Törs man säga m*rkn*dshyror?
BrÃ¥ket i Husby kring “Järvalyftet” illustrerar tvÃ¥ av de grundläggande problemen med den svenska hyresmodellen: (1) Det enda sättet för hyresvärdar, inklusive de offentligt ägda som Svenska Bostäder, att finansiera upprustningar är “lyxrenoveringar” med chockhöjda hyror och en snabb social omstrukturering av bostadsbestÃ¥ndet som resultat. (2) Svenska hyresgäster har förvisso lagstiftad rätt till “lÃ¥ga” hyror genom hyresregleringen, men de saknar helt ett starkt besittningsskydd när hyresvärden bestämt sig för en “lyxrenovering”.
Följden kan bara bli den vi ser i Husby - lÃ¥sta positioner och “krig” som det uttrycks frÃ¥n bÃ¥da parterna, med demonstrationer, hot och krav istället för civiliserade förhandlingar.
Det är förbluffande dessa nackdelar inte leder till mer omprövning i den svenska debatten. En av fördelarna med övergång till ett (reglerat) marknadsstyrt system, där hyrorna förhandlas då hyresgästen flyttar in och sedan höjs efter en indexmodell under en lång tid (i Belgien har inte hyresvärden rätt att ensidigt säga upp hyreskontraktet förrän efter nio år), är just att det blir omöjligt för en hyresvärd att ägna sig åt den sociala omstrukturering som Svenska Bostäder nu flaggar för, eftersom de inte ensidigt kan höja hyrorna efter en renovering.
I Bryssel, till skillnad från Stockholm, går det att ordna ett boende på någon vecka utan tidigare kontakter och utan pengar under bordet, både till högre och lägre kostnad. Det går att få långa kontrakt (som de nioåriga standardkontrakten) till lägre kostnader, men man kan också hyra för kortare tid (då till en högre kostnad). Eftersom hyrorna förhandlas om när kontrakten tecknas finns starka incitament för hyresvärdar att hindra andrahandsuthyrning, vilket innebär att rörligheten blir större. Visst varierar standarden dramatiskt, men är det nödvändigtvis en nackdel?
För dem som försvarar den “sociala bostadspolitiken” blir det naturligtvis en intressant retorisk övning att förklara vari det sociala i Svenska Bostäders agerande pÃ¥ den reglerade bostadsmarknaden ligger.
Läs intressanta inlägg om: ekonomi, bostäder
Etiketter: ekonomi, försvar, marknadshyror, valLiknande inlägg
Jag har hört att om man inte vill bo i en kloak i bryssel så får man punga ut motsvarande 25000kr i månaden för en lägenhet.. men det kanske bara är en skräckhistoria från motståndarsidan
Tja, jag har själv bott i åtta månader på ett korttidskontrakt för 6.500:-/mån i ett klart anständigt område, ca 2 km utanför centrum. Inte den billigaste ettan, men jag fixade den på en vecka och på ett kontrakt som löpte i sex månader (med månadsvis förlängning därefter). Som deal betraktat känns det inte på något sätt orimligt. Hade jag haft för avsikt att stanna länge kunde jag fått avgjort bättre priser än så.
Citat “Visst varierar standarden dramatiskt, men är det nödvändigtvis en nackdel?”
Det beror helt pÃ¥ vilken nivÃ¥ ‘botten’ ligger pÃ¥. Oavsett skillnader ska alla människor kunna bo med vettig standard.
Tja, erfarenheten frÃ¥n USA är densamma som frÃ¥n Bryssel. Det gÃ¥r bra att ordna en bostad pÃ¥ nÃ¥gon vecka, och om man inte trivs, dÃ¥ flyttar man. När jag började planera min flytt hit och pratade med min chef om bostadssituationen sÃ¥ undrade han varför jag frÃ¥gade det tre mÃ¥nader i förväg. “Det löser du när du kommer hit, hur ska du annars veta i vilket omrÃ¥de du vill bo?”