Äntligen lite förnuftiga tongångar om fastighetsskatten
Ett av regeringens mindre genomtänkta förslag är slopandet av fastighetsskatten och att ersätta den med en kommunal avgift, som i praktiken blir lika för alla.
Även om utformningen och effekterna av fastighetsskatten varit lätt att kritisera, sÃ¥ har, trots allt, de flesta som bor i hus med hög skatt varit medvetna om hur beskattningen fungerar och vilka ekonomiska konsekvenser de fÃ¥r. Inte minst under de senaste Ã¥rens skenande fastighetsmarknad, har beskattningen naturligtvis spelat en roll för dem som tänkt köpa hus. Det vanligaste argumentet att det är “synd” om dem som drabbas klingar därmed lite tomt.
Givetvis finns det en hel del människor som drabbats orättfärdigt hårt och där den förra regeringens njugga inställning till lättnader (visserligen kom begränsningsregler mm, men det tog tid och var ganska minimiala förändringar). Dessa exempel har fungerat som murbräcka för dem som försökt avskaffa fastighetsskatten helt och hållet.
När nu regeringen vill avskaffa fastighetsskatten, så ska finansieringen ske helt och hållet inom bostadssektorn. Det får märkliga konsekvenser; dels måste man hitta en form som gör att de många fastighetsägare som faktiskt betalar mindre än 4.500 kronor om året inte får höjd skatt, dels att deras måttliga värdeökning, som i många fall varit en pensionsförsäkring (man har amorterat av lånen och sett värdet på huset stiga och har på så sätt sparat till äldre dar) nu kommer att beskattas högre.
Det allra värsta inslaget är dock beskattningen av den uppskjutna reavinsten. Många unga, inte minst i de tillväxtregioner man säger sig värna, har byggt sin boendekarriär på att man bytt upp sig när behov uppstått och då använt reavinsten på den tidigare köpta lägenheten.
Med den påverkan slopad fastighetsskatt kan förväntas få på bostadspriserna i heta områden och de modeller man tittat på för att finansiera reformen, är det svårt att beskriva förslaget som annat än en enorm förmögenhetsöverföring, främst från unga som ger sig ut på bostadsmarknaden (där priserna i stor utsträckning kommer att diskontera värdet av den slopade fastighetsskatten) till medelålders och äldre, som i många fall har fått sina hus ytterst billigt på grund av den tidigare statliga bostadspolitiken.
Att slopa fastighetsskatten har dessutom få dynamiska effekter på det som är regeringens viktigaste mål - en bättre fungerande arbetsmarknad. I valet mellan slopad fastighetsskatt och steg mot platt skatt (som diskuterats i dagarna), borde valet vara ganska lätt, även för borgerligt sinnade debattörer. De stora förändringarna av fastighetsskatten måste ställas mot andra reformer, som kanske kan få den svenska ekonomin att fungera bättre. Diskussionen om prioriteringar har helt enkelt saknats.
Eftertanken har nu börjat sprida sig hos tre av de fyra partierna i Alliansen. Moderaten Lennart Hedquist resonerar i SvD om en differentierad avgift, knuten till bostadens storlek, där den högsta avgiften för stora hus i attraktiva omrÃ¥den skulle bli nÃ¥got högre, kanske 10-15 000 kronor. Därmed skulle de övriga förändringarna för att finansiera reformen bli mindre. Han har dessutom fÃ¥tt sÃ¥dana reaktioner frÃ¥n flera husägare i Stockholmstrakten, som idag kanske betalar 40.000 kronor i fastighetsskatt och dessutom förmögenhetsskatt. Även med Hedquists differentierade avgift fÃ¥r de en kraftig sänkning. Eller som han själv uttrycker det: “De är rätt nöjda ändÃ¥.” (även i DN).
Han får dessutom stöd av Centerpartiets Jörgen Johansson och Folkpartiets Gunnar Andrén, med samma motiveringar. Kvar står bara Kristdemokraterna, vars aggressiva krav på ett slopande av fastighetsskatten alltmer får karaktären av det halmstrå man hoppades på för att klara sig i valet 2006 och som man nu vill få omsatt till en seger till valet 2010. Den typen av högljudd symbolpolitik har emellertid gång på gång visat sig vara ganska verkningslösa.
Det är svårt att argumentera mot behovet av en förändrad fastighetsskatt. Men det är också svårt att argumentera för det förslag som Alliansen tidigare lagt fram, med de märkliga effekter som uppstår. Därför är Hedquists förslag med stöd från Centerpartiet och Folkpartiet välkommet. Kanske ser vi början på den nyktra diskussion som borde förts innan förslaget överhuvudtaget presenterades. Men, bättre sent än aldrig.
Läs intressanta inlägg om: politik, fastighetsskatten, skatter, ekonomi
Etiketter: alliansen, Centerpartiet, ekonomi, Folkpartiet, Kristdemokraterna, platt skatt, regioner, skatt, skatter, val, valet, valet 2006Liknande inlägg
Hej - premiärbesök på din blogg!Grundproblemet med dagens ämne är att fastighetsskatten öht införts. Det är en märklig taxering detta att beskatta boendet. Tror inte vi hört sista ordet än, och tror att du drar förhastade slutsatser. Allianspartierna gick till val på slopad fastighetsskatt och det löftet tycker jag att de ska hålla.
Tack för kommentaren! Jag ser inga problem med att skatten införts, däremot hur den tidigare varit utformad. Fastighetsskatten är rimligtvis en av de minst skadliga skatter vi haft (påverkar inte utbudet av arbetskraft eller snedvrider konsumtionen). Därför tyckte jag att just det vallöftet var ganska onödigt (och främst ett utslag av Kd:s behov av en profilfråga).
När vallöftet nu ska förverkligas, är det bra om det görs på ett förnuftigt sätt, vilket jag inte tycker görs med regeringens förslag. Mycket stora lättnader i attraktiva områden kommer att kompenseras med att alla i hela Sverige, också de som inte sett stora värdeökningar på sitt boende, får vara med och betala.