Debatt om debatten värre än oenighet i sakfrågorna
En intressant metod för att avvika från partilinjen utan att ta debatten i sak är att offentligt vika sig för påtryckningar. Idag gör tre moderata riksdagsledamöter det i SvD. Enligt artikeln har de ändrat i en kritisk debattartikel om besparingar i försvaret efter påtryckningar. För en tid sedan förekom samma turer i FRA-frågan, bl.a. med Annie Johansson och Fredrick Federley från Centerpartiet.
I sak är det inget underligt att det förekommer påtryckningar inför debattartiklar. Jag vågar lova att det sker i alla partier, dessutom ganska ofta. Det är inte särskilt underligt att partiledningar eller ledningen för riksdagsgruppen vill försöka hålla ordning på sin flock.
Med strategin att formellt böja sig och dessutom göra det offentligt har riksdagsledamöter nu upptäckt ett sätt att underminera alltför starka påtryckningar. Genom att formellt vika sig för ledningen vilja får man både ut sit budskap och dessutom extra uppmärksamhet därför att man tar debatten i formfrågan istället.
För Alliansen innebär det naturligtvis en ytterligare utmaning i kommunikativt hänseende. Om man är alltför effektiv i att pådyvla de egna riksdagsgrupperna regeringens agenda löper man risken att få fler artiklar om takhöjden inom de egna partierna. Därför bör man fundera över en strategi för att välkomna och uppmuntra till mer debatt i sakfrågorna, vilket också emellanåt måste få innebära viss kritik mot de egna ministrarna. Även om det kan tyckas jobbigt, är en debatt i sakfrågorna dock alltid lättare än att ständigt få debatt om debatten, inte minst ur kommunikativt hänseende.
Läs intressanta inlägg om: politik, alliansen, kommunikation
Etiketter: alliansen, Centerpartiet, försvar, kommunikationLiknande inlägg
[...] och två partikollegor att dra tillbaka och revidera en debattartikel i Svenska Dagbladet. Henrik Sjöholm lyfter blicken från den enskilda händelsen och skriver klokt om förhållandet mellan regering [...]
Ytterligare stöd för tesen att Borgs utspel är en del i någon form av operation, för att använda den begreppsapparat du presenterar i bloggen?
Kul tanke
. Men faktum är att bristen pÃ¥ uppföljning och den totala avsaknaden av kommentarer, tillrättalägganden eller förtydliganden stärker mig i bilden av att det inte alls var ett planerat utspel, utan mer “högljudda tankar”. Det är inte helt ovanligt i politiken (Göran Persson tänkte ju ständigt högt…) och min erfarenhet är att utomstÃ¥ende bedömare tenderar att överskatta planeringen och baktankarna bakom olika utspel (Som när socialdemokraterna i sin valanalys utgick frÃ¥n att de interna konflikterna i Alliansen före valet var planerade för att skapa uppmärksamhet).
Ett av mina motiv för att skriva och fundera kring användningen av en etablerad begreppsapparat kring politisk strategi är just avsaknaden av ett särskilt systematiskt tänkande kring dessa frågor.
Jag tror inte heller att det finns en stor hemlig plan kring Borgs utspel, snarare att det finns en massa parallellt pÃ¥gÃ¥ende processer som pÃ¥verkar pÃ¥ sÃ¥ sätt att det framstÃ¥r som rationellt (just där och just dÃ¥) att göra ett utspel i form av “tänka högt”.
Just i förhandlingar, om det finns en lÃ¥sning och man vet att tiden inte talar till ens fördel (ett läge Borg mycket väl kan ha varit i i Visby), sÃ¥ kan det kännas rationellt att provocera fram en rörelse hos motparten. Men nu kanske det behövs mer än en liten “högljudd tanke” för att rubba statsrÃ¥det Odenberg sÃ¥ mycket att han tappar balansen…