Mona tillbaka i fållan
På DN Debatt lovar Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin att återställa A-kassan till 80 % vid en socialdemokratisk valseger 2010 (även i SvD). Som KG Bergström kommenterar i Godmorgon Sverige, så är det inte förbluffande.
Kanske inte förbluffande, men ändå ett slags bakslag för dem som hoppats på en rejäl socialdemokratisk förnyelse. I samband med att hon blev vald, valde Sahlin att avvakta ifråga om a-kassan och andra reformer som den borgerliga regeringen genomfört. Vad som inträffat sedan dess är uppenbarligen att pressen ökat på Sahlin från de förnyelsekritiska delarna av arbetarrörelsen, i stor utsträckning inom LO. Inför 1 maj vill givetvis Sahlin ha ordning i de egna leden och väljer då den enklaste utvägen.
Frågan är emellertid vad det säger om framtiden. Samtidigt som hon viker ner sig för LO, så genomförs rejäla reformer i parti- och riksdagskanslierna, enligt SvD. Som John Bubber påpekar, skulle det naturligtvis vara intressant att få insyn i förhandlingarna och turordningslistorna hos ett parti som envetet motsätter sig förändring av arbetsrätten. Men den mest intressanta aspekten är likväl att Sahlin uppenbarligen bestämt sig för att ta kontroll över partiet och att hon faktiskt genomför förändringar.
Det är uppenbart att Sahlin i grund och botten är en förnyare, men också att det är en förnyelse med förhinder. För Alliansen finns alla skäl att heja på Lundby-Wedin i den ständigt pågående interna dragkampen.
Läs intressanta inlägg om: politik, socialdemokraterna, 1 maj, mona sahlin, wanja lundby-wedin
Etiketter: alliansen, arbetsrätt, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, valLiknande inlägg
Snacka går ju! Jag tror inte alls på Mona! De ser bara så töntiga ut, Vanja och Mona hand i hand!De tror sig båda vara Gud fader själv. Fast i kvinnogestalt.
Varför ska vi uppmuntra arbetslöshet mer än vad vi redan gör? Det är något som vi måste fråga oss när vi höjer A-kassan. Får man 80% av sin lön för att inte jobba, ja då hade jag valt att inte jobba, varje gång, varje år. Inte jobbar man för 20% av lönen? Då har jag hellre semester. A kassa är rätt fint att sätta i system. Jobba ett år, sen ta ledigt åka till Thailand, fejka en namnteckning, och sen komma hem efter ett år och jobba igen.
Jasså är jag synisk. Jag föredrar att se det som realistisk. Sossar, vakna upp från er rosa realism.
Jag börjar mer och mer tro att Sahlin endast är en övergångspartiledare. Hittentills har vi inte sett särskilt mycket av nystarten som många sossar etc snackade om.
Ja precis, jag trodde att Mona Sahlin skulle bli socialdemokraternas Lennart Daleus eller Maria Leissner. Men skillnaden verkar ju vara att både Daleus och Leissner gjorde ett hästjobb med sina partier, och gjorde sig därmed ovalbara. Vi får väl se om Sahlin lyckas genomföra samma omdaning av sitt parti som Daleus och Leissner gjorde. Jag börjar tvivla.
I grunden hyser jag, som jag upprepat flera gånger, inte minsta tvivel på att Mona Sahlin är en verklig förnyare inom socialdemokratin. Men det man ser idag är att hon uppenbarligen balanserar på en skör tråd. När opinionssiffrorna vänt uppåt är det svårt att få till stånd den kriskänsla som krävs för att organisationen ska vilja förnya sig rejält.
Jag tvivlar förvisso på att hon är att betrakta som en övergångspartiledare. Det tillhör knappast socialdemokratins traditioner (det tillhörde iofs inte Centerpartiets traditioner heller före Daléus, men ändå). Däremot är risken att hon hamnar i en situation där hennes mandat bygger på att vara förvaltare. Hur kul är det egentligen att vara partiledare då?
Jag tror ju inte på opinionssiffror, oavsett om det gällde alliansen innan valet eller när det gäller S nu. De som publiceras är för små, osäkerheterna är för stora, och pyttesmå förändringar får jättestora utslag. Som t.ex. att vänsterpartiets nedgång i senaste sifo befor på att 26 personer ändrat sig sedan förra mätningen.
Jag säger bara Junilistan.
Om inte S förändrar sig, så har de ingen chans i 2010. Om de förändrar sig, så kommer svekdebatten igång inom S. Och då måste Mona göra ett hästjobb med sitt parti för att göra det valbart, och då är vi inne på Daleus och Leissner igen. Vi måste ju komma ihåg att mycket av det som Maud beskylls för i vänsterled gjordes ju av Daleus. Samma sak med Leissner och Leijonborg. Det var Leissner som reorienterade folkpartiet.
Därmed, om inte Mona vinner 2010 så förlorar hon. Om svekdebatten kommer igång och hon måste ta i med hårdhandskarna förlorar hon. Tror jag.
Eftersom jag jobbat mycket med opinionssiffror, måste jag säga att jag är kluven till dem. Det finns, som vanligt, två misstag man kan göra:
Det första och vanligaste misstaget (åtminstone i media) är att betrakta dem som absoluta sanningar och redovisa förändringar på någon tiondels procentenhet upp eller ner som raket eller ras. Det har väl å andra sidan gjorts så mycket så att få längre tar det på allvar.
Det andra, och långt allvarligare, misstaget är att misstro alla opinionsmätningar. Även om enskilda mätningar varierar, kan man naturligtvis se trender (också på ganska kort sikt). Tar man inte sådana trender på allvar riskerar man att tappa kontakten med hur väljarna resonerar och och försitta möjligheten att korrigera hållningen i frågor som stöter bort väljare.
Vad gäller Junilistan, så är det väl en påminnelse om att opinionen kan vara mycket lättrörlig om det händer något som rör om i grytan. Det är värt för alla som jobbar med politisk strategi att komma ihåg.