Alliansdagen nystart för Alliansen?
Inför dagens firande av maktskiftet i Sverige har Alliansens partiledare börjat synas tillsammans. Inte minst har statsministern höjt svansföringen något och talat mycket med media om vad regeringen har åstadkommit och hoppas åstadkomma.
Mycket av kritiken mot regeringen, även frÃ¥n borgerligt hÃ¥ll, det senaste Ã¥ret har handlat om bristen pÃ¥ kommunikation. Leif Lewin upprepar den kritiken pÃ¥ DN Debatt1. Under det gÃ¥ngna Ã¥ret har företrädare för Alliansen envetet förnekat att det finns brister i kommunikationen, men genom partiledarnas framträdande i SVT:s morgonsoffa i dag verkar det finnas en öppning. I soffan tillstod Maud Olofsson att kommunikationen är “ett utvecklingsomrÃ¥de”.
Samma insikt dominerar statsministerns stora intervju i DN inför ettÃ¥rsfirandet. Han konstaterar att mÃ¥nga inte har upptäckt att de fÃ¥tt sänkt skatt, utan att “försämringarna” har synts mer i den offentliga debatten. Fortfarande finns ett drag av mediegnäll över statsministerns uttalanden, men det är inte lika framträdande längre. Det är mÃ¥hända ocksÃ¥ framgent en viktig insikt som regeringen behöver skaffa sig - rätt eller fel, sÃ¥ lönar det sig ytterst sällan att klaga pÃ¥ media om det inte finns mycket konkreta synpunkter. Allmän kritik mot “mediebilden” bidrar bara till att skapa ökade klyftor.
I Reinfeldts intervju dyker just de argument man borde arbetat med att marknadsföra dÃ¥ de genomfördes upp. Förmögenhetsskatten var orättvis när den drabbade husägare, men missade miljardärer. Förändringarna av bidragssystemen och nystartjobben har bidraigt till att skapa nya jobb. De flesta människor i Sverige har fÃ¥tt det ekonomiskt bättre efter ett Ã¥rs Alliansregerande. Men när förslagen presenterats och försvarats i media har sällan motiven lyfts upp. Istället har de kort och gott försvarats med att “sÃ¥ sade vi före valet”.
En tredje aspekt som Reinfeldt lyfter upp är behovet av att förändra strukturer och att det kan leda till kortsiktig impopularitet, liksom för Tony Blair. Det ligger mÃ¥hända en sanning i det, men även för den lÃ¥ngsiktiga populariteten mÃ¥ste reformer förklaras och försvaras. Häri ligger den stora skillnaden mot hur Alliansen agerade före valet, dÃ¥ man med en moraliskt färgad argumentation ifrÃ¥gasatte det socialdemokratiska maktinnehavet. Samma känsla av att utmana den rÃ¥dande ordningen mÃ¥ste idag förenas med att man tar det dagliga ansvaret för att regera. Reinfeldt antyder att detta är pÃ¥ gÃ¥ng i en intervju i SvD, där han konstaterar att “vi mÃ¥ste skärpa oss lite”.
Inför dagens firande är det således en lite mer självkritisk statsminister och Allians som agerar. Det innebär också förhoppningsvis att Alliansen kan få en nystart, byggd på den känsla man lyckades skapa före valet 2006, snarare än det dagliga gnetandet i regeringskorridorerna.
Läs intressanta inlägg om: politik, alliansen, kommunikation
- För övrigt är artikeln ganska märklig i sin tydliga gränsdragning mellan “konservativ” och “socialdemokratisk” välfärdsstat. När folkhemmet introducerades av Per-Albin Hansson var det inte en socialistisk revolution mot konservatismen. Snarare var det en mycket tidig triangulering, där Hansson medvetet inkorporerade konservativt tankegods i det socialdemokratiska välfärdsbygget. För mig är det oklart varför Lewin är sÃ¥ mÃ¥n om att göra skillnaden större än vad den är. [↩]
Liknande inlägg
Anledningen till att Lewin, men också andra statsvetare, förfar slarvigt med sanningar på DN Debatt är helt enkelt därför att de inte skriver där i syfte att sprida sin vetenskap, utan för att tycka och utöva makt som individer - men med kraft från sina fina titlar.
Jag uppfattar t.ex. Lewin som sosse, Ulf Bjäreld är ju öppet (s) - även om redaktörer på debattsidor aldrig skriver ut det så att pöbeln förstår, Marie Demker ligger väl också i vänsterfacket, likaså Sören Holmberg (även om den senare oftast har vett att inte vinkla sig så hårt i debatten som övriga). Typ. Sedan finns det väl också en mer konservativ falang, men de börjar väl dö ut på institutionerna nu. Bland yngre statsvetare finns väl kanske någon enstaka liberal - men de flesta borgerliga med samhällspolitiskt intresse tycks välja nationalekonomin som disciplin.
Den gamla goda regeln om att ingen skriver på DN Debatt utan ett eget intresse i grunden att driva politiken i en viss riktning håller oftast.
En rätt sÃ¥ bra intervju med Reinfeldt — han har t.ex. en poäng i att ingen nog vill tillbaka till det gamla systemet vad gäller fastighetsskatt. Ã… andra sidan är det mÃ¥nga av mina Stockholmsbekanta som oroar sig över hur just den kommer att utformas. (Här verkar faktiskt, bisarrt nog, Skatteverkets lösning vara det rimligaste förslaget.)
Regeringen lutar sig ocksÃ¥ pÃ¥ att medelklassen, den som drabbas av värnskatt — skatten som ingen vill ha och ingen kan avskaffa — mm, fortfarande är tÃ¥lmodig. Men det kan pÃ¥pekas att ur ett internationellt perspektiv sÃ¥ rusar skattesatserna snabbt i höjden. Om Sverige ska vara en kunskapsnation, varför fÃ¥r man sÃ¥ lite för sina lÃ¥nefinansierade Ã¥r pÃ¥ universitetet? (Denna kritik kan man lägga vid tidigare regeringars dörrar.)
Det kunde som jag ser det också vara ideologiskt rätt att öka valfriheten. Även om skatterna i grunden minskar friheten så är de uppenbarligen inte så sexiga. Kanske finns det alternativ? Bildtregeringen införde ju t.ex. skolpeng och friskolor. Landstinget i Stockholm gör en liknande vårdreform om jag förstår rätt.
Slutligen, en del av formuleringarna är, om än korrekta, lite aviga och borde nog slipas till mer kraftfulla och positiva uttalanden.
Leif Lewin är faktiskt inte sosse, utan är en gammal medlem av Föreningen Heimdal och föregångaren till Fria Moderata Studentförbundet (Konservativa studentförbundet). Han var med i Högerpartiet, men lämnade det när Gunnar Heckscher fick sparken av partiet i 1965.
Jag noterade också det, men kan väl konstatera att även Lewin förändras med ålder. Oavsett färg, så verkar statsvetare vara överens om att välfärdsstaten, som den ser ut, är bra och inte bör förändras. När Fan blir gammal, blir han religiös.