Vilken fundamentalism är det som ska bekämpas?
Det ser ut som en tanke, att regeringen läcker beskedet att det blir hårdare tag mot religiösa friskolor samma dag som Skolverket presenterar en undersökning som visar att de religiösa skolorna inte har särskilt stora problem med allsidighet och saklighet.
Det är inte i första hand förnuft och rationalitet som styr debatten kring religiösa friskolor, eller, för den delen, religion överhuvudtaget. Och det är långtifrån bara regeringen. Marita Ulvskog har stått för det mest intressanta inslaget, när hon jämfört skolorna med barnfängelser, vilket hon fått förbluffande lite kritik för. Det märkliga med debatten är att de som försvarar religions- och åsiktsfriheten alla har låtit sig placeras i fundamentalistfacket.
Vidare kan man se hur retoriken håller på att förändras. De skolor som tidigare satts under lupp har varit de muslimska skolorna. I den politiska debatten idag är det främst de kristna skolorna som står i centrum och allra vanligast är att exemplifiera med Plymouthbrödernas skola. Men DN:s bildsättning i nätupplagan illustrerar tydligt att kulturkonflikten kvarstår när de illustrerar religiösa friskolor med tjejer i slöja. Visst finns det en kort passus om en muslimsk skola som inte redoviar sina bidrag i texten, men det är inte där tyngdpunkten ligger. Men bildredaktören har naturligtvis fullt klart för sig hur den underliggande kontexten i debatten ser ut.
Det är svÃ¥rt att frigöra sig frÃ¥n misstanken att Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Marita Ulvskog alla är väl medvetna om hur uttalanden om friskolor tolkas. I sÃ¥ fall är det ett effektivt sätt att spela “invandrarkortet” utan att nÃ¥gonsin ta direkt i den infekterade frÃ¥gan. Men frÃ¥gan är om det är en klok strategi pÃ¥ längre sikt. Jag tillÃ¥ter mig tvivla.
Läs intressanta inlägg om: politik, religion, skolan, friskolor, jan björklund
Etiketter: barn, facket, försvar, Jan Björklund, religion, retorik, skola, utbildningLiknande inlägg
Det skall bli intressant att se hur de har tänkt lösa problemet med att i lagtexten definiera vad som skall utgöra sÃ¥dana “konfessionella bestÃ¥ndsdelar” eller “religiösa inslag” som undervisningen skall rensas” frÃ¥n. Det skall ju bli glasklart vart som är tillÃ¥tet. Vad menas med varje form av “fundamentalism”? Hur skall man t.ex. se pÃ¥ en inte vetenskapligt okontroversiell teori som Ã¥tnjuter makthavarnas gillande?
Man ska desutom komma ihÃ¥g att mÃ¥nga friskolor med religiösa samfund som huvudmän alls inte är registrerade som “konfessionella” hos skolverket. T.ex. gäller detta Plymouthböderna men ocksÃ¥ mÃ¥nga andra samfunds skolor, om jag förstÃ¥tt saken rätt.
Skillnaden mellan en konfessionell friskola och andra är att den konfessionella har särskilda inslag i undervisningen och att dessa har öppet redovistats.
En vanlig friskola med ett samfund som huvudman har sannolikt precis samma problematik, men syns inte i statistiken. Å andra sidan så går det knappast att registrera och bedöma risker med viss religiös tillhörighet hos skolhuvudmän med mindre än att detta är ett intrång i religionsfriheten som strider mot grundlagen.
Kanske kan man begära av stora riksmedia att göra skillnad mellan “konfessionella friskolor” och sÃ¥dana med religiösa huvudmän. Annars kan man inte förstÃ¥ problematiken.
Idag pratar ekot om “Religiösa friskolor” när de rapporterar skolverkets undersökning som gäller konfessionella friskolor. (http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1654313)
[...] med annan etnisk härkomst. En legitim kanal för främlingsfientliga känslor. Läs gärna Henrik Sjöholms kloka inlägg i detta [...]
Rasister hela bunten. De vill bara åt koranskolorna, utmärkta tillskott till landet.
Jag är i och för sig snarast anti-religiös, och får erkänna en viss misstänksamhet mot vad det är för material som lärs ut egentligen. Men i ärlighetens namn så kan man ställa sig samma fråga om den vanliga statsskolan; här fanns en hel del suspekt men politiskt korrekt material vad jag minns. Det kan alltså vara välkommet att kontrollera alla skolors utbildningskvalitet mer stringent, inklusive kommunala sådana, men med tanke på bristen på entusiasm för utbildningskvalitet undrar jag ifall det är sådan omsorg som styr denna fråga. Kanske är det stora problemet för Ulvskog et al snarast att man inte längre har privilegiet att styra utlärningen för alla barn? Religionen har väl alltid varit socialismens emotionella motståndare.
Det man kan sakna är snarast att vissa grupper heller inte kommer att socialiseras med det stora flertalet svenskar i skolan. Detta är väl en av intentionerna, och händer nog även idag. Kan man leva med det? I mitt tycke ja.
(Vad skulle samma debattörer säga om en nyliberal friskola? Eller konservativ?)
Det har ju framgått i de vidare kommentarerna att man egentligen inte vill uppnå mer än vad som är fallet idag, nämligen att skilja konfessionella inslag från övrig undervisning. Det blir därmed symbolpolitik av det hela; genom att lösa ett problem som egentligen inte finns vill man framstå som handlingskraftig.
Överlag kan man fråga sig, mot bakgrund av den alltmer aktiva diskussionen kring religion i Sverige, om det verkligen är så att människors religiositet är det största problemet i det svenska samhället idag?
Varför är det självklart att föräldrar ska ges rätten att med hjälp av skattemedel styra barnens religiösa inriktning genom att placera dem i en viss sorts skola? Kan det inte räcka att föräldrarna har tillgång till 100% av barnens fritid när det gäller religiös indoktrinering? Nästan alla tycks vara överens om att en skola med politisk inriktning skulle vara helt otänkbar. Varför ska annan skattefinansierad indoktrinering i skolan då tillåtas?
Det som är så förvånande är att barnperspektivet nästan helt utelämnats tidigare i denna debatten. Är det rätt mot lättpåverkade barn att redan från dag 1 i skolan lära dem att de tillhör en viss utvald religiös grupp som är överlägsen alla andra religiösa grupper? Att dessutom just deras religion den enda rätta och att andra barn som tillhör andra religioner kommer att brinna i helvetet? Vore det inte bättre om barn från olika kulturer, religioner och socialgrupper fick träffas och lära känna varandra? Låta dem förstå att det finns mer än ett sätt att se på världen och att det finns massor av sätt att leva. Jag tror att experimentet med konfessionella friskolor kommer att ytterligare cementera det redan segregerade samhället.
Att debatten nu kommit att handla enbart om de kristna friskolorna beror på två saker.
1) Det är de enda friskolorna som KD egentligen bryr sig om och vill värna. Att muslimska friskolor tillåtits har de motvilligt tvingats acceptera i religionsfrihetens namn.
2) I Sverige anses det rasistiskt att kritisera islam. Hur nu islam kan vara en ras, men det går säkert att konstruera om man vill.
Varför är det självklart att föräldrar ska ges rätten att med hjälp av skattemedel styra barnens religiösa inriktning genom att placera dem i en viss sorts skola?
Thomas, det är föräldrarna som betalar in skattemedlen i första vändan …
“Överlag kan man frÃ¥ga sig, mot bakgrund av den alltmer aktiva diskussionen kring religion i Sverige, om det verkligen är sÃ¥ att människors religiositet är det största problemet i det svenska samhället idag?”
Att det finns “avarter” som i vissa fall kan vara ett mindre samhällsproblem instämmer nog de flesta i. PÃ¥ det stora hela skulle jag dock vilja veta vari det pÃ¥stÃ¥dda stora problemet bestÃ¥r. - När det gäller vad som tycks vara en urskilljningslös motvilja, som ibland ter sig rent hätsk, mot all religiositet är jag helt oförstÃ¥ende. Jag undrar vad det är som pÃ¥gÃ¥r. Jag förstÃ¥r inte uttalanden som ger uttryck för en inställning som mÃ¥nga gÃ¥nger mest av allt pÃ¥minner om intoleransen och självrättfärdigheten hos sÃ¥dana religiösa fundamentalister man säger sig bekämpa. Religiositet är nÃ¥got mycket varierande och ofta mycket annorlunda än de nidbilder som ibland mÃ¥las upp. Inte sällan dras all religiositet över en kam med utgÃ¥ngspunkt i nÃ¥got skräckexempel eller i vad som verkar vara en egen statisk bild av eller uppfattning (som inte tycks ifrÃ¥gasättas alls) om vad religiositet är. Det hela är mycket märkligt.
Jag håller med om att beskedet om hårdare tag visat sig mest verka vara något symboliskt. Man kan ju notera att uttalandena kom samma dag som Skolverket publicerade en studie som visar att de konfessionella skolorna varken har fler eller andra typer av brister än övriga fristående skolor.