Sarkozy visar försonlighet efter segern
Som väntat vann Nicolas Sarkozy övertygande det franska presidentvalet igår (DN, SvD). Bakom den stora segern (drygt 53 procent av rösterna) ligger det faktum att både mittenväljarna och yttersta högerns väljare röstade på honom, trots att de respektive partiledarna sagt sig inte göra det. På så sätt står det klart att Sarkozy lyckats gå en svår balansgång, där vallöften och uttalanden tydligt levererats till den ena eller andra målgruppen.
Kanske är det medvetenheten om svÃ¥righeten i balansgÃ¥ngen som gav upphov till de försonande orden i nattens segertal (DN). Visserligen finns slängen om muslimska invandrare där - “vi ska stÃ¥ upp för de kvinnor som tvingas bära burka” - men viktigare är att han vänder sig ocksÃ¥ till sina politiska motstÃ¥ndare:
- Till dem som inte röstade på mig säger jag: Det finns bara ett Frankrike. Jag kommer att tala för er alla. Segern är en seger för demokratin inte en enskild persons.
Löftet om att “alla ska kunna hitta sin plats i vÃ¥r republik” signalerar försonlighet snarare än de tämligen aggressiva uttalanden som kom under valkampanjen. Det bÃ¥dar gott för Frankrike och för Europa om Sarkozy fortsätter i de fotspÃ¥ren.
Läs intressanta inlägg om: politik, frankrike, presidentval, nicolas sarkozy
PS. För den som till äventyrs tänker säga att jag är inkonsekvent pga tidigare inlägg om debatten, så vill jag påpeka att jag fortfarande tycker att Royal vann debatten; men det är inte samma sak som att vinna valet.
Liknande inlägg
Vive la France ! Vive l’Europe libre !
Så roligt att läsa någon som lyfter upp den här sidan av Sarkozys tal. Jag tror inte på något vis att han lyckas övertyga någon om att han ändrar åsikt eller anpassar sin politik, men det hade i alla fall lite stil att göra de där uttalandena om att han uppmanar till respekt för Royal och för de vars åsikter hon företräder.
I tv-studion pratade hans kollega senatorn Fillon om att centrister och representanter för vänstern ska ingå i regeringen. Om jag ska gissa lär det bli en och annan centriste, men knappast några socialister eller globaliseringsmotståndare. Ett snilledrag vore att ta in Nicolas Hulot som miljöminister, men det kommer inte fungera.
Hur som helst ska du ha credd för att du lyfter upp Sarkozy för vad han faktiskt gör/säger utan att för den skull bli överdrivet lyrisk.
Tack! Förvisso verkar han inte ha övertygat stenkastarvänstern om att han även är deras president, men det skickar ändå en viktig signal efter en känsloladdad kampanj. Faktum är ju också att det förpliktigar när han väl tar plats i presidentpalatset, så uttalandet kan ju i sig ha en modererande effekt.
Det kommer onekligen att bli spännande att se fortsättningen. Inte minst blir det intressant att se hur han kommer att förhålla sig till EU:s fördragsbekymmer i praktiken. Det behöver inte vara helt fel att Frankrike ansluter sig till dem som vill ha en begränsad fördragsrevision. Sedan är det en bekymmersam fråga vad som händer i EU:s relationer till Turkiet.
Men, som sagt, tack för kommentaren. Jag försöker hålla en någotsånär balanserad syn, även om jag inte är förtjust i allt Sarkozy står för. Varför kan det inte finnas en fransk liberal kandidat som står både för ekonomiska reformer och liberala värderingar i migrationspolitiken?
Det är nått fel som är trasigt i den där meningen, du har satt orden fransk och liberal efter varandra. Av de tolv presidentkandidaterna i första omgången fanns tre trotskister, en antiglobaliseringskandidat en kommunist och en vänstermiljöpartist, en socialist, tre varianter av konservativa, en jakt-och-fiske-tomte och centristen Bayrou. Någon liberal såg jag inte till.
Aha, och jag som undrade varför Word hävdade att det var ett grammatiskt fel i just den meningen…
Faktum är att det är svårt att finna franska liberaler. I ALDE-gruppen i Europaparlamentet, där jag tidigare jobbade, finns väl det närmaste man kan komma med UDF:s ledamöter. Gruppen, som tidigare hette ELDR (Eurropean Libera Democratic and Reform group) tvingades dock byta namn när man förhandlade om fransmännens inträde - numera är det inte liberalt och demokratiskt, utan en allians av liberaler och demokrater (Alliance of Liberals and Democrats for Europe). Även om ledamöterna till nöds kan vara en smula liberala, så skyr de beteckningen som pesten.
Det stämmer med vad jag ser här, men jag har för lite på fötterna för att veta varför. Har du koll på historiken?
Jag har också för dålig koll, men ska fråga några som borde veta bättre. Ett par gissningar har att göra med den franska vänsterns radikalisering i Pariskommunen 1848, vilket omöjliggjorde en borgerlig liberal vänster, och det inflytande de Gaulle haft över efterkrigstidens franska politik (han är ju svårkategoriserad i politiskt hänseende).
Begreppet “le gaullisme” är vedertaget här, och man kan vara “républicain”. BÃ¥da är… flummiga.