Försvarssåpan fortsätter
Som före detta medarbetare till Centerpartiets ledning har jag ofta tagit mig friheten att kritisera regeringen för bristande kommunikationsförmåga. Tyvärr är den pågående försvarssåpan ett praktexempel på ett nytt moderat haveri i förmågan att formulera och kommunicera politik.
På ledarplats kåserar SvD över hur motsvarande debatt om A-kassan skulle kunna se ut hos den förra socialdemokratiska regeringen. Det blir naturligtvis otänkbart, men likväl är det precis vad som just nu händer i den moderata ledningen. Finansministern lägger ett sparbeting på en annan minister offentligt och utan förankring, vare sig i det egna partiet eller hos de övriga i Alliansen. Försvarsministern går i taket och statsministern håller tyst. Sedan sprider sig tystnaden och det blir omöjligt för journalister och allmänhet att få klarhet i vad regeringen egentligen tänker.
Just nu står kritikerna på rad för att såga regeringens arbete med försvarsfrågor. Statsvetaren Michael Karlsson och Bo Pellnäs skriver båda kritiska artiklar på SvD Brännpunkt, bland annat mot bakgrund av den ryska ambitionen att återupprusta, vilket påverkar situationen i hela Östersjön.
Förvisso är det, som SvD konstaterade i ledaren, så att det moderata intresset de senaste åren har skiftats från traditionellt försvar till internationella insatser. Det är givetvis en riktig prioritering, men internationella insatser är inte heller gratis. Inför förra beslutet, 2004, konstaterade hela Alliansen det gemensamt och krävde större resurser för att försvaret skulle kunna klara sina insatser i en gemensam motion till Riksdagen (2004/05:Fö21).
DÃ¥ var det ganska blygsamma förändringar - man ville ha 400 miljoner mer än Socialdemokraterna med stödpartier för 2005, 500 miljoner mer för 2006 och 1,15 miljarder mer för 2007. Men att gÃ¥ frÃ¥n kraven pÃ¥ ökade resurser för att klara ett större Ã¥tagande (man ville t.ex. att Sverige pÃ¥ sikt ensamt skulle kunna sätta upp en “battle group” inom ramen för det europeiska samarbetet, vilket är en rejäl höjning av ambitionen frÃ¥n dagens ansvar för den nordiska styrkan) till nya, mycket kraftiga, besparingar är ett stort steg som kräver att man förklarar varför det görs.
Jag vet inte vad som är rätt eller fel ifråga om anslagen till försvaret, men jag är övertygad om att det värsta som kan hända är att frågan blir en politisk lekstuga, där försvarsanslagen används för att balansera andra poster i budgeten. Tyvärr har Anders Borgs solospel bidragit till att Alliansens trovärdighet som garant för en förnuftig försvarspolitik har urholkats kraftigt. Det borde vara nog för att statsministern faktiskt lade sig i debatten och klargjorde vad som gäller. Ett bra första steg skulle vara att faktiskt vänta in Försvarsberedningen för att få ett bra beslutsunderlag, så att beslutet fattas på annat än lösa funderingar i Almedalsyran.
Läs intressanta inlägg om: politik, anders borg, moderaterna, alliansen, försvaret
Etiketter: alliansen, Anders Borg, ansvar, Centerpartiet, försvar, kommunikation, Moderaterna, SocialdemokraternaLiknande inlägg
Problemet med att invänta försvarsberedningen är möjligen att budgeten för 2008 skall beslutas redan i september och att Nordic Battle Group, vars (osäkra?) kostnad skall finansieras på något sätt i denna budget, skall stå i beredskap från 1 januari 2008. Vidare ska budgetramarna för de kommande tre åren (dvs resten av mandatperioden) sättas ihöstens budget.
Samtidigt som detta sker så kostar deltagandet i ISAF-insatsen i Afghanistan allt mer, bl.a. i skyddsutrustning och skyddsfordon, enbart för att se till att de svenska soldaterna kan överleva. Det finns en risk att Nordic Battle Group kommer att dra kostnader på precis samma sätt, eller i vart fall en befogad rädsla inom finansdepartementet för att så sker.
Som du vet är sommaren den tid dÃ¥ statsbudgeten läggs fast. Där har finansdepartementet och Anders Borg ett intresse av att sätta gränser för försvarsanslagen eftersom hans huvudintresse är finansiell stabilitet. Odenberg har motsvarande intresse av att hÃ¥lla allt öppet sÃ¥ länge som möjligt och att fÃ¥ marginaler i försvarets anslag. Det som möjligen är lite konstigt är att man väljer att spela detta inför öppen ridÃ¥. Kanske beror det pÃ¥ att man tidigare har förhandlat pÃ¥ tjänstemannanivÃ¥, och att Borg och Odenberg därför faktiskt tror att de är överens om olika saker. Detta är inte bra, men det är inte ovanligt att det ser ut sÃ¥ i en pÃ¥gÃ¥ende förhanlingsprocess. Chefen vet inte alltid allt om alla detaljer, och framförallt vet inte chefen om att han inte vet allt… sÃ¥ han uttalar sig lite för snabbt.
Jag tror helt enkelt att Odenberg och Borg är tvÃ¥ ovana budgetförhandlare…
Svårare än så tror jag inte att detta i grunden är. Resten är en sommartorke-debatt mellan försvarskramare och grönavågare.
Visst vet jag att förhandlingarna pågår. Men det förtar inte problemet med offentligt tjafs (och inte minst oförankrat tjafs, vilket framgår även av Leijonborgs kommentarer) mellan finansministern och fackministrarna. Dels skapar det en olycklig bild av en regering som inte vet vad den vill, dels riskerar det, om finansministern förlorar tjafset när budgeten väl sätts, att underminera hans ställning i framtiden. Risken är ju att reportrar och bedömare inte kommer att ta hans uttalanden på samma allvar i framtiden.
Rimligen inser Borg allt det du skriver, men något får honom att ändå välja att gå ut offentligt - ska vi spekulera om vad?
Det kan ju vara ett förhandlingsspel, förhandlingarna är ju komplexa. Kanske vill Borg att Odenberg ska nappa på detta och därmed släppa något annat krav i förhandlingarna? Odenberg kanske till och med redan har släppt något känsligt och kräver att få ett köttben. Borg ger honom ett köttben i form av bibehållna anslag, någon gång i augusti, kanske?
Jag har inte så mycket insikt i hur detta fungerar, men man behöver inte vara insatt för att inse att det är enormt många förhandlingar som pågår parallellt och på flera olika nivåer just nu. Det förhandlas inom och mellan departementen, mellan partierna i regeringskansliet och säkert också mellan partiföreträdare i olika riksdagsutskott. Eller är det inte så det fungerar?
Dessutom - moderna politiker gör inte ogenomtänkta utspel i budgetfrågår från en scen i Almedalen. Allra minst en politikertyp som Anders Borg. Inte heller Leijonborgs utspel, vare sig till innehåll eller timing, är ogenomtänkt.
Det blir kul att se hur budgeten ser ut när den blir klar.
Det finns inga pengar kvar för framtida skattesänkningar (för enbart arbetare, märk väl), så Anders Borg skär till höger och vänster för att få en större kaka att fördela (hoppas det då inte blir lågkonjunktur igen, för då är det kört). Han har ju lovat skattesänkningar varvid han gör detta utspel. Odenberg (upphovsman till Odenbergssamhället) påstår att sådana nedskärningar kan inte göras i det redan hårt nedskärda försvaret. Anders Borg slipper därmed ifrån sitt löfte att sänka skatten ytterligare.
Detta visar även pÃ¥ en kursändring inom reglementet gällande regeringsbeslut. I tidigare beslut som moderaternas “allians” tagit sÃ¥ har de aldrig gjort nÃ¥gon konsekvensanalys, aldrig nÃ¥gonsin, dÃ¥ finner Anders Borg det lämpligt att det ej heller nu behövs göra nÃ¥gonting. Snitta och skär i budgeten för att bara vissa människor (inte alla) fÃ¥r skattesänkningar och därefter strunta blankt i alla andra som stÃ¥r i träsket.
Tro vad ni vill men jag är less på allians-juntan!