Alliansen måste bestämma sig om självstyret
Alliansen i opposition före valet:
Respekten för den kommunala självstyrelsen är avgörande för att upprätthålla förtroendet för den lokala demokratin. Medborgarna måste veta vem som är ansvarig för de politiska besluten och ha möjlighet att utkräva ansvar av de förtroendevalda – en grundläggande del i det demokratiska systemet. Regeringen har vid ett flertal tillfällen lagt förslag som innebär inskränkningar av det kommunala självstyret och som gör det politiska ansvaret otydligt. Detta kan få till följd ett minskat förtroende för politiken. (Motion 2005/06:So592)
Alliansföreträdare i riksdagsmajoriteten efter valet:
–Om kommunen inte kan leverera en förskoleplats ska familjen få skadestånd. Vi har inte landat i något belopp, men har man väntat mer än fyra månader ska det börja ticka ut, så att man kan betala omsorgskostnader och gå till jobbet, säger Helene Odenjung. (SvD)
Odenjung, som sitter i Fp:s ledning får också stöd av övriga partier i Alliansen. Det är naturligtvis helt i sin ordning att kräva att kommuner lever upp till platsgarantin i barnomsorgen (även om denna i sig är en inskränkning av självstyret), men att kräva skadestånd?
Även på andra områden har Alliansen talat varmt om kommunalt självstyre - som argument för slopad stopplag, mot utformningen av trängselskatter i Stockholm och i många andra sammanhang, har självstyret lyfts fram.
Kruxet är naturligtvis att det är mycket tråkigare att regera om man inte kan styra över kommunerna. De har ju kontrollen över nästan all välfärdspolitik; skola, barnomsorg, socialtjänst, sjukvård (i landstingen) o.s.v. En regering som vill åstadkomma snabba resultat stöter i allmänhet på patrull eftersom kommunernas företrädare ibland dristar sig till att ha egna uppfattningar.
Tyvärr innebär den form av lagstiftning som Odenjung mfl föreslår till en större inskränkningar i självstyret. Skadestånd för fullt kapabla människor som inte får den kommunala service de önskar innebär att kommunerna kommer att prioritera detta framför annan välfärd - stöd till funktionshindrade, stöd till elever med svårigheter i skolan, indragningar i hemtjänsten, eller något annat där de inte hotas av skadestånd. Populistiska utspel om skadestånd till medelklassen leder ofelbart till snedvridningar av de kommunala prioriteringarna.
Jag har tidigare argumenterat för att överge dagens “platsgaranti”, “rätt till vuxenutbildning” och andra “sociala rättigheter”, som egentligen är kommunala skyldigheter, till förmÃ¥n för utkrävbara individuella rättigheter. Men de rättigheterna mÃ¥ste väljas med omsorg och syfta till att skydda dem som behöver stöd, inte bara vara manna Ã¥t en krävande medelklass. De är tillräckligt mÃ¥nga för att utöva sin makt i val och borde inte behöva skyddas av aldrig sÃ¥ välmenande politiker i Riksdag och Regering.
Ett alternativ är naturligtvis att ersätta den kommunala barnomsorgsplikten med ett statligt finansierat system med skolpeng. Men det bör göras öppet och inte tvingas fram genom tumskruvar på lokalt valda politiker. Ett sådant agerande skadar förtroendet, både för kommunpolitiken och Alliansen som helhet.
Läs intressanta inlägg om: politik, barnomsorg, rättigheter, alliansen, självstyre
Etiketter: alliansen, ansvar, barn, kommuner, sjukvård, skatt, skatter, skola, utbildning, val, valet, valet 2006Liknande inlägg
Jag tycker att det är helt okej med skadestånd. Den hårt arbetande medelklassen måste få valuta för sina insatser.
Det är dock viktigt att bevara och utveckla det kommunala självstyret sÃ¥ mycket det gÃ¥r. Det innebär däremot inte att man ska skydda kommuner som gör fel. Frihet under ansvar med andra ord…
Förvisso kan man tycka sÃ¥, men min poäng är just att detta är en “stark” grupp som kan utöva stor makt i val, varför det framstÃ¥r som orimligt att skapa en särskild rättighetslagstiftning som ska skydda dem.
Vill man ge “medelklassen” ökad reveny av sina insatser kan t.ex. staten fortsätta sänka skatterna (bÃ¥de inkomstskatten genom rabatter och den statliga inkomstskatten). Det gÃ¥r att förbättra villkoren för vanligt folk utan att nödvändigtvis klampa in pÃ¥ det kommunala självstyret.
Själv tycker jag att det är rimligt att kommuner ska erbjuda dagisplats inom några månader, men i huvudsak bör det vara upp till kommunens medborgare att driva det kravet. Politiker som inte levererar det medborgarna har rätt att förvänta sig bör röstas bort, det är för mig frihet under ansvar (och det ställer också krav på aktiva medborgare som inte bara klagar mellan valen utan också agerar i dem).