Smartast än om rondellhundarna
Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, skriver i SvD om varför yttrandefriheten måste innebära rätten att kränka religiösa tabun. Även om udden främst är riktad mot de som känner sig kränkta över Vilks teckningar av Muhammet, finns det en hel del att tänka på för alla människor som springer omkring och känner sig kränkta i Sverige idag.
Bauhn gör en viktig distinktion, som lätt går förlorad i den allmänna och upphetsade debatten; det är skillnad på personskada (t.ex. genom pedofilrykten på Internet) och övertygelseskada (där någon känner sig kränkt därför att andra inte delar ens övertygelse). I en sekulär demokrati kan man inte reglera övertygelseskador, eftersom rätten att ifrågasätta andras övertygelser är en grundbult i det demokratiska samtalet.
Även om det just nu handlar om förhållandet mellan yttrandefrihet och Islam, finns det många i Sverige som borde ta sig en funderare kring vad Bauhn skriver. De som kräver lagar mot könsdiskriminerande reklam (snarare än den självreglering som idag finns), de som försöker tysta sverigedemokrater med hot (snarare än med argument) och de som finns andra kanten av den religiösa skalan och vill stoppa biblar på hotellrum har stödjer precis samma krafter som islamisterna; ett mer intolerant samhälle där andras åsikter och tro ska regleras och kontrolleras.
Däri ligger storheten i Bauhns artikel; samtidigt som den utgör ett kraftfullt försvar för Lars Vilks rätt att häda, är den också ett memorandum till alla de grupper i Sverige som, av det ena eller andra välvilliga skälet, vill inskränka vår yttrandefrihet. De som vill försvara Vilks rätt till yttrandefrihet, måste också kritisera alla de ingrepp i densamma som krävs från andra håll.
Läs intressanta inlägg om: politik, yttrandefrihet, rondellhundar, lars vilks
Etiketter: försvar, yttrandefrihet
Liknande inlägg
Jag anser som du att Per Bauhns artikel är väldigt bra skrivet. Han har rätt rakt igenom. Det är en sak som jag måste tillägga till hans resonemang. Det är att Lars Vilks har rätten, både lagligt och moraliskt, att rita sin rondellhund på Mohammed. Men Vilks syfte var att provisera vilket gör honom till en skitstövel i min mening. Det kan väl inte vara en så pass springande punkt i hans liv att han bara är tvungen att måla av Mohammed. Dvs, han proviserar och med avsikt sårar människor helt i onödan. Om debatten hade varit om barn i skolan skulle ha varit tvungna att avstå från sexualundervisning för det är tabu inom islam att diskutera detta (hypotetisk diskussion) så skulle det vara skadligt för samhället. Men vilken skada åsamkas samhället för man undvikar att rita av Mohammed? Ingen skada alls. Dvs, Lars Vilks rondellhund är fullständigt onödig.
Men jag försvarar ändå Laras Vilks rättighet att måla sin rondellhund för jag vill ha skyddet den dagen någon försöker ta sexualundervisningen ifrån barnen (exempel).
Stefan
Stefan, man skulle kunna komma med argumentet att ingen konst som över huvud taget riskerar att provocera någon är onödig i sådant fall och borde undvikas.
Detta är ett farligt ställningstagande. Konsten är ett viktigt redskap för just det ifrågasättande som är så viktigt att bevara. Man skulle vidare kunna argumentera för att Vilks’ provokation tjänade ett viktigt syfte, nämligen att det satte fokus på intoleransen som finns hos många muslimer.
Det vore ett slags skada på samhället, om än indirekt, om intolerans tilläts frodas. På det här viset har den ifrågasatts och hängts ut. Så jo, att undvika att rita av Mohammed kan nog orsaka samhället skada, om man är villig att vara lite långsökt i sina resonemang.
Wilhelm, handen på hjärtat. Tror du att publiceringen bidrar till att intoleransen minskar?
Själv tror jag att de stora flertalet troende muslimer som faktiskt tolererar våran yttrandefrihet är de som drabbas hårdast. De förstår inte varför vi måste använda våra rätt till att såra dem. Samtidigt så lever och frodas de extrema islamisterna på den uppståndelse som blivit.
Publiceringen må ha skett i all välmening, men tyvärr får den precis motsatt effekt. Vi måste lära oss att yttrandefrihet kommer med ansvar. Ansvar att ta hänsyn. Det är inte OK att göra hundratusentals människor ledsna bara för att “vi får”. Strunta i fundamentalisterna för ett ögonblick. De är väldigt få och det handlar inte om dem.
Thomas:
Nej, jag tror inte att intoleransen minskar. Men allmänhetens medvetenhet om intoleransen ökar, är jag rätt säker på. Det är i sig inte helt oviktigt. Vi kan bara bekämpa det vi känner till. I längden kan det bidra till att intoleransen minskar.
Du har rätt om hänsyn. Samtidigt tror jag att den som blir sårad av publiceringen är lite för religiös för sitt eget bästa. Jag tror på religionsfrihet, men jag tror också att ett samhälle där ingen anser sitt öde vara styrt av en sagofigur är något att sträva efter.
Wilhelm, jag tillhör nog dem som tycker att allmänhetens medvetenhet i just den här frågan har en nivå som knappast behöver höjas. Om det är nånting som bör lyftas fram så är det hur vanliga muslimer upplever det. Media idag handlar bara om våra rättigheter gentemot extremisterna och vi spelar dem i händerna hela tiden. Provokationer är inte rätt sätt att lösa problemet på. Dialog och hänsyn räcker mycket längre.
Man kan inte vara speciellt säker och trygg i sin tro, om man blir så ledsen/kränkt/upprörd/aggressiv/ för en sån här sak.
Till skillnad från flera komentatorer tycker jag inte Per Bauhns resonemang håller . Han anser att Vilks genom sitt tilltag endast kränker en religiös uppfattning , inte “en levande person” . Nej , men en död - Muhammed . Jämförelsen mellan muslimer å ena sidan och vegetarianer eller feminister å den andra håller inte . Muslimerna känner sig sårade därför att den gestalt de sätter högst har blivit kränkt . En relevant jämförelse vore om ens egen bortgångne far förhånades och skändades .
Ingen vettig människa finner något försvar för de vedervärdiga dödshot som en tydligen perifer islamistisk våldsorganisation uttalat . Men en trolig majoritet av svanskarna uppfattade dessförinnan Vilks tilltag som meningslöst . Vad var syftet ? Själfallet har han laglig rätt att teckna vad han vill . Men rondellhunden var “värre än ettt brott - den var en dumhet “!
Jag tyckte att professor Bauns artikel var väldigt väl skriven och den belyste verkligen problemet på ett sätt som gör att de flesta måste inse hur tokigt det vore att låta “övertygelse skadan” väga tyngre än våra demokratiska grund pelare; i detta fall yttrandefriheten. Därför håller jag med Wilhem Svenselius i debatten på denna Blog. Jag tycker absolut att det är viktigt att belysa detta intolerans problem som vi har i Sverige. Kanske bottnar det i att vi i Väst Europa traditionellt har varit för dåliga på att kräva saker av våra invandrare? Jag kan tänka mig att man i USA, t.ex. kräver mer och därför inte har samma problem. Med att kräva saker menar jag att man självklart ska kräva av nya medborgare att de accepterar de lagar och den kultur som redan finns i landet de sökt sig till. Det är inte som om Sverige var obebott innan dessa nya medborgare kom hit. Om vi inte tar tag i detta problem nu, så riskerar det att bli ett våldsamt slut i framtiden istället. Vi måste lära oss att ställa krav och att kräva att få informera och utbilda nya medborgare i hur vi i Sverige vill leva. Och om de inte tycker att våra lagar stämmer med hur de önskar leva så kanske de mår bättre av att bli medborgare i något annat land?
Men snälla Per-Anders Holkers då, vad är det du skriver? Om Muhammed är att anses som alla muslimers avlidne far, varför ska inte Jesus anses som alla kristnas far? Eller Moses som alla judars far? Och så vidare…. Betyder det att du tycker att all religiös hädelse, kritik eller avståndstagande (agnostikers och ateister t.ex) ska förbjudas? Och att det ska i lag begränsa yttrandefriheten? Eller är vi tillbaka till en special behandling av just islam?
Per-Anders
Du har inte fattat något. Att provocera tillhör konstnärens privilegium.
I fallet rondelhunden ville dessutom prof. Vilk bevisa något. Det lyckades han.
Bl.a. visade han att vår regering tar hänsyn till vissa muslimernas “rör inte min övertygelse” känslan men struntar i andra gruppers avsaknad av trygghet. Judar tillråds av polisen att inte bära David stjärna synligt, en idiot till rektor förbjuder elever bära fotbollströjor med svenska flaggan på osv. osv.
Per-Anders. Jag anser din passivitet som värre än ett brott. Du försvarar odemokratiska krafter. Förråder gärna vårt lands kultur, traditioner och moraliska principer för lugnets skull.
Den Mohammed man tillber inom islam är inte en person som någonsin har levat, precis som den Jesus man tillber inom kristendomen inte är den Jesus som levde för två tusen år sedan. Det man tillber är en sagofigur, en idealiserad religiös gestalt. Kanske baserar sig denna på en fysisk person som levde någon gång för länge sedan. Kanske inte. Vi kan inte med fullständig säkerhet säga om det fanns en Jesus, men även om han fanns kan vi vara ganska säkra på att han inte kunde utföra mirakel.
Att man i många olika kulturella verk, både i modern och svunnen tid, åskådliggör personer som har levat i verkligheten är ingen nyhet. Gemensamt för nästan alla sådana verk är att man överdramatiserar och ändrar i historien (om man ens känner till hur det var från början) för att få en bättre historia. Här är det självklart att karaktären i filmen är skild från den människa som existerade i verkligheten. En kränkning denne kan därför inte rimligen ses som en kränkning av den fysiska personens efterlevande, etc.
Intressant och spännande kommentarer.
För min del är det angeläget att göra klart skillnaden mellan att försvara rätten till publicering (vilket jag kommer att fortsätta göra) och att försvara den enskilca publiceringen. SvD:s ansvarige utgivare har en bra kommentar kring detta. Jag tycker även signaturen thomas har ett par vettiga poänger i sin kommentar.
Däremot skulle jag inte vilja göra den distinktion mellan kränkta religiösa uppfattningar och andra uppfattningar som Per-Anders gör. Religiösa föreställningar må vara väldigt starka för individerna, men så kan t.ex. även föreställningar om jämställdhet eller djurrätt vara (t.o.m. så starka att människor riskerar fängelse för att hävda dem på olagliga sätt genom direkt aktion).
Det är förmodligen omöjligt att inskränka rätten till “kränkande” religiösa bilder med mindre än att man inför en allmän hädelseparagraf, med de förödande konsekvenser för yttrandefriheten detta skulle få.
Egentligen är det två debatter - en om publiceringen i sig är riktig och en om rätten. Jag tyckte att publiceringen var en onödig provokation, men nu när den är gjord måste jag försvara NA:s och Vilks rätt att häda.
Att hantera muslimer som hundar är ännu inte vanligt här i Sverige. Upprördheten och demonstrationerna visar att hoppet om rättvisa fortfarande finns och att infödda sekulariserade svenskar fortfarande vågar visa solidaritet.
I USA där rasismen och krigshetsen pågått längre har den dock gett resultat. En bild av en misshandlad muslimsk krigsfånge som hund – med USA-soldaten Lyndie England i andra änden av kopplet – fick spridning i världspressen.
Varje enskild publicering av Lars Vilks så kallade rondellhund är i sig själv lika betydelselös som konstverket i fråga. Taget i sitt sammanhang däremot, med den svensk ”militär närvaro” i Afghanistan och med den svenska borgarklassens allt mera påtagliga krigsaktivism – se till exempel DN:s ledare ”Terrorns torpeder” – är den upprepade publiceringen av hundbilden att betrakta som hatpropaganda.
Betydelsen av upprepning konstaterade en av de mest framgångsrika experterna på området, de tyska nazisternas propagandaminister Josef Göbbels: ”Den mest lysande propagandistiska teknik kommer inte att leda till framgång om inte en grundläggande princip ständigt hålls i åtanke – den måste begränsas sig till ett fåtal punkter och upprepa dessa gång på gång” (min översättning/FT)
Tok-Fred skickar runt samma inlägg på alla bloggar.
Rondellhundsmuhammed demonstrerar skillnaden mellan det moderna samhället (det efter upplysningen kan vi kalla det) och det pre-moderna. en skillnad som uppenbarligen existerar i all välmåga i dagens Sverige. Sedan känns reaktionerna dessutom milsvitt skilda mot när Rushdie dömdes till döden — det är ju också en intressant förändring.
Så det är inte alls ett onödigt verk enligt min mening. Snarare tvärt om.
Det moderna samhället (jag går gärna med på att kalla det för “det efter upplysningen”) mördar idag miljoner muslimer i religionens namn. Visserligen inte som under kolonialtiden i den kristna religionens namn utan i namn av muslimernas fasthållande vid sin religion och kultur.
Lika lite som under den viktorianska eran - eller för den delen korstågen - handlar det om religion. Det gäller i stället nu som tidigare handel, råvaror och strategiskt viktiga positioner.
Någos som Vilks hundkonster bidrar till att motivera genom att få de imperialistiska angriparna att framstå som mer civiliserade än de angripna muslimerna.
Muslimerna känner sig sårade därför att den gestalt de sätter högst har blivit kränkt .
Holkers argument är inom parentes sannolikt en förolämpning mot den troende muslimen; att säga att Muhammed sätts högst är att glömma bort Allah. Vi får hoppas att han inte blir mordhotad för sitt hånande av en miljard benhårt troende.
Sedan är hans argumentet rangligt; med samma princip borde man inte få publicera hånfulla bilder och uttalanden om t.ex. George W Bush, som både lever och cirka 100 miljoner människor tycker bra om (antagande en approval rating på 30%). Var är ramaskriet? Nej, som läsaren kanske inser är det ursprungsargumentet som är absurt.
Peter, belyser det inte snarast en annan intolerans än den påstådda svenska?
Vilka miljoner är det, Fred? Var specifik.
Om du verkligen tycker att Sverige egentligen är lika goda kålsupare som Iran (eller värre, eftersom vi hycklar?), tja, då måste det kännas konstigt att inte det religiösa gardet knackat på din dörr ännu.
Nej, de som uppviglar till ett aktivt hotellval hos konsumenter stödjer icke »precis samma krafter» som de som uppviglar till statligt eller privat av offrens åsikter eller yttranden berättigat våld mot andra människor. Men det är klart: ateisten kallas militant när hon uttrycker sin mening, teisten när hon spränger sina medmänniskor i bitar – eljest kunde ju rapporteringen tyckas obalanserad och antireligiös.
För övrigt använder du semikolon helt fel; kolon vore en lämplig ersättning i alla fall. Att dessutom kommatecknet i princip aldrig hör hemma fundament och huvudverb emellan kunde också vara värt att lägga på minnet.
Ett svar i samma anda som Toms fråga är “We don’t do bodycounts”.
När det gäller Iran är dessa av allt att döma de som kommer näst bland USA:s angreppsmål. Vilket givetvis medför att många svenskar känner sig kallade att fördöma även detta land.
Wilhelm, kommentar #2
Du skriver att konsten ibland provocerar. Det gör den. Men provokationen måste ha ett annat syfte än självändamålet att provocera. Jag kan provocera folk genom olika uttalanden som gör att några reagerar starkt, andra mindre starkt. Gör jag rätt om jag provocerar? Ibland ja, ibland nej. Oftast är nej-tillfällena när jag sårar någon helt utan anledning. Konsten måste också ha en ja/nej-bit. Konsten har inte ett privilegium att ha rätt att alltid provocera. Lars Vilks säger själv att det var mer på skoj han gjorde hunden. Det var ingen stark “rättspatosdrivkraft” som gjorde att han fattade pennan. Dvs, han tycker själv att det är en struntsak i sig. Då kunde han ha låtit bli. Han visste att reaktionen skulle bli stark beroende på Jyllandspostens historia.
Vi alla har många rättigheter när det gäller yttrandefrihet. Men vi har ett lika stort ansvar som säger att vara en skitstövel kanske inte är olagligt men så beter sig ingen vuxen (åtminstone inte i Sverige). Lars tänkte inte sig för och borde ha varit tydlig att han menade ingen illa och bett om ursäkt. Så uppfostrar vi våra barn att bete sig och då borde vi vuxna följa exemplet.
Stefan
Stefan har en poäng som är ovanlig i debatten. Han tar upp konstnärens ansvar för verket. I detta fall var ansvaret inte heller indirekt genom vad någon av åskådarna läste in utan direkt genom Lars Vilks egen rubricering av verket.
Nästa fråga är hur sveriges media förhållit sig. Inte i fall tryckfrihetsförordningen borde inkränkas, det kommer ändå genom EU-regler - läs grundlagsutredningens förslag - utan om det är rätt att bejaka att privatkontrollerade media kan utnyttja sitt oligopol till att driva en politisk hetskampanj för att vinna “hearts and minds” för det svenska deltagandet i “Kriget mot terrorismen”.
Visst måste vi försvara yttrande- och tryckfriheten även när denna utnyttjas av sådana som strävar efter att piska upp rasistiskt (”etniskt”) eller religionshat. Vi måste till och med försvara religionsfriheten mot ateismen och till och med mot sekularismen när dessa används som verktyg för hets och krigspropaganda.
per-anders holkers
Tom , om du läser mitt inlägg lite grundliqare framgår det att jag talar om den m ä n s k l i g a gestalt muslimerna sätter högst - och därmed är inget sagt om Allah !
Till övriga kritiker : Jag ropar inte på lagstiftning , menar bara att tryckfriheten förutsätter omdöme hos den som utnyttjar den . Vilks får gärna publicera hur mycket dumheter han vill - det återfaller bara på honom själv och hans tanklösa supportrar . Att provocera för provocerandets egen skull är meningslöst . För övrigt - och det är viktigt - är det lite väl anspråksfullt av Vilks att klassa rondellhunden som k o n s t .