Liberala värderingar är inga självklarheter
Caterina Franceschis debattartikel på DN Debatt idag om olika ersättningar i trafikskadeersättningen till barn, baserat på föräldrarnas yrken, inkomst och utbildning (även i SvD), tydliggör behovet av engagemang för liberal rättvisa också i Sverige idag.
Bland liberaler idag är det nästan ett bortglömt koncept, inte minst därför att den sociala rättvisan är förhållandevis utbyggd. Istället har den främsta uppmärksamheten riktats mot begränsningarna av fri- och rätttigheter (i ljuset av tilltagande övervakning). Det har förmodligen varit riktig - inskränkningarna av dessa slår mot liberalismens själva grundvalar. I de ekonomiska frågorna har intresset främst riktats mot skatter
På mer eller mindre goda grunder har rättviesfrågor levt en undanskymd roll. Vad Franceschis debattartikel visar är att det fortfarande finns skriande och antiliberala orättvisor att ta itu med.
Liberal rättvisa utgÃ¥r frÃ¥n individers lika möjligheter. Människors “belöning” ska avgöras endast av den egna insatsen i form av ansträngning och medvetet risktagande, inte av föräldrarnas ekonomiska ställning. I praktiken är det naturligtvis nästan omöjligt att Ã¥stadkomma en sÃ¥dan situation, men som liberal bör man sträva i denna riktning. För människor som, av olika anledning, inte har likvärdiga möjligheter krävs kompenserande Ã¥tgärder. FrÃ¥gan är dÃ¥ hur dessa ska utformas?
För dem som har ett yrke (eller en färdig yrkesutbildning) är frÃ¥gan hyggligt enkel; ersättningen baseras pÃ¥ normalinkomsten inom yrket. Men för yngre, som inte är yrkesverksamma (eller är färdigutbildade inom ett yrke) är frÃ¥gan mer komplicerad. Enligt Franceschis beskrivning ska dÃ¥ en bedömning göras av barnets “individuella förutsättningar, vilja och förmÃ¥ga att välja ett yrke i vuxen Ã¥lder”. Om utredningen inte ger tillräckligt underlag, kan föräldrarnas bakgrund komma att spela en roll.
I flera fall som Franceschi studerat innebär detta att man gör en bedömning av vad barnet kan tänkas göra i framtiden utifrån föräldrarnas inkomst och utbildning. Två barn, lika gamla, på samma nivå i utbildningen och med samma invalidiseringsgrad kan då få två helt olika ersättningar, byggd på nämndens schablonartade uppfattningar om barns framtid.
Slutsatsen i Franceschis artikel är den enda rimliga; det finns ett enda förhållningssätt som håller, och det är schabloner för ersättningar, lika för alla där det inte finns en historisk inkomst (eller en färdig yrkesutbildning) att bygga på. Visserligen innebär det att man avstår från den individuella bedömningen (men hur ska en sådan göras rättvis?). Det är emellertid det enda liberala förhållningssättet, byggd på den grundläggande liberala rättviseprincipen - lika fall behandlas lika, olika behandlas olika.
Läs intressanta inlägg om: politik, liberalism, rättvisa
Etiketter: övervakning, barn, ekonomi, liberalism, skatt, skatter, utbildning, valLiknande inlägg
Borde inte detta var en del av trafikförsäkringen istället?
Som skattebetalare har man ju överhuvudtaget inte ha någon skyldighet att betala ut skadestånd (via skatten) till någon för en skada som orsakats av någon annan?
Jag ifrågasätter inte Caterina Franceschis studie som sådan men det finns en del frågetecken kring den här debatten. Caterina Franceschi arbetar inte på Handelshögskolan i Göteborg och är mig veterligen heller inte doktorand i juridik. I Rapport kallas hon forskare vilket alltså inte stämmer. Möjligen är detta ett studentarbete men dessa brukar inte omfatta stora empiriska genomgångar av förklarliga skäl. Det finns en del som tyder på att det är en uppsats av något slag, bl.a. en artikel i Göteborgsposten från januari när Caterina Franceschi lämnade Göteborgs lokalpolitik i affekt och säger att hon nu ska avsluta sina studier i juridik. http://www.gp.se/gp/jsp/Crossl.....p;a=316824
Om hon har gjort en vanlig studentuppsats är det vanskligt att generalisera över några fall (fyra nämns i debattartikeln) och också tveksamt att framställa arbetet som banbrytande forskningsrön. En uppsats är en del i en utbildning. Och varför säger hon inte att hon är student om det är nu det hon är? Det finns inga arbeten registrerade under hennes namn i Göteborgs universitets publiceringsdatabas GUPEA. Märkligt utspel mitt i rötmånaden.
Faktum är att även jag funderade en stund över Franceschis utspel och kollade lite på Google. Det fanns förvisso goda skäl att fundera över vetenskapligheten (och, för all del, författaren). Efter en stunds eftertanke kom jag dock på att det inte spelar någon större roll, eftersom hennes beskrivning i allt väsentligt bekräftas från nämnden själv. Med andra ord spelar det inte någon större roll huruvida artikeln härstammar från ett vetenskapligt arbete eller är att beskriva som medborgarjournalistik.
Vad gäller varifrån pengarna ska komma är det förvisso en poäng i att låta sådana ersättningar komma från trafikförsäkringen. Men i praktiken lär skillnaden vara liten eftersom bedömningen ändå behöver göras.
Tja, både hon och du är politiker och kanske vana vid att ändamålen helgar medlen. Jag är mer tveksam och vill nog gärna se arbetet först.