Kommunikation, inte bara politik, avgör val
Även om (s) backar i Synnovate Temos senaste mätning (DN, SvD), så har oppositionen också i juni en betryggande ledning över regeringen i opinionsmätningarna.
Det finns tvÃ¥ konkurrerande teorier om varför det förhÃ¥ller sig sÃ¥. Den första Ã¥terupprepar Thomas Östros och Luciano Astudillo pÃ¥ DN Debatt idag. Även om artikeln huvudsakligen handlade om varför (s) förlorade, sÃ¥ gör författarna ett nummer av alla “försämringar” regeringen genomfört sedan valet. I andra sammanhang brukar socialdemokrater vara tydliga med att framhÃ¥lla att det är därför opinionen förändrats.
Den andra teorin fanns i Ekot Specials sändning i gÃ¥r. PJ Anders Linder och Johan Hammarqvist intervjuas där pÃ¥ temat vart Alliansen har tagit vägen. BÃ¥da är kritiska mot att Alliansarbetet helt verkar ha avstannat. “För mycket verkstad och för lite snack” sammanfattar reportern Linders kommentarer. Regeringen har visserligen genomfört en hel del förändringar, men struntat i att kommunicera med väljarna.
Egentligen verkar det rÃ¥da viss samstämmighet i verklighetsbeskrivningarna. Det har genomförts stora förändringar (a-kassa, förmögenhetsskatten, fastighetsskatten, inkomstskatterna, försäljning av statliga företag), som huvudsakligen upplevs positivt om man befinner sig till höger och negativt om man är till vänster. Men i stort sett alla förändringar har motiverats med att man “verkställer ett vallöfte” och diskussionen om varför förmögenhetsskatten är skadlig eller varför det mÃ¥ste bli mer lönsamt att arbeta har helt försvunnit.
På valnatten gladdes Fredrik Reinfeldt över att väljarna valde en Alliansregering. Men sedan dess har han bestämt sig för att leda en fyrpartiregering, som dessutom underskattar vikten av kommunikation.
Även om Östros och Astudillos debattartikel idag inte innehåller något nytt - (s) behöver förnyas, men uppenbarligen utan att ompröva politiken - så innebär den idédebatt som börjat inom Socialdemokraterna efter valnederlaget att Alliansen kommer att möta en tuffare motståndare i valrörelsen 2010. Vill man sitta kvar ytterligare en mandatperiod måste man börja förbereda sig redan nu. Det håller inte att vara tyst i tre år och sedan fixa kommunikationen de sista månaderna.
Läs intressanta inlägg om: politik, kommunikation, alliansen, socialdemokraterna
Etiketter: alliansen, Fredrik Reinfeldt, kommunikation, opinionsmätningar, oppositionen, skatt, skatter, Socialdemokraterna, val, valet, vänsterLiknande inlägg
[...] bestämt sig för att leda en fyrpartiregering, som dessutom underskattar vikten av kommunikation, skriver Sjöholm på sin [...]
Intressant inlägg! Mot bakgrund av hur kommunikationen fungerat i samband med “Tottogate” sÃ¥ känns det nästan som att tystnad är ett bättre alternativ tills man slipat den verbala förmÃ¥gan…
Tja, det gäller inte bara att kommunisera. Man måste kunna nå ut också och ha kontakter hos massmedia. Därför är det så svårt för nya partier att etablera sig. Trots att så får vi väl hoppas att FI pch PP kommer igen 2009 i EU-valet.
Hoppas Urban, stolt piratpartist
Kommunikation ska inte underskattas. Frågan är om regeringen i vissa frågor står beredd att försöka föra en attitydförändrande dialog med de väljer som uttryckte sitt förtroende 2006. Jag misstänker att många känner sig svikna av regeringens politik. Det främsta sveket skulle isåfall vara det moderata genomslaget att sänka ersättningarna till 65% och samtidigt öka utgifterna för att vara med i både facket och a-kassan.
Vissa andra reformer kan man nog diskutera utan problem. Förmögenhetsskatten och missnöjet kring denna borde främst grunda sig i att man som väljare har fått ta del av en helt felaktig information från LO och Socialdemokraterna. Detsamma gäller fastighetsskatten och jobbavdraget.
Uppfatta mig inte fel. Jag ser positivt på många av regeringens reformer, och jag ser behovet av att kommunicera med väljarna. Däremot tror jag inte att man vill kommunicera i alla frågor.
Just a-kassan är ett typexempel på hur man, genom att abdikera från det kommunikativa ansvaret en regering har, kan låta motståndarna sätta hela verklighetsbilden. Även om A-kassan har sänkts, så är det inte från första dagen, som bilden har blivit och de flesta som drabbas av arbetslöshet kommer aldrig att märka förändringen (därför att de får nytt jobb innan den hinner sjunka). Trots att regeringen sitter på hela makten för att sätta agendan, så låter man andra göra det.
En liknande fråga är förmögenhetsskatten, där man gör en viktigt och för företagandet nödvändig reform, men nöjer sig med att konstatera att det var ett vallöfte, snarare än tala om vad man vill åstadkomma med det. Istället sätter sig den socialdemokratiska verklighetsbeskrivningen om fördelningseffekterna (där s-företrädarna glatt bortser från att de själva haft ambitionen att slopa just förmögenhetsskatten).
De allra flesta märker inte av den lägre ersättningen, nej. Den minoritet som gör detta kommer dock att drabbas mycket hårdare av den nya regeringens a-kasse-politik. Där tycker jag att man gör fel.