Gammal och ointressant skåpmat
Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann skriver i en debattartikel att han inte vill ha storregioner och att Moderaternas partistyrelse på fredag kommer att föreslå att partistämman säger nej till Ansvarskommitténs förslag.
I sak säger Schlingmann ingenting nytt, utan alla ståndpunkter är kända sedan tidigare. Det gör inte invändningarna mer relevanta:
Å ena sidan vill han att regionerna ska bildas underifrån. Å den andra är han tveksam till om det överhuvudtaget ska finnas regioner.
Å ena sidan behöver statliga funktioner samordnas. Å den andra sidan avvisar han det konkreta förslaget till samordning.
Å ena sidan präglas Sverige för mycket av nationella enhetslösningar. Å den andra sidan behöver nationell politik (jobb och välfärd) gå före regionbildningar.
“Nya Moderaterna” till trots, sÃ¥ är det samma politik som partiet drivit under decennier, där man varit kritiska till landstingen och önskat, som det heter, “minska politikens inflytande över medborgarna”. Att en sÃ¥dan lösning skulle leda till en kraftfull centralisering av beslutsmakt (över sjukvÃ¥rd, infrastruktur, kultur) talar man desto tystare om.
Att det inte är frågan om ett färdigtänkt koncept illustreras tydligt med ett citat ur artikeln. Med sådana cirkelresonemang kan man naturligtvis komma vart man vill:
En insikt som varit påtaglig i de interna diskussioner som förts inom moderaterna och som Ansvarskommittén också uppmärksammar är de brister som finns gällande samordningen av statens verksamheter. Vi ser det därför som viktigt att staten förbättrar samordningen av sina ansvarsuppgifter. Detta sker bäst genom en utvecklad samordning av statens verksamheter och en ökad tydlighet gentemot den lokala och regionala nivån, oaktat den lokala eller regionala utformningen.
Naturligtvis måste Ansvarskommitténs förslag diskuteras och det är inte bara tillåtet, utan också bra, att det finns kritiska röster. Men löst tyckande på Schlingmanns manér för inte frågan framåt.
Läs intressanta inlägg om: politik, ansvarskommittén, regioner, per schlingmann, moderaterna
Etiketter: ansvar, ansvarskommittén, Moderaterna, regioner, sjukvårdLiknande inlägg
Lysande Henrik! Tilläggas kan väl att Moderaterna får akta sig så att deras otydlighet inte gör dem helt osynliga.
Mer förvånande än de moderata cirkelresonemangen är kanske ändå att Centerpartiet helt tystnat i frågor kring federalism. Är det fortfarande federalismens principer som gäller? Hur för partiet fram dessa principer i Grundlagsutredningen och vid implementeringen av Ansvarskommitténs slutsatser?
Att Centerpartiets har en lång väg att gå - och moderaterna ännu längre - framgår om man läser den artikel jag skrev för Rådslag (se min hemsida).
Federalism är inte bara en etikett man klistrar på!
Västra Götalandsregionen yttrar sig i längden som att Göteborg suger ut resten av västra götaland. Mitt gräsrotsförslag är att istället lÃ¥ta “storstaden” Göteborg vara en region och resten av Västra Götaland en annan, dÃ¥ fÃ¥r man förhoppningsvis mer balans i problem och möjligheter.
Vet någon om det finns en organisation som arbetar för att stycka Västra Götalandsregionen?
Redan idag är landstingen förhållandevis anonyma entiteter i samhället, de existerar i medborgarnas medvetande främst som en diffus huvudman för vården. Detta är politiskt problematiskt. Än mer problematiska och anonyma skulle sannolikt storregioner bli.
Indelning bör ske på ett så naturligt sätt som möjligt, varför inte använda landskapen som haft 500 år på sig att uppfattas som naturliga provinisella gränser om man behöver större regioner än kommunerna?
Mitt förslag är att landstingen avskaffas och att deras funktion övertas av staten, landskapen och kommunerna med principen att mest lokala enhet ska ha företräde där så är möjligt.
Ett stort huvudbry är SVeriges demografiska utveckling där hälften av Sveriges befolkning nu är koncentrerad till de tre största storstadsregionerna. Det tycks inte finnas någon regionalpolitisk agenda (utom hos sverigedemkraterna) om att bryta denna trend, snarare syftar de flesta partiers poltitik medvetet och indirekt till att ytterligare driva på koncentrationen av befolkning och arbetstillfällen till storstäderna.
Med en annan och mer aktiv regionalpolitik med politiska styrmedel och incitament för marknaden som syftar till att hela Sverige ska leva skulle merparten av de problem som Svegfors och Ansvarskommittén lagt sina pannor i djupa veck omkring snudd på lösa sig själva.
Schlingmans debattartikel är full av inkonsekvenser och teser som dessutom rimmar illa med faktisk förd moderat politik i och utanför alliansregeringen, men trots det är jag benägen att instämma i att förslaget om storregioner bör skrotas, även om mit instämmande har andra bevekelsegrunder.
Tack för berömet, Anders!
1) Jag känner inte till någon som längre arbetar för att stycka V Götaland, sedan (m) gav upp motståndet mot den regionen för en tid sedan (däremot är de ju fortfarande överhuvudtaget principiella motståndare till en stark regional nivå med beskattningsmakt).
2) Mats har rätt i att landstingen är ganska anonyma och dessutom knappast särskilt omtyckta. Jag uppfattar regionbildningar som en förbättring, därför att regionerna kan få ett utökat uppdrag som inte bara handlar om sjukvård (de kan t.ex. själva bestämma om infrastruktur, kultur och regional utveckling). Man kan naturligtvis ha olika uppfattning om det, men jag menar att landskapen är för små enheter för detta (och dessutom motsvarar de inte särskilt väl t.ex. arbetsmarknadsregionerna).
3) I grundlagsutredningen försöker vi (jag och Kerstin Lundgren) arbeta utifrån principerna när vi lägger våra förslag, men det är ingen överdrift att säga att vi är ganska ensamma i vår tydliga strävan mot decentralisering och, på sikt, federalisering av Sverige.
Henrik: det finns alltid komprommiser, vilken indelning man än väljer eftersom den indelning som faller sig mest naturlig för det ena inte överenstämmer med vad som faller sig naturligt för det andra.
Jag tror på en privinsiell indelning som finns i människors hjärta och identitet. Teoretiska oh abstrakta indelingar i form av lika antal invånare, arbetstillfällen och annat är inte sådant som människor identiferar sig med och som skapar vi-känsla.
Det kan finnas ekonomiska motiv till att vilja göra sådana abstraktioner och sitter man i en central utredning och stirrar på siffror tenderar man sannolikt att tillmäta dem stor vikt. Men om man vill stimulera regional utveckling baserad på lokalpatriotism, stolthet och genuin känsla för den miljö där man har sina rötter, då duger inte sådana papperskonstruktioner.
I en debatt som präglas av stora geografiska gester och frÃ¥gor som handlar om EU, globalisering och växthuseffekt har ord som “provinsiell” och “lokalpatriot” snarast blivit skällsord och synonymt med att vara inskränkt i varje tänkbar bemärkelse. ÄndÃ¥ hävdar forskarna att människan mentalt är konstruerad för att leva i gemenskaper om ca 100-150 individer. Det tÃ¥l att tänkas pÃ¥.
[...] måste bara DN debatt kommenteras. Det görs iofs bäst genom en blogg kollega som fångar hela sakinnehållet i Per Schlingmans artikel på det tydligaste [...]
1) Skrota landstingen och bilda “Statens Inköpsverk SjukvÃ¥rd”
2) Klart
/Per-Ã…ke Persson
Per- Åke: Jag tror allt att landstingen behövs allt i någon slags maktedelningstanke (Vila i frid
) Balansen rubbas när vissa “storstäder” tar över landstingsroller istället för att dela upp sig och berörda landsting.
Jag tror att en tanke bakom nuvarande system var att lokala frÃ¥gor handhas i komunen , regionala i landstinget, för hela landet av riksdagen. Men I samma takt som kommuner har slagits samman (ca 3000 till 300) borde de kommuner där befolkningen ökat delats i samma takt sÃ¥ antalet bleve konstant. Att sÃ¥ inte skett har varit katastrofalt för demokrati och maktbalans i Sverige. Och centraliseringen fortsätter…
Men det ser man inte i officiell statistik då den spänner över för kort period (jämför brottsligheten som inte sägs ha ökat) för att få reda på hur det var då måste man tala med äldre eller läsa gamla tidningar. Gå till biblioteket och skumma igenom en årgång av en dagstidning från t.ex 1962.
(en anledning till centralisering är antagligen även att det är mycket lättare att socialisera en centraliserad organisation).
Jag visste inte att jag var inne på en (c)-blogg
Hurs som helst; med en minimal och tydlig organisation, klara ansvarsgränser, och ett absolut HUVUDMANNASKAP, så löser sig decentraliseringen organiskt
Centralstyrd decentralisering = planekonomi, hur uppnå en god sådan?
/Per-Ã…ke
Är detta en C-blogg?, det visste inte jag heller. Är det ett argument?
Administration verkar till att öka om den är central och anonym, jämför hur den ökat det senaste halvseklet i detta landet. (varför är det förresten förbjudet att redovisa bruttolön före arbetsgivaravgift och sedan dra bort den med andra skatter)
Centralstyrt => planekonomi : ) (All ekonomi är för övrigt planerad men om den är verklighetsbaserad är en annan sak)
Vilka tror du det var som propagerade för platta organisationer? Jag vet i varjefall en del KPLM(r):arre.
Jag vet inte vad du menar med (c)-blogg, men visst, jag är centerpartist och har dessutom jobbat för Centerpartiets ledning. Men (c)-blogg eller inte, så är (nästan) alla kommentarer varmt välkomna
och eftersom jag inte längre jobbar för partiet kan jag kosta på mig att ge partiet en och annan känga i min nya roll.
En av mina favoritidéer inom Centerpartiet är dock federalismen, alltså en annan utgångspunkt för hur samhället ska organiseras. Ett av de viktigaste skälen för detta är att genom maktdelning minskar möjligheten för varje politisk nivå att kontrollera medborgarna.
Därför är jag djupt skeptisk till alla pÃ¥stÃ¥enden om att “minska politikens inflytande” genom att försvaga den regionala nivÃ¥n. Kommunerna och landstingen saknar idag politisk kraft att stÃ¥ emot de starka centraliserande krafterna i riksdag och regering. Den kraften ökar inte genom att man vill försvaga/slopa den regionala nivÃ¥n. Tvärtom, sÃ¥ fÃ¥r vi dÃ¥ ett land som styrs helt och hÃ¥llet frÃ¥n Rosenbad.
För mig är innehållet i decentraliseringen/federaliseringen viktigare än hur den kommer till. Så mycket makt som möjligt till regionerna för större mångfald, är mitt mål.
Att minska statens makt genom att göra regionerna större är ju snudd på en paradox för starkast bleve ju regionerna om det bara fanns en region som omfattade hela Sverige.
Nej, storleken på regionerna bör vara så små som möjligt, i allt väsentligt anser jag kommunerna är lagom även om vissa uppgifter, i synnerhet för glest befolkade kommuner kan behöva föras upp på en mellannivå men det kan i första hand ske genom att kommunerna själva söker aktivt samarbete med varandra.
De som håller på Svegfors och Ansvarskommittens förslag tycks mena att det riskerar bli något av anarki och lapptäcke om det inte dras upp några nationella riktlinjer för regionalpolitiken, och sådana bör förstås finnas i någon utsträckning men mer som ett ramverk av underlättande möjligheter och som ett stöd för att Sverige utanför storstadsregionerna ska ha en rimlig chans att överleva och göra det på goda villkor. Att det uppstår olika samarbetslösningar och konstellationer i olika delar av landet bör inte staten bli så nervös över så länge de fungerar.
Jag vet inte om det är centerns gamla honnörsord decentralisering som du Henrik nu vill kalla för federalism. Men om det innebär att föra ned besluten på så lokal nivå som möjligt är jag positiv. Om det däremot innebär att man anser att det krävs större enheter än dagens för att man ska våga delegera självbestämmande, då instämmer jag inte.
Skatteunderlaget lär vara det största problemet som små eller glest befolkade kommuner brottas med och som hämmar deras möjligheter att fungera. Ekonomin bör därför i viss mån frikopplas från självbestämmandet. Förmodligen måste mer pengar omfördelas mellan kommunerna än vad som sker idag och det kan ju tyckas gå stick i stäv med ökat självbestämmande, men i praktiken är det tvärtom. Om man inte ger regionerna ekonomiska möjligheter att existera finns det inte så mycket man kan bestämma om utom hur man bäst lindrar svälten.
Hej igen
Här kommer ett exempel pÃ¥ vÃ¥dan av för stora regioner: “Drygt 60 % av alla anmälningar med misstänkt heterosexuell smittväg kommer frÃ¥n storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och SkÃ¥ne.” saxat ur:
http://www.svd.se/dynamiskt/in.....841712.asp
Läsaren får inte alls en verklig bild av geografiska spridningen. Man kan dölja massor i statistiken, till exempel smittan per kapita lär ju bli alldeles för låg i Skåne och Västara Götaland. Jämfört med Malmö och Göteborg. Och för hög jämfört med Örkeljunga och Vara.
Tingsrättssammanslagningen följer samma doktrin: anonymisera genom att centralisera.
Är förresten styrd centralisering bättre en styrd decentralisering?
Det är ett intressant inlägg. Enligt mig är detta problem som du beskriver ganska komplicerat och man borde ta hänsyn till alla faktorer när det gäller regioner