Krishantering på efterhand
Mats Odell försökte idag återställa något av sitt skamfilade rykte i samband med Carnegie-affären, genom att tala om att han redan i fredags förutsåg att det skulle bli “stora problem” för Karin Forseke och Urban Funered om de skulle fortsätta som rådgivare för försäljning av statliga bolag.
Men det ger bilden av en efterhandskonstruktion. Om finansmarknadsministern nu var så förutseende, varför sparkade han dem inte omedelbart? Istället tog det mer än två dygn innan Forseke lämnade sitt uppdrag som ordförande för det råd som skulle vara behjälpligt vid försäljningarna och ytterligare två dygn innan Funered avgick som statssekreterare. Det tog också flera dagar innan Carnegie, mer eller mindre frivilligt, skildes från sina uppdrag i samband med försäljningar av statliga bolag.
Istället ser vi en klassisk brist på krishantering. I teorin är det lätt att krishantera - ta kommandot över informationen genom att dels centralisera den och dels vara generös med information, lägg korten på bordet - fram också med nästa obehagliga besked innan det grävs fram, visa ödmjukhet och handlingskraft - be både om ursäkt och visa att du gör vad som krävs för att det inte ska upprepas. Men i praktiken visar det sig gång på gång att politiska ledare har svårt att ta till sig receptet.
Istället för att visa öppenhet, sluter man sig och börjar tala om “mediedrev” (det kan visst ibland vara frågan om mediedrev, men att tjurskalligt göra journalisterna till fiender när man redan är i en utsatt situation är knappast konstruktivt). Istället för att själv ta kommandot, avvaktar man och låter händelser i omvärlden diktera det egna agerandet (som att yttre tryck, snarare än ministerns agerande tvingar medarbetare att sluta).
Skälet till att det är svårt är inte särskilt komplicerat - en minister som behöver krishantering har också tillgång till många ja-sägare och kan alltid hitta tröst istället för hårdföra råd om vad som kan och måste göras bättre. Däremot är det inte självklart vad boten är, annat än tydliga exempel på dålig krishantering. Förhoppningsvis har regeringen och övriga ministrar också lärt sig något av alla turer kring Odell och Carnegie.
Etiketter: öppenhetLiknande inlägg
