Att missförstÃ¥ kärlek…
Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och ett gäng mer eller mindre namnkunniga ledamöter och föredettingar från kristdemokraterna, centerpartiet och moderaterna, går på DN Debatt till storms mot utredningen om könsneutralt äktenskap.
Det huvudsakliga argumentet tycks vara att de letat upp en fransk utredning som säger att äktenskapets syfte är att säkra reproduktionen. Som Magnus Andersson skriver, borde det leda till att prästen ställer andra frÃ¥gor än om att älska varandra i nöd och lust när människor vigs. Kanske det gÃ¥r att lösa genom en enkel omskrivning: att älska med varandra i nöd och lust…
Homofober har en fascinerande dragning till sex, som verkar vida överstiga intresset hos andra heterosexuella och homosexuella. De flesta verkar nämligen betrakta samlevnad som ett uttryck för kärlek och en vilja att dela livets glädjeämnen och motgångar, där sex förvisso ingår i nästan alla relationer, men knappast betraktas som huvudsysselsättningen (jag kan t.ex. avslöja att jag och min sambo ägnar oss åt gemensam matlagning, tv-tittande, promenader, samtal, städning och en hel del annat i vardagen utan att vi sätter det i samband med sex). I andra sammanhang än då man diskuterar homosexuellas rättigheter skulle detta intresse för vad som försigår i sovrummet nog anses opassande.
Även om det går att göra sig lustig över vad som synes vara banaliteter är problemet naturligtvis mycket större. Inte minst gäller det att man underkänner äktenskap som frivilligt eller (värre, för föräldrarna) ofrivilligt är barnlösa. Följande formulering i artikeln är ett rejält knytnävsslag i magen på dessa familjer:
Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.
Och vilket svar har de nu till människor som försökt, men inte kan få barn. Ska de tvångsskiljas?
Med detta som grund kommer en tämligen förvirrad argumentation om att samkönade äktenskap gör att det inte längre blir monogamt (det krävs liksom en trejde person för att det ska bli barn i förhållandet). Men det gäller inte assisterad befruktning i heterosexuella relationer, eftersom de i princip (om än inte i praktiken) är designade för att få barn. Dessutom öppnar det för månggifte, vilket två ungdomsförbund redan driver (men inte så många fler).
Det hela utmynnar i att det redan finns en samlevnadsform i form av registrerat partnerskap. Det är oklart om författarna vill ha någon åtskillnad mellan dessa två samlevnadsformer, t.ex. genom att förhindra adoptioner. I så fall bör man uttrycka det klart och inte försöka prata runt kärnfrågan. Annars återstår bara att vi har två olika ord för att beskriva exakt samma företeelse. I min värld kan man då lika gärna använda samma uttryck för samma lagliga regelverk. Det handlar inte om hur olika religiösa samfund bör förhålla sig till äktenskapet - det är en fråga för samfunden och inte för riksdagspolitikerna.
Slutligen: Tala ur skägget! Det är OK att inte gilla homosexualitet. Man får till och med uttrycka sin avsmak, så länge man inte går över gränsen till hets. Men att försöka dölja homofobin bakom kvasivetenskapligt svammel är bara osmakligt.
Läs intressanta inlägg om: politik, äktenskap, homosexualitet
Etiketter: barn, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, USALiknande inlägg
HÃ¥hÃ¥jaja, debattörerna ska genast stämplas ut som ogillande homosexualitet, ja till och med sjukligt ogillande, för det är väl det som menas med det obehagliga skällsordet “homofob”.
Jag tror att de hamnar fel när de säger att äktenskapet motiveras samhälleligt. Men därför hamnar de också rätt när de skiljer ur vad som ska lagregleras från det som inte behöver lagregleras.
Staten ska, som de säger, försiktigtvis skydda barnen i äktenskapliga relationer. Och det är det enda som den har med att göra, resten är privat.
Det närmast naturrättsliga äktenskapet mellan en man och en kvinna stÃ¥r sig rätt bra statistiskt sett…
[...] Henrik Sjöholm: Att missförstå kärlek [...]
Rakt på! Vilket lysande inlägg Henrik! Jag ska genast bokmärka din blogg. Jag håller med till 100%. Varför är dessa människor så intresserade av våra eventuella sexliv? Herre Gud man gifter ju sig av kärlek.
Dessutom är flera av undertecknarna företrädare för den svenska fundo- kristendomen, Mikael Oscarsson är Livets ords kandidat i Riksdagen samt Yvonne Andersson, Pingtkyrkans.
Dom är naturligtvis invalda som Kristdemokrater men deras agenda styrs av deras församlingar.
Religion och politik ska inte få ingå äktenskap som i KD, det är en sak som är klar men att vi homos ska få det ser jag som självklart.
Rätten till homoäktenskap finns redan i flera Amerikanska delstater, Kanada, Sydafrika, Belgien, Nederländerna och Spanien för att nämna några.
Lika värde är lika rätt!
Varför skall inte religiösa ha rätt att gifta sig efter sin tro?
Varför skall homosexuella ha företräde i sina rättigheter?
Varför är detta en samhällsfråga bara för den kristna kyrkan?
Varför ställs inte samma krav på Islam, om de skall verka i samma samhälle?
Peter, jag hade haft mindre att invända mot artikeln om debattörerna hänvisat till sin tro eller, till och med, till västerländsk kultur, eller något liknande. Men jag har inga problem med att stämpla människor som försöker gömma sina aversioner bakom förment vetenskaplig argumentation som homofober.
Det allvarligaste felet ligger i att man använder biologi för att motivera moral, men naturen känner varken rätt eller fel (kolla Humes lag). Äktenskapet är en mänsklig konstruktion och då står det människan fritt att ändra i det, det har inget med biologi eller reproduktion eller något annat i naturen att göra. I grund och botten är det en moralisk fråga, inte en naturvetenskaplig. Sedan må man tycka olika i denna moraliska fråga, men det blir åtminstone ett begripligt resonemang.
Staffan, nej, jag tycker faktiskt inte att kyrkan ska tvingas att viga samkönade par. Att den legala samlevnadsformen blir en och samma innebär inte per automatik att kyrkan ska införa samma distinktion. Tydligast är detta i länder som Frankrike, där man helt och hållet skiljer på det civila och det kyrkliga äktenskapet (du måste skaffa äktenskapslicens civilt innan du gifter dig kyrkligt). Visst kan man bevara samfundens vigselrätt, men innehållet i denna bör vara upp till dem själva att avgöra. Personligen tycker jag att svenska kyrkan borde vara redo att ta steget, men det är inget de bör tvingas till genom lagstiftning.
Jag har svÃ¥rt att se hur krav pÃ¥ lika rättigheter kan tolkas som att homosexuella skulle ha “företräde” i sina rättigheter.
Tack för uppmuntran, Björn!
Bra vi är överens om att skilja lagar och kyrka åt.
Homosexuellas rätt att gifta sig i en kyrka har jag inget emot, om det inte innebär att den förhindrar de redan anslutna att sätta sig emot det.
Då var vi väl överens om det inte skulle lagstiftas om homosexuellas rätt i kyrkan.
Jag anser också att homosexuella skall ha rätt att adoptera, men att det måste ur barnets synvinkel ses, som inte ett hinder, men väl en faktor som inte är positiv. Jag är dock övertygad att ett barn mår bättre av att uppfostras av homosexuella par än av på en institution.
Funktionen av äktenskap är inte att det skall leda till barn, utan till att det skall ge en stabilare organisation. Partnerskapet skall inte så lätt brytas, som det görs oreglerat. Barn blir till både reglerat och oreglerat, men äktenskapet ger dem större trygghet, genom att det tar längre tid att anullera. Det ger så att säga längre tid att tänka efter, och det vinner barnen oftare på, än de inte gör.
Hej Henrik !
Kærlighed må vi ha !
HÃ¥ber du og Karin har det godt !
Vi har læst din artikel
Kram
Knud og Oda