Marknadsekonomi för konsumentorganisationer
Svenska bönder har det inte lätt - under lång tid har de beskyllts för att vara kravmaskiner i EU:s jordbrukspolitik. När de nu börjar agera som rationella företag på en marknad, kritiseras de för att de tar betalt för sina produkter.
Kraven från mjölkproducenterna om högre betalning kommer av två skäl; bl.a. genom subventionerna av biobränslen, så har råvarorna för mjölken - fodret - ökat i pris och dessutom ser vi en snabbt ökande efterfrågan globalt, vilket innebär att mjölkprodukter kommer att bli mer attraktiva att exportera. Man behöver inte vara professor i ekonomi för att inse att båda dessa mekanismer innebär en prispress uppåt. Egentligen borde vi vara glada åt att jordbruket och livsmedelsindustrin alltmer fungerar som en normal bransch, med minskat beroende av statlig styrning och offentliga bidrag.
Men icke så, Sveriges Konsumenter tycker att det är en väldigt stor höjning jämfört med inflationen. Detsamma tycker DN:s ekonomiskribent Johan Schück, som antyder att priset på mjölkprodukter kan tvinga fram en höjd ränta. De jordbrukare som har vett att ta betalt för sina tjänster och produkter ska med andra ord hållas ansvariga för boendekostnaden.
Hur vill kritikerna ha det egentligen? Vill de ha marknadsekonomi, så borde de inte klaga när den fungerar, eller vill de ha en reglerad och korporativistisk sektor, där fasta priser avgörs i förhandlingar mellan producenter och konsumenter? I så fall borde man bejaka dagens europeiska jordbrukspolitik. Att drömma både om en fri marknad med priser på subventionerade nivåer låter sig inte göras.
Feminister brukar ibland tala om “dubbel bestraffning” som en manlig härskarteknik. Det har onekligen likheter med hur konsumenter ser pÃ¥ svenskt jordbruk - vill de ha subventioner och regleringar sÃ¥ är det fel, men lika fel är om de vill ha en fungerande marknad.
Läs intressanta inlägg om: politik, marknadsekonomi, jordbruk, livsmedel
Etiketter: ansvar, ekonomiLiknande inlägg
I princip är väl höjda matpriser inflationsdrivande eftersom de ingår i KPI, om jag inte minns fel. Därav räntekommentaren kan man anta.
Om subventionerna till bönderna minskas så har jag personligen inget emot att de väljer den marknadsekonomiska vägen. Det är i slutänden sundare. Jag vet inte riktigt hur hela bilden ser ut dock. Om det innebär bidrag och stigande priser så kan skattebetalaren kanske inte klandras för att undra.
Tom - SÃ¥ vitt jag har förstÃ¥tt det är mjölkbönderna garanterade ett viss minimipris, eller i alla fall en viss ersättning om ett visst pris inte uppnÃ¥s. Vilka övriga villkor detta har vet jag dock inte. Men jag har för mig att höjda inköpspriser leder i alla fall minskade skattesubventioner = bra för alla med höjda priser, förutom för Arla dÃ¥…
Jag skrev själv en kommentar om Arlas hyckleri nu när de tvingas höja inköpspriserna för sina leverantörer:
Arla ljuger så bra!
Oavsett vilket så är <i>egentligen</i> höjningen inte så exceptionell, problemet är bara att de gör en stor höjning i en klump utan att ha gjort det på länge tidigare.
Priset som gick till mjölkbonden innan var ju ungefär samma, icke inflationskompenserat, som på 80-talet! (Nötkött har för övrigt haft en liknande prisutveckling.) Pappa har fört statistik över priserna han fått ut och ett tag gick de till och med baklänges, så att de fortfarande (innan nämnda höjning i varje fall) var det ungefär jämförbara med de priser som hölls för 20 år sen. Tyvärr vet jag inte om det finns liknande statistik på nätet någonstans, har letat bland annat på atl.nu men inte hittat något.
Mjölkpriserna har alltså inte utvecklats i närheten av utvecklingen av KPI i övrigt, med andra ord. Undra på att han (som så många andra!) slutade och började jobba med annat? Eller att Arla i förlängningen fick problem att hitta tillräckligt många leverantörer? Jag är i varje fall inte förvånad.
Att lantbrukarna fÃ¥r betalt för mjölken tycker jag i högsta grad är skäligt, sÃ¥ länge inte pÃ¥slaget fastnar i leverantörskedjans olika led. Även jag har rt att förstÃ¥ varför konsumentorganisationer ser sig nödgade att per automatik gÃ¥ ut och ifrÃ¥gasätta varför mjölkbönder vill ha ordentligt betalt för högvärdiga livsmedel. Jämfört med alla pengar svenska hushÃ¥ll lägger ut pÃ¥ s.k. “skräpmat” är det futtigt att gnälla över nÃ¥gon krona pÃ¥ mjölken.
Om oljan och bensinen går upp och spannmålet går upp p g a globala händelser, är det väl inte konstigt att jordbrukets produkter går upp. Nu har kineserna börjar dricka mjölk (och Arla finns redan i Kina) och Indien och Argentina stoppat exporten av mjölk. Mycket riskerar också att hamna i etanolframställningen för att vi ska kunna köra bil (vem sa något om bensinpriserna?) Lars Jonsson drar konsumentorganisationerna över en kam, men vi har inte ojat oss, se http://www.konsumentsamverkan......r/arla.htm
eller vad vi redan 3 september skrev om matpriserna:
http://www.konsumentsamverkan......priser.htm
Vi håller med om att man ska inte yttra sig om man inte vet sambanden, men jag kan förstå att en fackföreningsstyrd konsumentorganisation (som ojade sig) alltid ser ensidigt på prishöjningar, men inte på lönehöjningar. Lars, skilj på oss, även om numera namnen är svåra att skilja på, sedan man nästan tog vårt namn.
Nej det är bara början, matpriserna är hotade liksom klimatet och av kriget om råvarorna för etanolframställning. För vem vill ställa bilen?
Men visst ska Arla dela med sig av prishöjningen, annars säljer nog bönderna all sin mjölk till Tyskland som betalr mer för mjölken.