Krav på självcensur är demokratiskt vanskligt
Det är svÃ¥rt att undvika tanken att Rikspolisstyrelsens hot om att blockera Pirate Bay för att de skulle sprida barnpornografi (DN, SvD, IDG) är en fortsättning pÃ¥ de försök som tidigare gjorts att bli av med den “misshagliga” fildelarsajten.
Oaktat vilket, sÃ¥ innebär RPS hot att debatten om fri- och rättigheter förs till en ny nivÃ¥. Eftersom en släckning med hjälp av den “barnporrlista” som RPS upprättar bygger pÃ¥ en frivillig överenskommelse och självcensur frÃ¥n internetleverantörernas sida, gÃ¥r besluten inte att överklaga eller pröva i domstol. De som hamnar pÃ¥ en sÃ¥dan spärrlista blir i praktiken rättslösa.
En viss självcensur förekommer alltid; av affärsmässiga skäl kan man utgå från att internetleverantörer knappast vill förknippas med t.ex. barnpornografi, som jag tidigare kommenterat ifråga om Surftown och pedofil.se. Men den skiljer sig på ett mycket dramatiskt sätt från de krav på självcensur som justitieministern tidigare har framfört. I det senare fallet innebär kraven också ett hot om en lagstiftning, som inte är närmare specificerad och som, potentiellt, skulle kunna ha stor inverkan på företagens affärer. Inför ett sådant hot är det lättförståeligt att företag böjer sig och själva skärper censuren, även om det sker under förment frivilliga former.
Påtvingad självcensur har dessutom den för makthavare behagliga sidoeffekten att det vanligen leder till en hårdare och mer effektiv censur. Eftersom företagen inte vet var gränsen går blockerar de hellre för mycket än för lite för att vara på den säkra sidan och när företagen gör detta, förmodligen dessutom inom ramen för sina användaravtal, blir det inte heller möjligt att rättsligt ifrågasätta. Det vet myndigheterna i Kina, som därför gärna använder sig av självcensur som metod. När det sker i Kina kritiseras det därför att det hotar mänskliga fri- och rättigheter. Vilket är ordet man bör använda när samma metod används i Sverige?
Om RPS har ett antal länkar till torrentfiler som gör det möjligt att komma åt barnpornografiskt material bör de givetvis delge TPB dessa och göra det möjligt att ta bort filerna. Enligt TPB har någon sådan kontakt inte tagits och man avvisar alls inte krav på att ta bort länkar till barnpornografi. Skulle en stängning av TPB ske på sådana grunder är det inget annat än en rättslig skandal och ett hån mot allt var rättsstat heter.
Läs intressanta inlägg om: politik, the pirate bay, rättstrygghet
Etiketter: barnLiknande inlägg
[...] den kinesiska regeringen. Något som också Henrik Sjöholm skriver om i en lång postning om att krav på självcensur är demokratiskt vanskligt eftersom det hela innebär att sajter som hamnar på Rikspolisens lista i princip är rättslösa [...]
Hear, hear!
Word!