Också virtuell barnpornografi är olaglig
Jag fick precis en fråga från en journalist om “Pedofilskandal på Second Life“. Frågan handlade om vad lagstiftningen har att säga om barnporr i den virtuella världen. Flera andra har hävdat att det inte är rimligt att virtuell barnporr omfattas av förbudet. Faktum är emellertid att det är just så - “skildring av barn i pornografisk bild” är förbjuden, oavsett om det skett ett verkligt övergrepp eller ej. Det är själva skildringen i sig som är olaglig. I Brottsbalken 16 kap. 10 § a klargörs i sista stycket undantagen:
Förbuden mot skildring och innehav gäller inte den som tecknar, målar eller på något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för andra. Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Undantagen klargör alltså att i normalfallet är även tecknade eller målade bilder som sprids inkluderade inom lagen. Rimligen innebär detta åtminstone att de svenskar som deltar i de virtuella övergreppen i Second Life gör sig skyldiga till en sådan framställning, som faktiskt är avsedd att uppvisas. I skuldfrågan torde det därmed inte råda något tvivel (huruvida det i sig är rätt eller fel är en helt annan fråga). Motsvarande förbud finns t.ex. inte mot att skildra mord eller andra våldsbrott (gränsen kan väl antas dras vid olaga våldsskildring) och lagen väckte en het och indignerad debatt för och emot att förbjuda skildringar av påhittade övergrepp då den antogs.
Vad man ska göra för att komma tillrätta med det är emellertid en anna fråga. Det är naturligtvis inte så enkelt som Friedmann Schindle, chefen för tyska myndigheten för barn och ungdomsskydd, hävdar:
–Linden skulle hur lätt som helt kunna programmera sin virtuella värld så att den inte tillåter sexuella kontakter mellan barn och vuxna.
Att få datorn att känna igen avatarer som ser ut som barn är nog ingen särskilt lätt uppgift, som Second Sweden konstaterar. Det lär knappast heller vara lätt att skärpa lagstiftningen, eftersom det är, minst sagt, oklart hur jurisdiktionen ser ut. Hur den tyska lagen fungerar har jag ingen aning om, men det är redan idag säkerligen olagligt för svenska spelare att framställa barnporr i Second Life.
Frågan är då om man verkligen vill ta konsekvenserna av ett regelrätt förbud, t.ex. inom EU. Eftersom det lär vara ytterligt svårt att dra gränserna för ett sådant förbud är risken att man kastar ut barnet med badvattnet och kraftigt inskränker yttrandefriheten, i strid med våra och andras grundlagar. Snarare måste hoppet stå till aktivism hos andra aktiva i Second Life.
Läs intressanta inlägg om: politik, yttrandefrihet, second life
Etiketter: barn, försvar, yttrandefrihetLiknande inlägg
Jag anser att följande formulering borde fria dem enligt svensk lag:
” Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Lag (2005:90).”
Då vi alla känner till omständigheterna och lätt kan konstatera att en fällande dom vore helt bizarrt, måste man också anse att omständigheterna gör handligen försvarlig.
Vore dock intressant om det finns några prejudikat eller dylikt i fall som detta. Eller om någon lagvrängare visste hur det ligger till, ty frågan är fascinerande.
Att den formuleringen skulle vara friande är en orealistisk tanke, med tanke på vad som skrivs i propositionen. Regeringen anser där explicit att även “hantverksmässiga” framställningar ska omfattas, om de är avsedda (eller ens kan) spridas. Därför omfattas t.ex. all datorgenererad barnpornografi:
Prop 1997/98:43, s. 80
Som jag skriver på min egen blogg så borde man i denna laglogiks namn rättsföra mig för mord, folkmord, tortyr, fördrivning, vilket ju är betydligt värre brott än att titta på barnpornografi. Faktiskt.
Igår läste jag för övrigt också ett avsnitt ur Satyricon av Petronius, och med tanke på Gitons späda ålder och med tanke på vad de två rumlarna till huvudpersoner tar sig till med honom så är ju Satyricon definitivt barnpornografi.
Det finns definitiva gränsdragningsproblem här.
Det pedofilerna håller på med i sina virtuella världar måste väl rubriceras som en form av rollspel. Det är svårt att se hur det skulle rymmas inom det lagrum som förbjuder barnpornografi.
Detta är ju bara en av alla perverterade lustar som folk vill leva ut virtuellt vartefter tekniken blir bättre och datasimuleringarna mer realistiska. Snart kommer man kunna köpa riktigt vidriga dataanimerade filmer med allsköns perversioner skräddarsydda efter just din sjuka hjärna.
Detta är nog lika futilt att lagstifta mot som mot fildelning…
Nej, det är inte olagligt. Det kanske står så i lagen, men det spelar ingen roll med tanke på att yttrandefriheten går före. Det har dock inte prövats i svensk rätt än.
Case: *** Länk raderad ***
När reser sig folket och förbjuder idiotiska lagstiftare och politiker vars främsta visioner består av att spela på moralpanik och andra logikfrånvända företeelser? Det är onekligen hög tid när ett gäng animerade pixlar på en monitor organiserade på en strikt tankemässig bas utan koppling till “verkligheten” anses vara ett brott!
Faktum är att barnpornografi, definitionsmässigt, inte omfattas av skyddet för yttrandefrihet, då grundlagarna ändrades just för att genomföra förbudet mot barnpornografi. Ändringen är gjord i såväl TF (1 kap 10 §) som i YGL (1 kap 13 §). Det allmänna stadgandet om yttrandefrihet i RF (2 kap 1 §) har i andra sammanhang (t.ex. PUL) inte ansetts vara ett hinder för sådan lagstiftning.
Barnpornografilagen är, tack och lov, ett undantag i den svenska lagstiftningen. Det är alltså inte möjligt, som Björn skriver, att förbjuda skildringar av mord, folkmord, tortyr eller något annat, eftersom grundlagarna endast medger detta förbud för barnpornografi.
Inför beslutet fördes, som sagt, en hätsk debatt i Sverige, där de som försvarade grundlagarna och menade att ett förbud mot barnpornografi utan ett tydlig mandat i TF och YGL utsattes för mycket spott och spe. Det slutgiltiga beslutet blev ett slags kompromiss mellan dem som ville värna grundlagarna genom stor restriktivitet i möjligheten till inskränkningar av yttrandefriheten och dem som helst ville lagstifta utan att ta hänsyn till grundlagar.
Själv är jag kluven. Jag tycker lika illa om barnpornografi som jag tycker bra om yttrandefrihet. Men jag har svårt att se vare sig att dagens lagstiftning går att tillämpa på ett effektivt sätt eller att det finns smakliga alternativ för att skärpa tillämpningen.
Det är olyckligt om t.o.m. grundlagen blir ett lapptäcke av godtyckliga undantag. Just nu filar Tyskland på ett förslag till gemensam EU-lag som syftar till att förbjuda förnekande eller förringande av folkmord, ivrigast påhejad av en judisk lobby som vill sätt stopp för revisionisterna.
Sedan 1990 har Frankrike nationella undantag i yttrandefriheten som selekterar ut just den judiska förintelsen.
I Sverige har vi tack och lov inte gett efter för enskilda grupper på det sättet men den lag vi har om hets mot folkgrupp tillämpas understundom på ett tveksamt sätt ur yttrandefrihetsperspektiv.
Det är heller inte - även om syftet är vällovligt - riktigt rimligt att ha undantag i svensk yttrande- och pressfrihetslag för skildringar av ett enskilt brott. Brott mot barn är iofs särskilt vidriga men frågan är om just sexualbrotten är allra värst.
Låt oss anta att det dök upp en sekt som förordade virtuell slakt, stympning, tortyr, rituellt offrande och kannibalism av barn och började ge ut livfulla skildringar av sådana aktiviteter. Det skulle förmodligen inte kunna stoppas med nuvarande lagstiftning, man skulle tvingas skriva in nya undantag i grundlagen. Så där kan vi hålla på i princip hur länge som helst och till sist har grundlagen ingen generalitet alls kvar.
Ett bättre sätt vore att se över anonymittetsskyddet och PUL. Tillåt alla vedervärdiga skildringar och virtuella världar men lagstifta om att varje befattande med sådant ska vara en offentlig handling. Ett litet fåtal skulle fortsätta med sina avarter men det stora flertalet skulle inte vilja att det kom ut vilka sjuka och föraktliga människor de är.
På så sätt slipper vi lappa och laga i viktiga lagar men vi slipper samtidigt att tokliberalismen tvingar oss att acceptera vilken dekandens som helst i det offentliga rummet. Mot de underjordiska nätverk av pedofiler som sedan länge har etablerats, där barnpornografiskt material som är resultatet av verkliga övergrepp sprids, gör mitt förslag ingen skillnad, men för dessa finns ju andra lagrum.
Henrik, tack för bakgrundsinfo om inskränkningarna i grundlagen!
Precis som du är jag varken fantast av barnpornografi eller inskränkningar av vad som borde vara vår demokratis fundamenta.
Dock tycker jag diskussionen spårar ur när man definierar datoranimationer som barnporr. Som vän av ordning och rationellt tänkande så anser jag att detta är denna debatts kärna. Att ett verk helt skapat ur tanken/fantasin utan anknytning till realiteten och där absolut inga verkliga brottsoffer finns är det jag kritiserar.
Hur jag än försöker så kan jag inte komma på någon annan rationell anledning till att ha nuvarande lagstiftning än att det man vill komma åt och försöka straffa bort är pedofila tankar och i förlängningen läggningar. Sexuella läggningar ska ju som bekant inte vara förbjudna i vår del av världen och att på detta sätt indirekt etablera ett tankeförbud trodde jag i min enfald att vi lämnat därhän efter Orwells mästerverk uppmärksammats för ett drygt halvsekel sedan.
Med samma irrationella resonemang så skulle man kunna motivera ett förbud att framställa verk av kvinnor som bär dyra väskor. Varför? Är det något det fönster till mänskligheten, som Internet faktiskt är, visat så är det att det för varje “onormal” tanke och fantasi troligtvis finns en grupp människor som inte bara anser samma tanke och fantasi vara “normal” utan även sexuellt upphetsas av densamma. Med andra ord så finns det med andra ord troligtvis ett antal individer på denna fantastiska planet som har en sexuell läggning innehållandes kvinnor med dyra väskor. Dessa kvinnor, fantiserar man, har även en fritidssysselsättning som omfattar bestialiska övergrepp på diverse värnlösa levande varelser inklusive barn. Att de bestialiska aktiviteterna inte porträtteras på “dam med väska”-bilderna är givetvis ovidkommande eftersom de endast tjänar till att trigga det mindre rumsrena fortsatta förloppet. Detta förlopp uppspelar sig sedan i dessa perverterade individers tankar.
Med andra ord, lagstifta genast bort alla verk innehållandes kvinnor med väskor? Vi skulle ju åtminstone slippa nonsensdiskussioner som den s.k. väskdebatten på detta sätt…
Mats, jag instämmer till fullo att de initiativ inom EU som vill lagstifta bort revisionism är vansinniga. Historien skall upprätthållas av historiker och inte jurister! Vem är det för övrigt som ska definiera vilka folkmord som är “folkmord”? Misstänker att det råder en milsvid diskrepans mellan exempelvis vad USA, Skandinavien och mellanöstern anser ska vara den rådande definitionen. Sist men inte minst, kommer det här att stärka eller försvaga revisionisternas ställning bland sina likasinnade?
Instämmer också till att PUL bör ses över men dock inte av skäl som relaterar till denna diskussion.
Jag förstår att din intention är god men jag ställer mig frågande till att människors möjlighet till anonymitet skall försvåras/omöjliggöras. Som med allt Internetrelaterat, så är det troligtvis inte ens möjligt. Framförallt ifrågasätter jag dock med vilken rätt någon slags elit skall definiera upp vad som skall anses “vedervärdigt”? En vild gissning är att Kristdemokraterna har en helt annan definition än Miljöpartiet. Vilket inflytande kan tillfälliga negativa företeelser i ett samhälle som ex terrorism, ekonomisk depression eller fundamentalism leda till för korrigeringar av vad som skall definieras som “vedervärdigt”?
Henrik, har skummat din blogg nu och om du inte misstycker lägger jag upp en länk hit på min egen?
Hojta till om du misstycker!
Jag instämmer till fullo i att det är djupt olyckligt om grundlagarna blir ett lapptäcke av olika undantag för sådant som anses opassande eller ens avskyvärt. I grund och botten är ju yttrandefriheten inte till för att skydda rätten att uttrycka självklarheter, utan för att skydda friheten att också uttrycka sådant som andra människor kan ta illa vid sig för.
För mig är rätten till anonymitet intimt förbunden med yttrandefriheten. Jag tror alltså inte att det är en framkomlig väg att förbjuda anonymitet för sådant man tycker illa om. I förlängningen skulle det t.ex. innebära att vi accepterar att andra länder förbjuder t.ex. anonym politisk åsiktsbildning. Konkret kan det handla t.ex. om statstjänstemännen som demonstrerade mot inskränkt yttrandefrihet i den svenska offentliga sektorn med påsar över huvudet av rädsla för represalier. Det kan också handla om dem som slåss för kvinnors sexuella rättigheter i såväl det amerikanska bibelbältet som i islamistiska länder, där anonymiteten inte bara är en fråga om heder, utan om liv i många fall.
Som framgått tidigare har jag mycket tydligt tagit avstånd från försök att lagstifta om historieskrivning på EU-nivå (jag vill minnas att du kommenterade det då, Mats). I princip tycker instämmer jag i åsikten att fiktiva barnpornografiska skildringar inte bör vara undantagna från yttrandefriheten, men jag måste säga att jag tycker att det är svårt och så länge undantaget för barnornografi i grundlagarna förblir ett undantag, så står det inte högst på min lista att förändra.
Det hållningssättet präglar nog de flesta som var inblandade i debatten i slutet av 90-talet. Vi var många som varnade för det sluttande planet, där undantaget för barnpornografi skulle bana väg för ytterligare förbud. Även om det förekommit sådana propåer (som förbud mot beskrivningar av sprängämnestillverkning), så har majoriteten faktiskt hållit fast vid att det var en engångsföreteelse. Låt oss hoppas att det förblir vid det.
Det är givetvis fritt fram att länka. Jag blir naturligtvis smickrad av alla som gör det :)
Henrik: Att samhället sätter sig till doms över medborgarna och talar om vad som är tillåtet och inte tillåtet sker ju hela tiden. Hela Svea Rikes Lag är full av exempel på det.
Frågan jag reser är om det inte är bättre att rucka på anonymitetsskyddet än på själva yttrandefriheten - säg vad du vill, skildra vad du vill i ord och bild, men var tvungen att stå för det.
Jag menar heller inte att varje form av rätt till anonymitet bör tas bort, vissa delar av anonymitetsskyddet är värda att bevara ur demokratisk synpunkt, vilket vårt system med hemliga val är det yttersta uttrycket för. Men när det gäller att skildra de grövsta former av perversion och brott föreligger knappast samma demokratiska bevekelsegrund, i varje fall inte om man har att välja mellan detta och de mer omfattade ingrepp i friheterna vi har sett hittills.
Som jag nämnde i mitt förra inlägg kan man inte med detta hindra den underjordiska verksamheten, men den kommer man ju inte åt idag heller. Det man vinner är att slippa att sådana initiativ som Second Life dras i vanrykte och att vi som inte gillar att våldta barn i varje fall slipper ha skiten i vår och våra barns offentliga närmiljö.
Jag har emellertid lite svårt att se vem som ska betstämma över när rätten till anonymitet ska hävas. För min del liknar “outing” av pedofiler, våldtäktsmän, langare och andra som sker t.ex. på sina håll i USA folktribunaler.
Rättsstaten bygger på att tvång utövas med grund i lagarna, inte i aldrig så behjärtansvärda personliga övertygelser.