Race to the right?
I takt med att Moderaterna definierar om det politiska landskapet uppstår frågan hur både övriga borgerliga partier och Socialdemokraterna ska hantera såväl positionering som retorik. Än så länge har (s) haft svårt att handskas med situationen; man vill förnya sig, men orkar/vågar inte riktigt. För de mindre borgerliga partierna i Alliansen är bekymret att det börjar bli ytterligt trångt på det politiska mittfältet.
Förutom dragningen åt vänster (bejakande av arbetsrätten, försvaret för kollektivavtalen osv), så har moderaterna arbetat med att minska politiseringen av det offentliga rummet. Istället för att förändra system på ideologisk grund, vill man trimma dem utifrån ekonomisk kunskap. Det är i det ljuset man också bör se Sven-Otto Littorins förslag om Smiley-system för att sätta betyg på företags arbetsmiljöarbete. Även om det avvisats både från höger och vänster, är det ett uppenbart försök att minska de politiska spänningarna i frågorna.
Problemet är emellertid för de mindre partierna att utrymmet för ingenjörsmässiga och breda pragmatiska partier är begränsat; i stort sett torde det finnas utrymme för ett sådant strax till höger om mitten och ett strax till vänster därom.
Därför kan man knappast förbluffas över de förslag som nu kommer frÃ¥n övria partier i Alliansen. Idag kräver ett antal kristdemokrater att Göran Hägglund ska träda fram som “Alliansens högerforward, exemplifierat med arbetsrätt, familjepolitik, försvar och bensinskatt. Det är, än sÃ¥ länge, den tydligaste kritiken frÃ¥n borgerliga företrädare mot de nya Moderaterna.
Men insikten om behovet av ompositionering finns även hos övriga partier. Inför sin stämma i Kalmar presenterade Centerpartiet ett jobbprogram, där de kända kraven på förändring av arbetsrätten förtydligades och skärptes. Folkpartiet har tagit fram flera förslag inför landsmötet, där man också ska välja ny partiledare. Senast i raden är kraven på oblgatoriska drogtester av bilförare som stoppas.
FrÃ¥n moderat hÃ¥ll har man tidigare t.ex. avfärdat Centerpartiets krav pÃ¥ förändring av arbetsrätten. Men samtidigt som de moderata företrädarna allt tydligare positionerar sig i mitten skapar man en bekymmersam situation; ju mer man inskränker utrymmet för de mindre partierna, desto tydligare kommer de att “tvingas” vara för att ha en egen politisk profil inom Alliansen. Den moderata erövra mitten-strategin riskerar därmed att bli sin egen största fiende.
Läs intressanta inlägg om: politik, alliansen, moderaterna, kristdemokraterna, centerpartiet, folkpartiet
Etiketter: alliansen, arbetsrätt, Centerpartiet, ekonomi, försvar, Folkpartiet, göran hägglund, ideologi, Kristdemokraterna, miljö, Moderaterna, retorik, skatt, Socialdemokraterna, vänsterLiknande inlägg
Uppgifterna har delats upp på ett antal ministerportföljer, vilket borde ge en ganska naturlig arbetsdelning. Att positionera sig längs höger-vänsteraxeln verkar ganska fruktlöst. Och nog kunde kristdemokraterna dra en lans mot socialdemokraterna vad gäller moralfrågor (helst utan att tippa över i frireligiös yra, tack) i synnerhet när de senare låtsas koka av missriktad indignation, och centern om företagarvillkoren och tillståndet ute på landsbygden.
… suck …
… Eller sÃ¥ tar man inspirationen frÃ¥n mumindalen:
Moderaterna - muminpappan
Folkpartiet - filifjonkan
Kristdemokraterna - snorkfröken
Centern - snusmumriken
Vänsterpartiet är Lilla My (de har trots allt jobbat för det, låt gå), och Miljöpartiet är det knappsamlande rädda djuret Sniff. Sverigedemokraterna kan rollbesättas av en hemul av det mer auktoritära slaget.
Socialdemokraterna blir naturligtvis MÃ¥rran.
(Jag tror jag hör ett slags roterande ljud från en kyrkogård i Finland.)