen demokratisering inom synhåll. Vad man skall göra åt det vete fan.
Ok - VD äger inte zonen, men han förfogar mer över den, än en kapitalist skulle göra, även om kapitalisten ägde motsvarande området i Sverige. Försök ordna ritningar och byggtillstånd på en vecka i Sverige.
Rent teoretiskt skulle väl den absoluta kapitalisten vara ensam ägare av hela världen, men helt slav under marknadens krav och önskemål, och därmed ganska lik den absoluta kommunismen som skall förse alla medborgare med vad de önskar och behöver.
Det känns svårt att hitta rätt ord för det som händer i Kina, det är mycket som kräver nya definitioner. Inte minst kineserna själva definierar om mycket. Det är hypersvårt definera allt som omdefineras nu.
Men Staffan, jag ser ärligt talat inte hur avsaknad av byråkrati innebär hyperkapitalism i nån rimlig mening? Visst, avsaknaden av byråkratin är ju BRA, men är det mer kapitalistiskt? Visserligen är socialistiska stater välkända för sin byråkrati, men det är Frankrike också, och Frankrike är ett kapitalistiskt land.
“Det känns svårt att hitta rätt ord för det som händer i Kina,”
Vad sägs om “utveckling”, “industrialisering” och “globalisering”? Lägg till hyper om så önskas och blanda.
Lennart: Jag kan acceptera dina “utveckling”, “industrialisering” och “globalisering”? Lägg till hyper om så önskas och blanda.
men tror jag föredrar “Handling” och “inget byråkratiskt ordande”
Jo, för just det du beskrev, ja. Jag menade som ord för utvecklingen i Kina i helhet.
Lennart: Jag vet inte om en slarvig återgivning av Dengs ord gör det tydligare “Det kvittar om katten är svart eller vit, så länge som den fångar möss”
Lennart:
Jag har frågat kinesiska vänner om mark. All mark ägs av staten. När ett företag köper mark är det ofta på 50 år. Bönderna har tilldelats mark, som de då inte äger. Riktigt tydligt svar fick jag inte på hur “arrendet” betalas, men jag tror fortfarande det är kopplat till avkastning.
Intressant, kul att du gör en serie av det hela..