Projektpengar tenderar att vara ineffektiva
Socialstyrelsen har granskat utfallet av förra regeringens psykiatrisatsning (ca 700 miljoner kronor över två år) och presenterar resultatet på DN Debatt. För vissa grupper har projekten lett till förbättringar, men för patientkollektivet som helhet har förändringarna varit små.
Det är egentligen inte förbluffande; projektsatsningar på två år tenderar naturligtvis att få begränsade effekter, inte minst eftersom kommunerna och landstingen, som ju får pengarna, vet att det är tidsbegränsat. Större reformer som innebär strukturellt högre kostnader blir då otänkbara.
Med risk för att överdriva vill jag hävda att fascinationen inför (kortsiktiga) projektpengar är ett generellt politiskt problem. Det ger förvisso enkel uppmärksamhet och visar på handlingskraft, men det är långt ifrån säkert att man kan räkna hem tydliga resultat (fast när utvärderingen görs, om den görs, kanske väljarna hunnit glömma bort löftet). Bland exemplen förtjänar också t.ex. Östersjömiljarderna I och II, liksom Wernerssonpengarna (tillfälliga höjningar av anslagen till skolan). Den minnesgode kommer säkerligen på fler.
Visst finns det tillfällen då tillfälliga bidrag kan ge stor effekt, om man med bidragen kan åstadkomma en livskraftig organisation som inte sedan kräver stora statliga bidrag för att fungera (fast risken är att man också där skapar ett beroende av bidrag, se t.ex. på Centrum mot Rasism, annars mest kända för sin kampanj mot GB:s Nogger).
Socialstyrelsens rapportförfattare drar den enda rimliga slutsatsen att det statliga engagemanget och styrningen måste ske mer långsiktigt och pekar på Norge, som genomför ett tioårigt projekt. Det är i linje med vad Alliansen hävdade före valet och vad den statliga psykiatrisamordnaren föreslagit. Slutsatsen är dessutom generellt tillämplig på regeringars politik i stort; projektpengar må vara effektiva symbolfrågor, men som skattebetalare ser jag hellre större och mer genomtänkta projekt där man också vill uppnå resultat, inte bara publicitet.
Läs intressanta inlägg om: politik, psykvården, ekonomi, projekt
Etiketter: alliansen, ekonomi, kampanj, kommuner, skatt, skola, val, valetLiknande inlägg
DEt kommer besked att extra satsning pÃ¥ psykiatri inte gav avsedd effekt. Jag arbetar inom sluten/öppen-vÃ¥rden inom psykiatri (sk. “slöp”-avdelning inom psykosvÃ¥rden). Trots att jag läste ideligen om de extra satsningar pÃ¥ 700 miljoner, den konkreta verklighet pÃ¥ min arbetsplats är att vi istället för ökade resurser fÃ¥tt pÃ¥tvingade besparingar, som bl.a. inneburit att en sjukgymnast -som är guld värd för vÃ¥ra patienters behov- drog in under perioden det skulle bli “extra” satsningar. Det är därför inte att undra pÃ¥ att satsningen inte gav avsedd effekt eftersom politiker/administratörer använda pengar pÃ¥ ehlt andra saker än att ge extra resurser till psykiatrin.
Vad Socialstyrelsen nu säger har RSMH Carpe Diem på Östermalm i Stockholm hävdat i snart 10 år. Kommun och landsting har inget intresse av att lyssna på de erfarenhet som patienterna har. Och psykiatrireformens lagar har de inte lärt sig. De rider på en i detta fall olaglig kommunal självstyrelse. Vi får inte begagna vår lagliga rätt att välja psykoterapi. Det är doktorn som bestämmer att jag i stället måste äta giftig medicin som skapar fetma, högt blodtryck och hormonrubbningar. Och vad kostar inte det för landstinget?
Man försummar att i samverkan göra individuella vårdplaner. Om kommun och landsting professionellt följer lag och Sociaklstyrelsens rekommendationer så behöver nog det hela inte bli så dyrt.
Här pÃ¥ Östermalm fick stadsdelsnämnden för tvÃ¥ Ã¥r sedan 8 milj statliga pengar utan samverkan med RSMH. Vi vet ännu inte resultatet av de s k projekten. Pengarna har ätits upp av konsulter. Trots det beviljar Kommunstyrelsen - Ã¥terigen utan samverkan - ytterligare 3 milj. Vad som skett i miltonprojekten är en demonstration av “kejsarens nya kläder” (Andersen) Alla har tyckt att miltonpengarna var sÃ¥ bra. Men alla vi som derörs av psykiatrin lever i okunnighet - i varje fall pÃ¥ Östermalm i Stockholm. För oss är kejsaren fortfarande naken!
Per-Ola Laesson
[...] annat skriver Centerpartisten Henrik Sjöholm i sin blogg att projektpengar sällan ger långsiktig effekt och lyfter fram Miltonpengarna som [...]