Liberalisering med förhinder
Bland en del debattörer på vänsterkanten är det populärt att hävda att EU innebär ett liberalt systemskifte.1
Kommunikationsministrarnas möte i Luxemburg under veckan som gick borde ha en lugnande verkan på sådana farhågor. I de två stora besluten visade det sig att ministrarna inte alls har för avsikt att ge marknaden fritt spelutrymme.
Det handlar dels om den bekymmersamma frågan om avreglering av posten. Det har vi och Storbritannien gjort sedan länge, men ett tiotal länder, med (surprise!) Frankrike och Polen i spetsen bromsade också den här gången. Liberaliseringen av postmarknaden sköts upp tre år (minst, det återstår att se vad som händer under den tiden).
Och dels så handlar det om ett tak för roaming-avgifterna, alltså vad man betalar för att använda mobiltelefonen utomlands. Det är ett beslut som varit efterlängtat av många, på en oligopolmarknad, där konkurrensen inte ansetts tillräcklig för att sänka kostnaderna (inte minst eftersom stora statliga bolag i t.ex. Frankrike - för att ta ett slumpmässigt exempel 
- inte velat förhandla om avgifterna med bolag i mindre länder, som Sverige). Välkommet, men knappast okontroversiellt från en liberal utgångspunkt.
Bara ett par exempel på europeisk politik i praktiken. Det är svårt att etikettera; EU är helt enkelt en skvader. Socialism eller nyliberalism? Svaret ligger not mer i betraktarens öga än i vad EU egentligen är.
Läs intressanta inlägg om: politik, eu, liberalisering, roaming, monopol
- Enn Kokk skrev t.ex. om detta i ett inlägg på nationaldagen - “Den här sortens EU-byråkratisk klåfingrighet, grundad på en nyliberal ideologi som sätter likhetstecken mellan demokrati och marknad …” apropå alkoholpolitiken. [↩]
Liknande inlägg
