Tvåpartisystemets frammarsch
SCB:s stora mätning bekräftar den bild som funnits under våren ifråga om partisympatier (DN, SvD). Med 7.000 intervjuer i underlaget är det svårt att hävda att mätningen visar fel. Möjligen kan man konstatera att det svängt ordentligt i mätningarna den senaste tiden och att det inte finns belägg för att skillnaden mellan blocken är fullt så stor (55,4 - 40,6) som mätningen säger.
Oaktat vilket är det naturligtvis en varningssignal till regeringen, som måste börja bli tydlig i sin utåtriktade kommunikation. Det räcker inte med att genomföra förändringar, man måste också berätta att de görs och varför man genomför dem (att bara hänvisa till vad som sades i valrörelsen räcker inte som svar på kritik).
Viktigare än själva siffrorna är kanske hur väl partierna lyckas behÃ¥lla de egna väljarna (skapa en “bas” att bygga stödet pÃ¥). I SCB:s redovisning gÃ¥r det att utläsa hur stor andel av väljarna partierna lyckats behÃ¥lla sedan valet. Det ger möjligen en nÃ¥got annorlunda bild av vad som hÃ¥ller pÃ¥ att ske än bara sifferredovisningen:
“Partitrohet” (Tabell 22, s 53)
- (s) - 85,1
- (m) - 72,2
- (mp) - 64,8
- (v) - 62,8
- (c) - 60,0
- (kd) - 51,7
- (fp) - 47,1
Vad vi kan se är att (s) behållit många av väljarna, vilket inte är så konstigt för ett parti som rent generellt är på frammarsch. Mera förbluffande är nog att (m) har näst störst partitrohet, med tanke på tidigare rapportering. De är på mycket god väg att permanent etablera sig på en hög nivå. För den övriga delen av Alliansen är läget något dystrare - basen krymper rejält, enligt SCB. Det innebär i sin tur att (c), (fp) och (kd) måste vara mycket skickliga i att attrahera mera flyktiga väljare, något som säkerligen kan vara problematiskt inom Alliansen.
Men också på vänsterkanten finns problemen, även om (mp) och (v) har större partitrohet än de mindre allianspartierna, så känner även de av Socialdemokraternas framgångar. Inför valet resonerades det i de borgerliga partierna hur attraktivt det är att sitta i en regering där Moderaterna dominerar röstmässigt. Man kan vara säker på att liknande tankar nu finns inom (v) och (mp) och att man funderar över balansen inom oppositionen.
Vill man gÃ¥ ytterligare ett steg kan man naturligtvis räkna ut hur stor del av hela väljarkÃ¥ren dessa “trogna” (nÃ¥ja, Ã¥tminstone i trogna i Ã¥tta mÃ¥nader) är. Genom att multiplicera partitrohet med valresultat fÃ¥r vi följande tabell:
“Kärnväljare”
- (s) - 30 %
- (m) - 19 %
- (c) - 5 %
- (fp) - 4 %
- (v) - 4 %
- (mp) - 3 %
- (kd) - 3 %
Det är naturligtvis en vansklig metod och ska tas med en hel näve salt, men som indikation på partiernas styrkerelation kan det duga. Genom avrundningen får både (fp) och (v) 4 %, medan båda i verkligheten ligger under spärren. Av Riksdagens sju partier är det alltså endast tre som har en egen bas högre än riksdagsspärren. Det kan också komma att bidra till en ökad osäkerhet för partierna och mer desperata utspel i jakten på väljare, från alla möjliga håll.
En jämförelse av blocken ger en likartad bild som hela mätningen, men visar också att skillnaden i politisk bas mellan de regering och opposition trots allt är mindre än avståndet i den dagsaktuella opinionen. Icke desto mindre är det en utmaning för Alliansen att förändra:
- s+v+mp: 37 %
- m+c+fp+kd: 31 %
En sista iakttagelse är att av dessa siffror så levererar (s) åtta av tio väljare till oppositionens bas. Hos Alliansen står (m) för sex av tio. Partistrategerna hos de båda stora partierna gläds säkerligen över dessa siffror, men de bör också mana till eftertanke. Även om SCB:s mätning visar att tvåpartisystemet vinner terräng, så kommer de båda partierna under överskådlig framtida att behöva samarbeta med andra. En strategi som är ensidigt inriktad på att maximera det egna utfallet riskerar också att slå tillbaka genom svårigheter att i framtiden bygga hållbara konstellationer för att kunna erövra makten.
Läs intressanta inlägg om: politik, opinionsmätningar, scb
Liknande inlägg
Som jag sagt tidigare saa aer SCB:s maetning en mycket baettre maetning aen de andra, och som jag vael har trott visar de paa ett oevertag foer de roda.
Du har helt raett i att den haer maetningen aer vaerd att ta paa allvar, aeven om du har ett malplacerat foertroende foer smaainstitutens maetningar.
Det handlar om kommunikation, foerstaas, men jag undrar ocksaa hur mycket det beror paa den nya stilen. Persson dominerade ju och dompterade totalt i tio aars tid, och eftersom det bara var en person som talade saa var kommunikationskanalerna raka och tydliga. Nu naer ministrarna faar ett betydligt stoerre utrymme sker ju det paa bekostnad av statsministerns kommunikation.
Fraagan aer vael om vi vill ha en Persson-kommunikation daer det bara aer Reinfeldt som talar och pekar med hela handen. Och fraagan aer om vi inte aer inne i en omstallningsfas i kommunikationen, dar “den nya ordningen” maaste vaenjas in.
Ursaekta den latiniserade stavningen. Befinner mig paa Kreta, och saknar daermed svenska tecken.
Hoppas semestern är trevlig!
Jag har tre käpphästar ifråga om kommunikation:
1. Väljarna röstade för en Allians, men fick en fyrpartiregering. Alliansen behöver återupprättas (och inte drabbas av märkliga historier som dagens rabalder om karensdagar).
2. Regeringen måste bli mycket tydligare i att förklara varför man genomför reformer - inte bara tala om att det är vallöften. Budskapen om arbetslinjen behöver fortsätta hamras in.
3. Reinfelt bör inte (och kan inte) bli en Persson, men han behöver, för hela regeringens skull, kliva fram och visa att han vill leda den fram till en ny valseger 2010.