Utopismen får inte ersättas av cynism i gymnasiet
När gymnasiereformen genomfördes 1992 var den borgerliga regeringen som verkställde beslutet, även om Moderaterna och Folkpartiet hade röstat mot reformen våren 1991, före riksdagsvalet. Som förre folkhälsoministern skriver på DN Debatt var det en god tanke att alla ungdomar efter gymnasiet skulle ha grundläggande behörighet till högskolan och därmed möjlighet att välja väg senare i livet.
Tyvärr har verkligheten visat att reformen haft inbyggda problem. Idag slutar ungefär var fjärde elev utan fullständiga betyg och Morgan Johansson funderar över om det kan ha samband med den försämrade psykiska hälsan hos ungdomar. Klart är att det individuella programmet inte upplevs som en framgång av de elever som befinner sig i det. Det är inte att undra över att partierna ett efter ett har släppt stödet för gymnasiereformen. Först Moderaterna och Folkpartiet, som aldrig gillade den från början, sedan Centerpartiet och nu efterlyser Morgan Johansson en omprövning hos Socialdemokraterna.
Givetvis är det bra att partier lämnar utopiska ståndpunkter som inte tål konfrontationen med verkligheten. Skolan är en alltför viktig och långsiktig verksamhet för att styras av starka ideologiska låsningar och snabba lappkast vid varje majoritetsskifte. Samtidigt är det på sin plats att varna för en alltför långtgående cynism i skolpolitiken, där “skoltrötta” elever eller sådana som anses svaga i de teoretiska ämnena endast skuffas undan på en yrkesutbildning. Att negligera vikten av hög kvalitet i yrkesutbildningen gynnar varken de ungdomar som studerar där eller den ekonomiska utvecklingen.
Det är ingen slump att Svenskt Näringsliv har haft en mer avvaktande attityd till en ny gymnasiereform än Moderaterna och Folkapartiet. Företagen vet mycket väl vilka krav det moderna arbetslivet ställer och en återgång till renodlat praktisk yrkesutbildning är helt ointressant ur deras synpunkt. När Socialdemokraterna nu öppnar för en diskussion är det därför angeläget att börja med att ställa frågan vad man vill att yrkesutbildningen ska vara - förvaring eller en modern och konkurrenskraftig utbildning för anställda i ett modernt arbetsliv? Även om svaret på den retoriska frågan är självklart, så har det ingalunda varit så i den politiska debatten tidigare.
I en intressant (om än retoriskt tydligt vänstervinklad) genomgång beskriver Umeå-forskaren Lisbetht Lundahl den historiska debatten kring yrkesutbildningen och följderna av gymnasiereformen. Ett viktigt resultat av hennes studier är att yrkesutbildningen har varit “utbildningspolitikens styvbarn” och aldrig varit riktigt intressant förrän den integrerades med övriga program i gymnasiereformen. När det nu är aktuellt att göra om yrkesutbildningen ytterligare en gång är det viktigt att den inte på nytt förpassas till utbildningspolitikens bakgator.
Inte minst måste en reform bygga på de kunskaper som finns i de svenska företagen och fackföreningarna, som alla vet hur viktigt det är att utbildningarna håller hög kvalitet, oavsett högskolebehörighet eller ej. När Socialdemokraterna sträcker ut handen bör skolminister Jan Björklund fatta den och själv vara beredd att lägga bort de ideologiska skygglapparna. Förmodligen har varken Socialdemokraterna eller Folkpartiet sanningen om hur en bra yrkesutbildning bör vara utformad, men det är troligt att den ligger någonstans mittemellan dessa två tidigare ytterligheter.
Läs intressanta inlägg om: politik, utbildning, gymnasieskolan, gymnasiereformen
Etiketter: barn, Centerpartiet, ekonomi, Folkpartiet, ideologi, Jan Björklund, konkurrens, Moderaterna, skola, Socialdemokraterna, utbildning, val, valet, vänsterLiknande inlägg
Apropå omprövning av utbildningsmål:
Jag har hittat material från företagsledarutbildning (2×3 veckor) på Yxtaholm 1964. Det var många både då och senare framstående deltagare. Föredragshållarna var av högsta klass. Ämnena var viktiga.
I ett avsnitt fick vi befolkningen beskriven i form av en normalfördelad intelligenskurva. De 27 % med högsta IQ kunde enligt forskningsresultat anses studentexamenskapabla; vid den tiden fanns enligt min notering i marginalen planer att öka kapaciteten till 33 %. Dessa personer kunde väntas klara av arbeten innehållande ”val”, en del av dem kvalificerade tekniska och vetenskapliga uppgifter och några få högsta administrativa och vetenskapliga befattningar.
Hälften av alla kan inte lära sig främmande språk. En sjättedel kan inte lära sig division. Denna del av befolkningen ansågs på kursen vara i farozonen för mekanisering. (Det var långt före ”globaliseringen”; nära i framtiden låg nedläggningen av tekoindustrin.)
Jag vet inte om detta numera kan anses vara en riktig beskrivning av verkligheten och om det är förenligt med den utbildningspolitik som förts och förs - eller om resonemanget ens är rumsrent numera.
Helt rumsrent är nog inte resonemanget idag
Men det finns fortfarande poänger i att resonera kring människors olikheter, där man idag tenderar att grovt underskatta t.ex. hantverksskicklighet och bara värdera teoretisk kunskap (det är ett misstag bara den som inte behövt anställa hantverkare kan göra, f.ö…)
Jag tror nog att de flesta ungdomar kan lära sig mer än vad man tror, men det beror både på intresse och timing. Morgan Johansson har en poäng när han skriver att intresset för att återvända till skolbänken mycket väl kan komma i 25-30 årsåldern och att utbildningssystemet måste vara mycket mer flexibelt för att kunna hantera detta.
Cynism? Nej cynism är att påstå att alla är lika begåvade dvs det fínns inga lågbegåvade! Det är ju det sossarnas skolfilosofi bygger på. I praktiken kvalificerad dumhet och ett förnekande av verkligheten. När man tror att de som inte kvalar in på gymnasiet skall kunna nå högskolebehörighet då är det fråga om kriminell dumhet.
Vilket är bäst: Att låta dem misslyckas på IV-programmet eller att på ett tidigt stadium slussa över dem till en praktisk yrkesutbildning, skala ner teoriämnena till en nivå som de har en chans att klara och att de därmed kan fullfölja och bli godkända på någon utbildning överhuvudtaget??
De som vill komplettera till högre nivå kan göra det i efterhand.
Pga av den nuvarande sosselinjen så har vi fått tusentals individer under 30 år som inte är godkända på någon utbildning alls och är förtidspensionerade.
Verkligheten har kommit ikapp sossarnas lögnmaskineri, men det tog tid.
Bernt Johansson
http://www.brj2535.wordpress.com