Tsunamin och bristen på ansvarsutkrävande överlag
Enligt SvD kommer Katastrofkommissionen att rikta skarp kritik mot ett antal jurister pÃ¥ höga tjänster i regeringskansliet. Anledningen är att de lämnat “oriktiga” svar till Riksdagens konstitutionsutskott, dÃ¥ Regeringens hantering av Tsunamin granskades. ett enklare sätt att säga samma sak är naturligtvis att de ljög.
Hela Tsunami-historien har sedan länge fått en ganska fadd smak. Det är gott om politiska intressen, läckor, halvsanningar, rena lögner, undanflykter och oklara besked i hela historien och alla partier kan nog fundera över vad man kan lära sig av historien. Men den viktigaste lärdomen torde redan stå kvar - det finns ett fundamentalt fel i det svenska politiska systemet när ansvariga inte ställs till svars, varken för sina handlingar eller för att de ljuger svenska folket rakt i ansiktet.
Ett grundläggande problem är att det svenska systemet utgÃ¥r frÃ¥n att människor vill väl. Konstitutionsutskottet kan inte förhöra människor under ed och det finns inga straff (annat än eventuell skam, nÃ¥got som verkar allt mer ovanligt att folk känner, eller “kritik” frÃ¥n KU, vilket inte pÃ¥ nÃ¥got sätt innebär att ansvariga ministrar mÃ¥ste avgÃ¥). Dessutom förefaller KU-granskningen de senaste Ã¥ren ha blivit allt mer polariserad, nÃ¥got som uppmärksammades av flera borgerliga ledamöter pÃ¥ DN Debatt i gÃ¥r.
Jag har inte hela svaret på hur man ska komma tillrätta med bristen på ansvarstagande i svensk politik. Men det är lätt att se att det är ett problem att ansvariga inte tar det och att dem som ska granska ansvaret inte utkräver det. För min del framtonar det som en viktig uppgift att driva i Grundlagsutredningen under hösten.
Förhoppningsvis innebär debatten också att fler får upp ögonen för en självklar liberal käpphäst - man kan och ska inte utgå från att makten är god. Därför behövs maktdelning, kontroll av makthavare och tydliga gränser för hur den offentliga makten får utövas.
Dessutom finns en ytterligare aspekt, och det är att någon gång komma till avslut med frågor. Oavsett vad man tycker om Lars Danielsson, så vore det rimligt att den historien kom till ett slut - antingen hålls han som ansvarig och får axla det ansvaret (inklusive straff) eller så frikänns han. Det nuvarande limbo han befinner sig i, där han inte hålls formellt ansvarig, men redan dömts av media, är varken mänskligt eller värdigt ett rättssamhälle.
a Läs intressanta inlägg om: politik, tsunamin, ansvarsutkrävande, ku, katastrofkommissionen, lars danielsson, grundlagsutredningen
Etiketter: ansvar, grundlagsutredningen, media, tsunaminLiknande inlägg
Svaret är naturligtvis att man bör läsa Montesquieu och sen införa EU:s förslag till grundlag. Eller något liknande.
Väl tänkt, och väl skrivet, Henrik Sjöholm.
Jag har en bakgrund inom en bunt olika ideella organisationer, av olika storlek varav en del betydande, och det här är ett problem som jag tycker är återkommande på precis alla nivåer. Är det något som kommer sig av Sveriges föreningsform och hur den har utvecklats, eller vad beror det på?
Tack för kommentarerna!
Som Björn säger, så ligger nog mycket av orsaken till bristande ansvarsutkrävande i den bristande maktdelningen. När det inte finns konkurrerande maktcentrum, utan alla makthavare i stort sett lever i synergi, är intresset av att utkräva ansvar inte särskilt stort. Dessutom har den svenska korporativa modellen varit mer inriktad på samförstånd än individuellt ansvarsutkrävande (de politiska, ekonomiska och ideella eliterna har mycket gemensamt och rörligheten däremellan är stor).