Ställ inga krav på mig: jag är ju kränkt!
FÃ¥ ord i svenskan har blivit sÃ¥ urlakade de senaste Ã¥ren som “kränkt”. Uppenbarligen kan människor känna sig kränkta av allt möjligt; provokativa stÃ¥-uppkomiker pÃ¥ SSU-kongresser, fula Mohammedteckningar (de är verkligen inte särskilt välgjorda), annonser som skämtar med Stockholmare och sÃ¥ vidare.
I veckan har bl.a. Merit Wager och Stigbjörn Ljunggren skrivit om denna svenska folksjukdom, liksom ett flertal andra bloggare har gjort tidigare. Frågan var också på tapeten under våren.
Det är onekligen praktiskt att kunna känna sig kränkt i tid och otid. Det blir ett fribrev för att inte diskutera de frågeställningar någon annan tar upp. Det blir en ursäkt för att slippa ta eget ansvar för det offentliga samtalet och det blir ett enkelt sätt att täppa till truten på människor man, av en eller annan anledning, inte gillar.
Men det är också symptomatiskt; det ständiga sökandet efter en anledning att känna sig kränkt (gärna å någon annans vägnar) säger någonting om hur vi svenskar ser på världen. Att känna sig kränkt för småsaker är att göra sig själv till ett passivt och viljelöst offer, och därmed befriad från ansvar. Allt är någon annans fel.
Problemet är naturligtvis att många andra människor runt om i världen inte har samma inställning, utan ibland finner sig i att vara trampade på tårna. I den globala konkurrensen är det förmodligen en mer framgångsrik strategi.
Läs intressanta inlägg om: politik, kränkningar
Etiketter: ansvar, konkurrensLiknande inlägg





Ta genast bort detta inlägg! Jag känner mig kränkt av att du ifrÃ¥gasätter min rätt att känna mig kränkt…
Biggles påstående att han känner sig kränkt, kränker min känsla för ironi
Eftersom jag är en vit man på trettio år och utan att vara vare sig överviktig eller dvärgväxt har jag just inget att bli kränkt över. Det är jag kränkt över.
Men är inte den vita hetrosexuella mannen igentligen den mest kränkta av alla. I reklam osv gör man sig lustig över denna individ på otaliga sätt som applicerat på en annan grupp garanterat hade genererat ett antal anmälningar. Vidare bör man fundera på om det är OK att kränka en grupp bara för att det är en majoritet. Vad händer då med ideen om att alla skall behandlas lika?
Kan bara hÃ¥lla med i blogposten… har för övrigt tagit upp detta i min blogg… plus att vi män är den nya “slagpÃ¥sen” i reklamfilmer och tv-serier…