Att vara mot Ryssland är också geopolitik
Jag har ingen egen bestämd uppfattning om planerna på en gasledning på Östersjöns botten. I likhet med många andra tycker jag det är rimligt att ställa höga miljökrav och jag är tveksam till om gasledningen kommer att uppfylla dem. Men det är svårt att vara mot gasledningar i sig, så länge Sverige och andra länder faktiskt använder naturgas (som är långt bättre än olja och kol).
Däremot har jag alltmer börjat reta mig på hur gasledningen debatteras i Sverige. Planerna från det tysk-ryska konsortiet beskrivs närmast som något slags modern imperialism, där man ska påtvinga kringliggande länder sina idéer. I den verklighetsbeskrivning som ett antal politiker ger upphov till är det ensidig rysk geopolitik som är problemet.
På ett plan har debattörerna naturligtvis rätt. Gasledningen är också en säkerhetspolitisk fråga och Ryssland använder - precis som varje annat energiproducerande land - sin gas- och oljeexport i geopolitiska syften. Alltför ofta gör man det dessutom på ett mycket obehagligt sätt.
Men det förbluffande är att samma debattörer glömmer bort att det finns ett gott mått av geopolitisk ambition också i de länder som motsätter sig gasledningen i Östersjön. Det handlar ju inte om att de är mot naturgas, utan om att de istället vill att ledningen ska gå på land. Det innebär i sin tur att de får större möjligheter både att förhandla till sig koncessionsavgifter och, i förlängningen, faktiskt till att påverka distributionen av den ryska gasen.
Den berömda ryska gaskrisen i januari 2006 handlade inte om förhållandet mellan Ryssland och Europa, utan om relationen mellan Ryssland och Ukraina. Det säger sig självt att de länder som idag får köpa gas till subventionerade priser från Ryssland gärna vill vara påkopplade på samma ledning som Centraleuropa. Det blir liksom svårare då för ryssarna att bråka om leveranserna vid oenighet om priset.
Förmodligen finns det, slutligen, goda geopolitiska skäl för Sverige att vara skeptisk till gasledningen, i likhet med övriga länder runt Östersjön. Det är förvisso en respektabel hållning, men den bör inte döljas bakom försök att visa upp ädlare syften på det sätt som både vänsteroppositionen och folkpartiets Carl B Hamilton gör. Geopolitik är och förblir geopolitik, alldeles oaktat vilken fassad dess företrädare försöker sätta upp.
Läs intressanta inlägg om: politik, säkerhetspolitik, energi, gasledning, geopolitik, ryssland
Etiketter: energi, Folkpartiet, miljö, oppositionen, säkerhetspolitik, utrikespolitik, vänsterLiknande inlägg
