Även nödvändiga avvisningar måste vara rättssäkra
Allt fler människor avvisas från Sverige sedan Säpo utpekat individer som potentiella säkerhetsrisker. Både Svenska Helsingforskommittén och Röda korset är kritiska mot förfarandet, som ofta innebär att den anklagade inte får veta vad han är misstänkt för och saknar möjligheter att försvara sig (DN, SvD, Ekot).
I fjor handlade det om 65 personer som Säpo ville stoppa från att bo i Sverige. Vanligen följer regeringen och Migrationsverket dess rekommendationer. Det är förvisso ganska få personer, men för de som drabbas kan konsekvenserna vara förödande. I den uppmärksammade avvisningen av två egyptier som sedan utsattes för tortyr var kritiken från Alliansen mot den dåvarande socialdemokratiska regeringen förödande. Tidigare i år väckte fallet Hassan Assad våldsam uppmärksamhet, både i nyhetsmedier och på bloggar.
Det är förvisso ganska få personer, men för den som utpekas som ett säkerhetshot kan konsekvenserna bli förödande (som Hassan Assad som hotades av tortyr om han utvisades till Jordanien). Dessutom går det inte att säga att alla är oskyldiga; många av dem som utpekas är säkerligen säkerhetsrisker. Det finns ju få anledningar att anta att Säpo pekar ut människor som bör kastas ut för nöjes skull.
Problemet ligger således inte i att de som stöttar terrorism inte kan få en fristad i Sverige, inte heller i problemets omfattning. Problemet är istället den bristande insynen och rättssäkerheten. Vare sig de som utpekats eller deras juridiska ombud har rätt att ta del av vare sig anklagelser eller bevis. Därmed kan de inte heller värja sig mot det. Även Säpo medger att beviskraven på så sätt är ganska lågt satta.
Även om det är orimligt (om det nu är det) att avgöra sådana frågor i rättegångar, så borde det finnas möjligheter att stärka rättssäkerheten. Inspiration kan t.ex. komma från hur andra hemliga tvångsmedel, som buggning, används, där det utses ett offentligt ombud som ska ta tillvara den misstänktes rättigheter även i en hemlig process. Man kan också skapa former med insynsråd, där inte bara politiker utan också representanter för organisationer som övervakar mänskliga rättigheter kan ta del av processen.
Till och med de varmaste anhängarna av ett aggressivt skydd mot terrorism måste inse det bekymmersamma i att man i den kampen allt oftare bortser från de elementära demokratiska fri- och rättigheter man säger sig vilja värna. Visst måste även Sverige skydda sig mot terrorism, men det måste ske med demokratins medel, inte genom att avskaffa de rättigheter man vill skydda.
Läs intressanta inlägg om: politik, rättssäkerhet, demokrati, terrorism, säpo, invandringspolitik
Etiketter: alliansen, försvar, invandring, medier, rättssäkerhet, terrorismLiknande inlägg
Bra skrivet, vi får hoppas att politikerna börjar ta upp detta snart.
Resonemanget i detta inlägg är enligt min uppfattning alldeles för enkelt och onyanserat. Personer med förankring i terroristorganisationer använder väl utstuderade metoder för att kunna stöja organisationen och sina ideal.
Detta innebär att vårt samhälle sätts på utomodentligt svåra avvägningar men trots det måste vi agera och avhysa dessa extrema element.
FaluKurirens ledarskribent Hans Lindqvist har på ett sakligt sätt beskrivit problematiken med öppenheten för en säkerhetsorganisation. Något som Svenska Helsingforskommittén kanske borde ta till sig när de utan fullständigt underlag så kategoriskt fördömer SÄPO. Länken till ledarartikeln:
http://www.dalarnastidningar.s.....214273.ece
Mats, vem har sagt att de öppet måste redovisa för folket vilka källorna är. På något sätt måste de tala om vilka grunder som personen är ansedd ett säkerhetshot och sedan kan det vara upp till den personen att förklara sitt beteende. Om Säpo på väldigt lösa grunder och säkerligen utan faktiska bevis, de säger själva lösa grunder, ska avvisa så ger det ingen trovärdighet till Säpo. Antaganden ska inte få vara en grund för avvisning.
För du kan inte allvarligt mena att det är bra om Säpo får göra vad de vill utan att någon granskning alls ska ske av deras arbete?
Tack, Tim för ett förnuftigt svar. Du säger precis det jag avser i inlägget, nämligen att det måste finnas kontrollfunktioner, även om allt, givetvis, inte kan vara offentligt.
Mats, jag tycker verkligen att parallellen med buggning är relevant. Precis som ifråga om terrorbekämpning så skulle det skada polisens arbete om man var tvungen att offentliggöra sitt arbete. Därför har man just lösningen med offentliga ombud som ska tillvarata den övervakades intressen, givetvis under tystnadsplikt.
Om det är något som jag skulle vilja kalla onyanserat så är det just Lindquists ledare i Dalarnas Tidning:
Jag har inga problem på att ställa upp med nödvändigheten bakom en säkerhetstjänst. Men att okritiskt acceptera och även förorda att denna ska stå utanför demokratisk kontroll är inget annat än ett steg mot tyranni.