Ny inskränkning av det kommunala självstyret
I dag rapporterar SvD om en dom i kammarrätten, som innebär att Stockholms stad inte får ha differentierad tomträttsavgäld för hyres- och bostadsrättsfastigheterna.
Man kan naturligtvis tycka vad man vill om policyn, som är till för att stimulera nybyggnation av hyreslägenheter, och ändå tycka att det borde vara en del av det kommunala självstyret. Enligt kammarrätten innebär likabehandlingsprincipen i kommunallagen (2 kap 2 §) att de olika avgifterna är olagliga.
Rimligen borde det vara en fråga för kommunen och dess medborgare att avgöra. Likabehandlingsprincipen må låta bra, men har i praktiken blivit ett hinder mot kommunal utvecklingspolitik. Inte minst är det ett hinder mot en fungerande regionalpolitik, som bygger på annat än statliga bidrag.
När jag arbetade lite med frÃ¥gan för nÃ¥gra Ã¥r sedan, hämtade vi inspiration frÃ¥n bl.a. USA, där det inte är ovanligt att “län” (counties) erbjuder unga människor t.ex. en läkarutbildning, mot att de förbinder sig att arbeta pÃ¥ hemorten ett visst antal Ã¥r. Vi sÃ¥g i detta möjligheten för landsting och kommuner i norra Sverige att t.ex. erbjuda avbetalningar av studielÃ¥n under ett antal Ã¥r (säg 10 % av lÃ¥net Ã¥rligen) för att locka nyckelpersoner att bosätta sig där. Men även vi stötte pÃ¥ patrull när vi började titta pÃ¥ kommunallagen och stötte pÃ¥ likabehandlingsprincipen; det är helt enkelt inte tillÃ¥tet att erbjuda enskilda personer den typen av förmÃ¥ner.
Nu skulle man kunna argumentera för att sÃ¥dana erbjudanden omfattas av de “sakliga skäl” som kommunallagen talar om, men i praktiken har det visat sig svÃ¥rt för kommuner att hävda. I praktiken har det blivit en vÃ¥t filt över kreativa förslag för att bryta beroendet av statlig bidragspolitik.
Läs intressanta inlägg om: politik, kommunalt självstyre, kommuner
Etiketter: kommuner, USA, utbildningLiknande inlägg
[...] Henrik Sjöholm skrev alldeles utmärkt om detta på sin blogg, och jag är betydligt mera intresserad av att lyfta fram just hur indikativt [...]