Björklund och den politiska kompassen

I Jan Björklunds första tal som partiledare lade han ut texten om socialliberalism. I hans tolkning är det kombinationen av individuell frihet, marknadsekonomi och social trygghet. Dessutom finns ett inslag av höga krav; medborgarna mÃ¥ste ta . Enligt medias tolkning förefaller Björklund försöka hitta en medelväg mellan “snällismen” och den nya batongliberalismen (DN, SvD).

På det sättet positionerar han nya nära de nya och retoriken är inte för någotdera partiet helt olika de värderingar som låg bakom folkhemmet (även om Björklund uppenbarligen lade ganska mycket på att tala globalisering och internationella frågor). Tydligheten i linjetalet väcker naturligtvis frågan om vilken målgrupp, främst inom borgerligheten, som partiet nu riktar in sig på.

En av de mera interssanta politiska sidorna på nätet är The Political Compass, som genom ett antal frågor om såväl som privatmoral positionerar dig längs två axlar; en ekonomisk -högerskala och en liberal-auktoritär personlig frihetsskala. För att förstå både Folkpartiets resa och moderaternas framgångar måste båda dessa dimensioner tas i beaktande. För att få en känsla av vad skalorna betyder, kan man titta på hemsidans exempel med kända personligheter:

The Political Compass - kända personer


Även om testet i många avseenden är utformat efter amerikanska förhållanden, är det intressant att se hur resultaten faller ut. En snabb koll bland mina kontakter i Facebook indikerar att de flesta, oavsett om de står till eller höger längs den ekonomiska skalan, befinner sig långt ner på den socialt frihetliga skalan. Det bekräftas också av Hur The Political Compass placerade den svenska regeringen 2006 (dvs då vi hade en socialdemokratisk regering) i jämförelse med övriga EU-regeringar.

The Political Compass - EU-regeringarna

I ett internationellt sammanhang är den svenska huvudfåran med andra ord tämligen frihetlig, tillsammans med ytterligare ett antal socialt liberala länder, som Finland, Danmark och Nederländerna. Den svenska skalan blir alltså mer begränsad, men om man utgår från de mindre skillnader som finns mellan de svenska partierna får man en intressant bild.

Följande bild konstruerade jag med hjälp av data från FSI:s mätningar, och efter inspiration från Henrik Oscarssons doktorsavhandling Den svenska partirymden, inför 2006 (alltså innan jag hört talat om The Poltiical Compass):

Svenska partier längs två skalor

Bilden var en del i Centerpartiets valförberedelser för att förstÃ¥ det landskap där kampanjen skulle föras. Vi sÃ¥g dÃ¥ flera trender, markerade genom pilarna: (1) Göran Perssons pampfasoner, som förde partiet mot en mer auktoritär roll, samtidigt som den politiska utvecklingen, t.ex. i skattefrÃ¥gor, verkade föra Ã¥t , (2) Moderaternas förvandling till de nya , vilket innebar att man gick Ã¥t i den ekonomiska politiken, men ocksÃ¥ slipade av en del av de mer auktoritära dragen i det gamla partiet och (3) Folkpartiets batongliberalism, vilket i beskrevs som “höger”, men som egentligen innebar att man endast rörde sig längs den vertikala axeln.

Även om vi, liksom övriga partier sÃ¥g att det stora flertalet väljare befann sig i en mer begränsad partirymd (ungefär den grÃ¥ cirkeln), sÃ¥ gjorde vi ocksÃ¥ bedömningen att det började bli ganska trÃ¥ngt i denna cirkel, med mÃ¥nga partier som slogs om “folkhemsväljarna”. För Centerpartiets del stod dÃ¥ mellan att tampas med dessa övriga partier, koncentrera sig pÃ¥ en nisch (traditionella c-väljare) eller att fullfölja partiets förnyelse och utnyttja tomrummet i det liberala hörnet nere till höger i diagrammet. I grunden var det ett ganska enkelt att hÃ¥lla sig till den senare strategin.

För att återvända till , så släpper han egentligen inte kravliberalismen, även om han tar vara på de socialliberala kraven i partiet. Men det behöver inte vara ett motsatsförhållande. Snarare innebär det att han markerar mot högerförlyttningar på den horisontelle ekonomiskpolitiska skalan, samtidigt som han står fast vid betoningen av krav och lite hårdare tag på den frihetliga. Således innebär dagens besked ett förtydligande, snarare än en reell förflyttning i diagrammet.

Inte ens det faktum att han uttalade sig om innebär ett avstÃ¥ndstagande frÃ¥n tidigare ställningstaganden. Integriteten behövde, enligt talet, främst skyddas mot insyn frÃ¥n grannar genom översyn av offentlighetsprincipen. Även om han tillstod att det behövs ett skydd ocksÃ¥ mot statens snokande, sÃ¥ var beskeden här mer svävande. SÃ¥ledes kom det inga nya besked ifrÃ¥ga om FRA, buggning, preventiva tvÃ¥ngsmedel eller nÃ¥gon annan av de frÃ¥gor som debatterats hett de senaste Ã¥ren. 

Att döma av rapporteringen har Björklund gjort en solid insats i sitt första framträdande och genom honom fÃ¥r partiet en av svensk politiks skickligaste kommunikatörer som ledare. Det kan leda ganska lÃ¥ngt. Men partiet slÃ¥ss fortfarande med de stora drakarna, och , om “folkhemsväljarna”. Det gör ocksÃ¥ att konkurrensen om väljarna kommer att vara fortsatt tuff. 

Läs intressanta inlägg om: , , ,

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Etiketter: ansvar, Centerpartiet, ekonomi, energi, Folkpartiet, Göran Persson, integritet, Jan Björklund, kampanj, konkurrens, liberalism, media, Moderaterna, retorik, skatt, Socialdemokraterna, val, valet, valet 2006, vänster

Liknande inlägg

3 kommentarer to “Björklund och den politiska kompassen”

  1. Jag får inte ihop Sveriges placering på din karta med den ultrarepressiva politik Sverige bedriver i frågor om knark, prostitution, alkohol med mera. Sverige är bland de minst socialt frihetliga länderna i Europa.

  2. Jag gjorde en helt ovetenskaplig undersökning av centerpartister i Political Compass på facebook, och det är faktiskt riktigt intressant läsning. Centerpartister är ganska väl utspridda på den horizontella grafen, men vi klumpar ihop oss på den vertikala grafen.

    Jag ska skriva ett eget blogginlägg om detta senare idag, tänkte jag, om jag får tid, men den bild jag tänkte använda finns redan uppladdad på min host.

  3. Blogge, som framgår är det inte jag som placerat Sverige där, utan skaparna av kompassen, men jag kan inte tycka att det är helt fel i jämförelse med övriga länder. Svenskar (och deras politiker) har en tämligen frihetlig syn på t.ex. förhållanden (registrerat partnerskap, snart äktenskap, reglering av samboförhållanden, yttrandefrihetslagstiftning, religiös frihet etc).

    Dock finns ett antal frÃ¥gor, delvis av symbolkaraktär, som du räknar upp där Sverige mÃ¥hända är mindre liberalt än mÃ¥nga andra länder. Men pÃ¥ det hela taget hÃ¥ller jag nog med om omdömet. Märk väl att Sverige befinner sig nära ett “neutralt” läge pÃ¥ den frihetliga skalan; det är bara i relation till andra länder det kan uppfattas som liberalt.