Två mysterier i Almedalen
(1) Varför Alliansen inte har något gemensamt arrangemang. Idag är det DN som kommenterar och jag skrev så sent som igår om det.
(2) Varför Socialdemokraterna inte har exploaterat Alliansens frånvaro. De hade chansen att dominera (som jag också skrivit om), men valde bort möjligheten.
Vad är då orsaken? Om det kan man bara spekulera. Bland mina kandidater finns att Alliansen inte tycker att Almedalen längre är lika viktigt och att man konsekvent nedvärderar vikten också av symbolisk kommunikation. Hos socialdemokraterna är och förblir huvudnumret att man ännu inte kommit i ordning efter valförlusten - även om Sahlin är vald, så är hackordningen under henne inte avgjord och man har inte lyckats finna fungerande former för arbetet när man inte kontrollerar hela regeringskansliet.
Oaktat vilka förklaringar som gäller, så är det faktiskt ett mysterium att Alliansen bjuder oppositionen på ett öppet mål och att oppositionen sedan hellre slår bollen över sidlinjen än in.
Bristen på kraftfulla insatser från de stora aktörerna gör också att det samlade intrycket av årets Almedalsvecka blir “plottrigt”. Före Almedalen talade alla om miljö, men trots många seminarier tog debatten aldrig fart. Det är inte svårt att se poängen i Marie Söderqvists sågning av hela jippot.
Läs intressanta inlägg om: politik, alliansen, socialdemokraterna, almedalen
Etiketter: alliansen, kommunikation, miljö, oppositionen, Socialdemokraterna, valLiknande inlägg
