Yttrandefriheten behöver försvaras… mot Riksdagen!
De senaste åren har Tidningsutgivarna publicerat en årlig genomgång av riksdagsledamöternas syn på yttrandefriheten (SvD). Årets mätning visar att försvaret för yttrandefriheten har ökat, men också att det finns en tydlig majoritet för ytterligare inskränkningar av den. Mer än hälften av de ledamöter som svarat vill förbjuda sexistisk reklam, förhindra polisläckor till media, att kändisar ska omfattas av ett förbud mot smygfotografering, att passbilder ska fortsatt skyddas av sekretess, införa förbud mot att publicera namn och bild på misstänkta samt att företag och organisationer ska ha rätt till skadestånd från medier.
Även om siffrorna förbättrats på ett år (i flera fal rejält) är det beklämmande läsning. Det är lätt att få intrycket att en majoritet av ledamöterna anser att yttrandefriheten bara ska vara till för att skydda yttranden man gillar. Men det är inte därför vi har ett starkt grundlagsskydd för yttrandefriheten. Den behövs inte för att skydda det som är självklart, snällt och harmlöst, utan för att skydda rätten att säga det som är kontroversiellt, osmakligt eller kränkande.
Bland de mer oroande svaren finns förslaget om att företag och organisationer ska skyddas på samma sätt som enskilda individer idag. En sådan lagstiftning finns t.ex. i Storbritannien och Österrike, där skyddet framgångsrikt använts för att förhindra kritiska granskningar från konsument- och miljöorganisationer. Är det en utveckling som ledamöterna skulle anse vara positiv också i Sverige?
Det är aldrig problem med att hetsa en opinion för inskränkningar i yttrandefriheten. Spontant håller många med om att pedofiler inte bör får propagera för sin läggning (i text, dvs utan att visa bilder), vilket visades av debatten kring pedofil.se. Det finns många som tycker att sexistisk reklam inte hör hemma i ett modernt jämställt samhälle och det är lätt att bli förbannad när polisutredningar försvåras av poliser som som vill tjäna en hacka genom att tipsa kvällstidningar. I många fall blir också jag upprörd. Men det är ljusår mellan att bli upprörd och att vilja ändra de grundlagar som skyddar yttrandefriheten. Riksdagsledamöter har ett ansvar, inte bara för att lyssna på väljarna, utan också för att bilda opinion och försvara de grundprinciper som den svenska demokratin vilar på, även när det innebär att man försvarar rätten att säga det som är osmakligt.
Nu är problemet dessbättre begränsat; år efter år har mätningarna visat samma tendens och år efter år har Regeringen struntat i synpunkterna och konstaterat att det starka skyddet för yttrandefriheten ska vara kvar. Det är ingen djärv gissning att det förhållandet består. Men onekligen behövs mer diskussion inom partierna kring yttrandefrihetens värde.
Läs intressanta inlägg om: politik, riksdagen, yttrandefrihet
Etiketter: ansvar, försvar, media, medier, miljö, yttrandefrihetLiknande inlägg
Då får du rösta på SD i nästa val, alla riksdagspartier är ju emot.
Felslut. Att yttranden är tillåtna betyder inte att de är begåvade.
Det fanns en tid när media följde en rad etiska publicistiska regler, somliga utsagda, andra outsagda. Under de senaste decennierna har vi sett en utveckling bort frÃ¥n detta, där främst kvällspress, men ibland även andra media, mer och mer utnyttjat bÃ¥de yttrandefriheten och offentlighetsprincipen för mer eller mindre rÃ¥kommersiella syften. Det handlar nu allt mera sällan om “granskning av makthavare” som man sÃ¥ vackert brukar säga till sitt försvar. I stället handlar det mer och mer om kränkningar av den personliga integriteten (”sÃ¥ mycket tjänar din granne”, “sÃ¥ var Ingemar Bergmans sista timmar”, “se vilket resultat din granne hade pÃ¥ högskoleprovet” etc, etc). Och hur är det med “poliser som vi tjäna en hacka genom att tipsa kvällstidningar”, som Du sÃ¥ oskyldigt skriver. Är det i själva verket sÃ¥ att journalister mutar poliser att begÃ¥ brott mot förundersökningssekretessen? AlltsÃ¥ brott bÃ¥de av media och polisen - skall vi stillatigande se detta hända, om och om igen?
Huvuddelen av vÃ¥ra media är ju tyvärr helt oförmögna att acceptera en kritisk debatt om deras arbetsmetoder; ibland fÃ¥r man en obehaglig känsla att de till och med undertrycker en sÃ¥dan debatt. De tror (eller pÃ¥stÃ¥r sig tro) att de fortfarande är i den gamla världen, där de med integritet och etiska principer drev en seriös publicistisk verksamhet, med “granskning av makthavare” som ett viktigt inslag. I själva verket är en del av dem i en helt annan värld, där de maximalt exploaterar yttrandefriheten och offentlighetsprincipen för att kränka människors personliga integritet, och exploatera människors hyenainstinkter. Granskningen av makthavare blir ett alltmer sällsynt inslag, intrÃ¥ngen hos kändisar, halvkändisar, brottsoffer och deras familjer och grannar ett allt vanligare.
En del av vÃ¥ra media gräver naturligtvis sin egen grav, och kanske är det bra sÃ¥. Kanske vi skall ha ett förbud att utnyttja “offentliga” register för kommersiella syften, inklusive exponering av uppgifter om inkomst, fastighetsinnehav m.m. för kommersiella publicistiska syften. Kanske skall vi ha en skarpare lagstiftning som gör att media som i kommersiella syften mutar poliser att begÃ¥ brott mot förundersökningssekretessen inte kan gömma sig bakom yttrandefrihetens principer. Kanske - framför allt - media mÃ¥ste accceptera en seriös diskussion om deras arbetsprinciper, och vara beredda att göra rent hus med de värsta avarterna. Om de inte gör det kanske de i praktiken själva driver fram en förändringar av vÃ¥r unika lagstiftning, genom sitt flagranta missbruk av de friheter som lagen erbjuder.
en sak som jag tycker är felaktigt framstäld här är passbilderna. Passbilders sekretess eller inte harinte med ytrandefrihet att göra.Om de är hemliga så hindrar det ingen att utrycka sin åsikt. så där ska man snarare fundera på om individens rätt till privatliv är viktigare än andra individers rätt till myndigheters register. I just detta fallet anser jag att individens rätt till privatliv vinner. Man måste ha ett pass för att resa (en mänsklig rättighet) men då ska man inte tvingas och sprida sitt ansikte till vem som helst.
Samma sak med smygfotografering. Jag ser inte hur det berör yttrandefriheten. Det berör däremot mäniskors rätt till privatliv.
/C
Missade en sak. Notera vem som gjort undersökningen och vilka frågor som har ställts. Detta är intet försvar av yttrandefriheten. detta är ett försvar av tidningarnas ekonomiska situation.
(ex hävdar de att det är mot ytrandefriheten om man höjer skadestÃ¥nden i tryck- och yttrandefrihetsmÃ¥l. Hur skulle det vara farligt för ytrandefriheten ? Enda faran är att “vänt i häcken” inte kan ljuga om viken kändis som polar med vilken annan kändis)
[Yttrandefriheten] behövs inte för att skydda det som är självklart, snällt och harmlöst, utan för att skydda rätten att säga det som är kontroversiellt, osmakligt eller kränkande.
Den än större poängen är att man kan säga även det som av vissa anses vara kontroversiellt, osmakligt eller kränkande. (Kränkande åtminstone i den allmänna mening som ordet verkar ha antagit idag.)
Visst talar TU i egen sak, ingen tvekan om det. Jag har heller inga problem i att instämma i att det förekommit och förekommer mÃ¥nga övertramp i media genom kränkningar av individens integritet. Men jag är ytterligt tveksam till att vägen till en “förbättring” av situationen är genom lagstadgade ingrepp i yttrandefriheten.
Vad gäller passbilder m.m. som omfattas (-des) av offentlighetsprincipen, så är den stadfäst i TF och YGL därför att en fungerande offentlighetsprincip är en omistlig del av en fungerande yttrandefrihet och granskning av maktutövningen. Jag har därför inga problem med att frågorna ställs samtidigt.
cristoffer: Att dokumentera något som man är tillåten att se eller höra på almänn plats kan aldrig bli förbjudet utan svåra konsekvenser när en sådan lag skall upprätthållas. Detta då helt oavsett om dokumentationen sker med kamera, som ljudupptagning eller tom. med papper o penna. Vad den dokumenterande personen sedan gör med dokumentationen är en helt annan sak som mycket riktigt hamnar i en balansgång mellan olika friheter och människors rätt till privatliv.
Ja , måste granskas. Skulle vara mer rätt än idag. Tex sponsorer etc ska ju vara redovisningsskyldigt (man ska veta påverkan som debatt med läkemedel etc).
Sen finns det en moralisk aspekt när det gäller sanningskrav och vinkling etc. Det borde kanske vara ett krav på samhällsvetenskaplig metod. Att granska mer ingående.
Ta tex Aftonbladet och dess medieinnehåll. Man kan ju fråga sig om vad som är relevant för allmänintresset - och vad som är partikulärt och tjänar ett egen - eller särintresse.
Dessa behöver granskar och de personer som beivrar ovan.
Annars kognitivt sätt “slippa subliminal perception” och det som förminskar människovärdet. Man kan nog säga att USAs medier gör det. Public service med kvalitetsprogram och fokusering pÃ¥ utbildning och kultur etc är en klar motvikt mot alltför nöjesbetonad kultur.